Bildrullen - med Lennart Strandberg
Bild-rulle för bildning – inte enbart mot bil-drullen
Riksdagsbeslutet om Nollvisionen utgår från att fartgränser, nykterhet och skadeförebyggande teknik ska tillåta olyckor, utan att någon skadas svårt. Samma okunnighet skymtar i många artiklar om haverier – även med tåg, båt och flyg.
Exempel i webb-TV ovan: Sportbil i kortege rände in i folkmassa.
Artiklar om hur enskilda människor dödas i trafiken berör oss mer än den onyanserade statistiken. Även om fakta är ofullständiga, så kan detaljer i massmedia avslöja lömska fenomen och faror, som få känner till.
Sådana haveridynamiska problem saknas i det offentliga samtalet om olycks- och skadeorsaker.
Det krävs dock kritiska analyser och nya hypoteser om effektiv prevention för att fördjupa förståelsen och hjälpa enskilda människor att undvika bli en siffra i statistiken. Annars leder inte heller massmedias enkla beskrivningar av krascher till att mönstren upptäcks.
I full fart revs skrovets sida upp både på Titanic 1912 och på Costa Concordia 2012. Sådana skador förvärras av ett sugfenomen, välkänt för skeppare som seglar i trånga farleder.
Kanske har det glömts bort i utbildningen för lyxkryssare till havs?
Den frågan var aktuell efter haveriet 13 januari i år med den italienska lyxkryssaren Costa Concordia. Nu dyker den upp igen i samband med 100-årsminnet av Titanics första och sista resa, exempelvis i SVT-Rapport.
Repeterad 2013-07-08: Och ännu en gång inför rättegången enligt NyT.
Årets haveri och sugfenomenet beskrivs via länkar här och på Newsmill:
– Crash reconstruction in English follows after intro in Swedish –
Olyckor har alltid flera orsaker. Men ett och samma fenomen från fysiken kan ha varit avgörande för de svåra skadorna både på Titanic 1912 och på Costa Concordia 2012.
Det beskriver jag nedan på engelska, eftersom jag inte har märkt av någon reaktion från farkostdynamisk expertis efter mina tidigare redogörelser på svenska. Se länkar till artiklarna i listan med etiketten Costa Concordia.
Däremot förekommer diverse spekulationer om andra orsaker, som förstås också kan ha bidragit. Men den optiska illusion, som Smithsonian beskriver enligt ett referat i DN, kan knappast ha haft någon betydelse för haveriet med Costa Concordia.
Eftersom både Titanic och Costa Concordia framfördes i hög fart nära is- respektive landmassor borde sugfenomenet uppmärksammas i utbildningen av ansvariga besättningar och trafikledare.
Problemet tycks vara välkänt för kaptener och styrmän på båtar i trånga farleder där hastigheten är låg men avstånden i sidled desto mindre. Men kanske har man hos de stora kryssningsrederierna inte tänkt på att de sugande sidkrafterna ökar kvadratiskt med hastigheten. Frågan är om det beaktas i det säkerhetsarbete, som beskrivs 30mars av DN.
Både Titanic och Costa Concordia uppges ha hållit nästan full fart vid sammanstötningen, trots att åtminstone Costa Concordia girade tvärt under storleksordningen en minut dessförinnan. Se rekonstruktionsbilden och vittnesuppgiften från Jan Mosander i den engelska texten nedan.
Both the 1912 Titanic and the 2012 Costa Concordia disasters may have been triggered by hydrodynamic suction forces. They will at least aggravate the damage and hull penetration in this type of lateral impact.
Nothing has been found, though, on this quite devious phenomenon in recent media interviews of various experts.