Så får du skulden efter en olycka

Efter en trafikolycka skyller vi den ofta på en inblandad person. Trots att olyckor är oavsiktliga med många nödvändiga orsaker drar vi alltför snabbt slutsatsen att ett enkelt brott mot trafikreglerna var tillräckligt för att utlösa händelseförloppet.

Polisen lotsar fram en förbipasserande ambulans mellan en bärgningsbil och den krockade Volvon
Kö efter krock i ökänd korsning 23 maj 2012. Både två och tre år senare* såg platsen likadan ut – med skymd sikt och tvetydig anslutning till huvudleden av två trevägskorsningar cirka fem meter från varandra. Om Volvons eller (den till bärgaren kopplade) Audins förare ansågs vara vållande vet jag inte, men vägutformaren tycks inte ha fått något incitament att åtgärda korsningen.

Fortsätt läsa ”Så får du skulden efter en olycka”

Bilteknik och haveridynamik – Föredrag om olyckor i rättsfall

Olyckor är oavsiktliga med många orsaker. Ändå ‘förklaras’ trafikolyckor ofta med att en inblandad person har överträtt någon trafikregel, exempelvis fartgränsen. Därigenom förblir vi omedvetna om fordons- och haveridynamikens komplexitet.

Föredrag i Linköping (Mjärdevi Science Park – creActive) onsdag 2 april 2014 

Ferrarivrak efter avåkning på en kurvas insida.
Ferrarivrak efter avåkning på en kurvas insida i Västernorrland. Försäkringsbolaget skyllde sladden på fortkörning och ignorerade bland annat att vägbanksgrus i det kurvyttre bakhjulet tydde på pyspunktering. Haveriutredningen kan laddas ned här.

Kunskapen är förstås begränsad även bland anställda experter hos ansvariga myndigheter. Men om okunnigheten där är omedveten, befästs den i massmedia och myndighetsbeslut. Orättvisa domstolsbeslut eller sociala beskyllningar mot enskilda olycksoffer, farliga missförstånd i det offentliga samtalet och säkerhetshämmande prioriteringar i trafikpolitiken kan bli följden. Fortsätt läsa ”Bilteknik och haveridynamik – Föredrag om olyckor i rättsfall”

God Jul med skratt skämt och lek: Video i Hjulkalendern 24

Ett gott skratt förlänger det goda livet. Reflekterad kunskap om komplexa problem och lekfull stimulans bidrar till att lösa dem. Den inställningen behövs i forskning mot olyckor, särskilt när inblandade personer fördöms med statistiska skygglappar.

I Hjulkalendern har det kanske blivit alltför mycket av allvarsamma problembeskrivningar med försök till kunskapsförmedling om bilteknik och dynamik. Så låt mig avsluta med tre videoklipp i lite lättsammare stämning.

SKÄMT kan locka fram reflekterad kunskap om ovanliga händelser
– här med Tage Danielsson:

 

SKRATT gör gott för kropp och själ
Med Skrattyoga skrattar vi utan (annan) anledning och utan språkbarriärer.

Skärmdump från video med skratt som smittar i en T-banevagn.
Skratt som smittar i en T-banevagn.  Stillbild från den nedan inbäddade videon. Se och lyssna på den – åtminstone halva tiden av dess sju minuter! Då kanske du också är med på tåget som på den här bilden (tagen efter cirka tre minuter).

Fortsätt läsa ”God Jul med skratt skämt och lek: Video i Hjulkalendern 24”

Sympatiska reaktioner i rättegång om dödsolycka

I går deltog jag via videolänk när Östersunds tingsrätt prövade åtalet för dödsolyckan förra våren. Öppna men dämpade och respektfulla uttalanden präglade rättegången, som hjälpte mig se nya möjligheter bortom tragiken.

Stearinljus att reflektera vidMitt minne av stämningen vid gårdagens huvudförhandling återspeglas i åklagarens och försvarsadvokatens nyanserade kommentarer i videointervjuerna nedan.

Två unga kvinnor dödades i olyckan en sen lördagskväll förra våren på en 70-sträcka utanför Östersund. Strax före midnatt den 28 april kolliderade en Subaru frontalt mot högra framflygeln på en mötande Volvo under vänstersväng. De omkomna var passagerare i var sin bil.

Subaruföraren körde visserligen rakt fram på huvudled och skulle ha lämnats företräde av Volvoföraren enligt trafikreglerna. Men uppgifter om hög fart hos Subarun ledde ändå till att den föraren åtalades.

Eftersom jag medverkat i huvudförhandlingen som sakkunnig ska jag inte – här och nu – kommentera händelseförloppet bakom krocken. Olyckan och dess efterspel har beskrivits utförligt i flera artiklar av regionens tidningar och finns länkade till summeringarna av rättegångens andra dag, onsdag 16 oktober:

Direktreferat från i förrgår finns i skrivande stund hos Länstidningen Z:

Men nu direkt vill jag visa min uppskattning för de insiktsfulla uttalandena och för frågor jag fick från övriga aktörer under onsdagen. De har sått en ny sorts tankefrön i planeringen av hur erfarenheter av trafikskador och -incidenter kan tas tillvara i systemsäkerhetsarbetet.
Låt mig återkomma mer detaljerat till det senare.

Ignorant use of black box data prevents car safety development

Hazard detection and safety development is threatened by driver-blaming use of recorded pre-crash data from cars involved in accidents. Inhuman system properties remain undetected, if reconstructions focus on individual guilt.

The Nightly News video clip below and its transcript indicates a belief that ”making cars safer” is a simple and reactive task to be carried out by ”police and insurance companies” after accidents.

Nothing is said about multi-causal analyses and inter-disciplinary syntheses for proactive educational, technical and organizational improvements in the road traffic system.

Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy

The public and authority attitude to accident ”causes” seems embarrasingly equal to that of witchcraft centuries ago. Safety-irrelevant but illegal or immoral deviations from normal behaviour are alleged to blame an individual for accidental damage, though it is unintentional by definition.

Thereby, complex interactions and unknown hazards in the biological, technical and social systems may remain unknown to strike other individuals in various future combinations.

Thanks, Scott Baker, for sharing the video
in the LinkedIn Group Accident Reconstruction.

Orsak och verkan förväxlas igen

Dagens huvudledare i DN fortsätter blunda för skillnaden mellan kausala och statistiska samband. Att orsak bör föregå verkan bryr man sig inte heller om. Så underblåses osaklighet och personliga motsättningar i det offentliga samtalet.

Den klimatpolitiska debatten påminner om hur fysikern Galileo Galilei behandlades av medeltidens auktoriteter, som vägrade acceptera att inte de var i världens centrum. Nu liksom då ignoreras solens och världsrymdens betydelse för vad som händer på jorden.

Då var det kyrkan, nu är det tämligen okända aktörer bakom politikerna, som etablerar krav på medborgarnas beteende för att frälsa jordelivet. Moraliserande över detaljer i vardagen förmodas kunna ”rädda” klimatet, genom att atmosfärens koldioxidhalt förutsätts styra temperaturen i stället för tvärtom.

Dagens DN-ledare skanderar att ”det finns massivt stöd bland forskare för det långsiktiga sambandet mellan koldioxidutsläpp och stigande värme på jorden.”

Men det är fel, om ordet utsläpp tolkas som i de senaste decenniernas offentliga samtal. Däremot finns vetenskapliga studier som bekräftar ett starkt statistiskt samband under hundratusentals år mellan temperatur och mängden (halten, koncentrationen) CO2 i jordatmosfären.

Mätningarna tyder också på att orsakssambandet är det omvända mot det som klimatpolitikens CO2-jakt bygger på. Till detta finns rimliga fysikaliska förklaringar, som så kallade klimatskeptiker ibland försöker få gehör för.

Det hindrade inte tjänstemän vid en statlig inspektion att förvanska ett diagram och därmed förstärka illusionen att CO2-utsläppen bestämmer temperaturen. I förment miljövänlig anda gavs sedan livsfarliga råd i den kampanjbroschyr, som spreds till miljontals svenskar för några år sedan.

Där hade kurvorna flyttats, så att temperaturen felaktigt hamnade efter koldioxiden, trots att det var tvärtom i originalen från FN:s klimatpanel, IPCC.
Kampanjen förvandlade alltså verkan till orsak.

Läs mer om det i mina artiklar på Newsmill, exempelvis den inledande med rubriken
Klimatbluff i statlig folder till miljontals svenskar

Okunnig övermakt väcker ilska

Okunnig maktutövning framkallar känslor, som inte kan trollas bort varken med repressiva åtgärder eller med naiv eftergivlighet för aggressioner från provocerade människor. Sådana kravallfrön sprids med fördomar som alla har.

Länspolismästarens respektfulla människosyn och taktik i Husby* kan vara värd att anamma även i andra sammanhang, när läget inte är akut. *Fler länkar nederst

Renault påkörd i sidan av berusad Opelförare, som friades för dödsolyckan.
Föraren (från Grekland) i den här Renaulten skadades svårt men överlevde, genom att han inte var fastspänd. I domstol klandrades han för vårdslös körning utan bilbälte. Svensken, som berusad körde in i Renaulten med cirka 100km/h i en skymd 50-korsning, dömdes för rattfylleri – men ansågs oskyldig till krocken.  Genom domen fick Renaultföraren skulden även moraliskt i sin grekiska vänkrets för att deras kamrat i baksätet dog av sina skador.

Som sakkunnig i det rättsliga försvaret för olycksinblandade bilförare anar jag en grund för våldsverkarnas känslor i storstädernas förorter*. I många av de tvister och brottmål med krascher, som jag har analyserat, är okunnigheten skrämmande om den haveridynamikens komplexitet.

Det värsta är kanske när okunnigheten hos makthavarna är omedveten. Då kan fördomar mot avvikande människor väcka sakligt ogrundade misstankar, exempelvis om försäkringsbedrägeri eller om vårdslös körning.

Misstankarna biter sig sedan fast ungefär som i forna tiders häxprocesser. Varken vittnesuppgifter eller teknisk bevisning förmår då rubba den legala och finansiella övermaktens övertygelse om avvikarens skuld.

Fortsätt läsa ”Okunnig övermakt väcker ilska”

Vilseledande stjärnmärkning

Artiklarna om rankingen av högskolor och sjukvård kunde lika gärna handla om bilars säkerhet.  Detaljerna är viktigare än totalpoäng och statistik när du väljer.

De intressantaste upplysningarna ligger i de många detaljerna bakom topplistans placeringar. Det framgick på dn.se i en artikel om den senaste rangordningen av Sveriges högskolor. En av professorerna bakom rankinglistan, Ingemar Lind, vill ge studenterna inspiration att gå vidare och ta reda på mer.

Likadant skulle den skattefinansierade rankingen av bilars säkerhet kunna presenteras för allmänheten. Resultaten av krocktesterna i Euro-NCAP med antal stjärnor utan viktning av bilens storlek blir i stället vilseledande.Oavsett antalet stjärnor i krocktesterna hos Euro-NCAP, så skyddar småbilar sämre mot inre skador. Den tekniska utvecklingen mellan 1950-talets Citroen och 2000-talets Smart ändrar inte på människans biomekanik. Halveras deformationszonens längd så dubbleras G-krafterna på de åkande vid ett tvärstopp.

Oavsett antalet stjärnor i krocktesterna hos Euro-NCAP, så skyddar småbilar sämre mot inre skador. Den tekniska utvecklingen mellan 1950-talets Citroen och 2000-talets Smart ändrar inte på människans biomekanik. Halveras deformationszonens längd så dubbleras G-krafterna på de åkande vid tvärstopp.

Dimridåerna tätnar när skillnader i testrankingen mellan olika länder antas vara lika relevanta för individen som för kollektivet. Se exempelvis Ny Teknik om brasilianska bilar. Den som i god tro väljer en mindre bil utsätter sig och sina närmaste för betydligt större skaderisk än vad stjärnmärkningen avslöjar.

Fortsätt läsa ”Vilseledande stjärnmärkning”

Smal väg hotar alla där

De boende vid Stureforsvägen på bilden har länge haft ett skräckexempel på inkonsekvent trafikplanering inpå knutarna.

Bil backar ut på smal 50-väg med betongpelare, som omöjliggör möte
Avståndet mellan betongpelarna på Stureforsvägen är mindre än två fordonsbredder. Ändå finns där varken varningsskyltar för avsmalnande väg eller mötesförbud med prioriterad körriktning. De boende hotas av att ett tungt fordon kan krossa huset vid möte i mörker, om någon av förarna inte ser faran.

Mellan betongpelarna vid Peene Mynde nära Vist kyrka utanför Linköping är luckan fyra och en halv meter. I Sverige får fordon vara 2,6 meter breda, backspeglar ej inräknade. Där är det är alltså omöjligt för vanliga lastbilar och bussar att mötas.

Inte ens ett par större personbilar får plats bredvid varandra. Och även om den sammanlagda bilbredden för två vanliga personbilar är något mindre än luckan, så klarar ingen otränad förare ett möte med ”rätt hastighet”, det vill säga 50 kilometer i timmen enligt nuvarande skyltar.

Oavsett fartgräns, så borde det vara självklart för trafikansvarig myndighet att skylta – såväl med varning för avsmalnande väg som med mötesförbud, där en körriktning ges företräde. Men den permanent skymda sikten vid betongpelarna tycks gälla även i överförd bemärkelse hos de instanser, som ansvarar för trafiksäkerhet och botrygghet.

Det bekräftades för några år sedan:
Fortsätt läsa ”Smal väg hotar alla där”

Riksdagsbeslut mörkar olyckors komplexitet

Försåtliga formuleringar i 1997 års riksdagsbeslut om Nollvisionen har konserverat en tragisk okunnighet om olyckors komplexitet i det offentliga samtalet.

Inblandade personer beskylls felaktigt för att ha ”orsakat” trafikskador medan lömska haveridynamiska faktorer förblir okända även för ansvariga myndigheter. Det bidrar till en allmän övertro på regler och enkla lösningar (exempel: DN, GP 4/9; Ny Teknik i Tweet 3/9).

Riksdagens Nollvision anno 1997 utgår från att fartgränser, nykterhet och skadeförebyggande teknik ska tillåta olyckor – utan att någon skadas svårt. Samma okunnighet skymtar i många artiklar om haverier av olika typ.

DN uppmärksammar i dag en statistisk dimridå, som länge varit välkänd bland trafikskadeanalytiker. Själv skrev jag i början av 1990-talet om den officiella statistikens blinda fläckar i Nationalencyklopedin under uppslagsordet trafikolycka.

Länkar till fördjupningar:
Därför tar Trafikverket lätt på haverier: Krasch i TV

Försäkringsbolag ödelade hennes liv

Fjärrstyrd olycksbil (Saab 9000) slår upp jord från åkern med styrmannens följebil i förgrunden
Försäkringskonsultens enda försök till rekonstruktion av dikeskörningen. Bilen fjärrstyrdes så tvärt av vägen att den lämnade sladdspår på asfalten och skadade karossen. Med dubblerad girvinkel (cirka 25 grader) studsade den ut på åkern. Vid ”Helenas” olycka var i stället avåkningsvinkeln högst 14 grader och bilen girade åt vänster innan den stannade mot dikesslänten.

Medias intresse för forskarfusk skulle kunna hjälpa många människor, som nu får sin tillvaro raserad av sakligt felaktiga domslut efter en trafikolycka. Rättsväsendet har varken rutiner eller kompetens för att avslöja fuskande forskare, som anlitats som partssakkunniga.

Oavsett om fusket är medvetet eller beror på okunnighet och slarv, så har det ödelagt livet för många människor. I ett tragiskt fall har både media och rättsväsende ignorerat invändningarna mot haveridynamiska sakfel från motparten till Helena (fingerat namn).

Efter 15 års läkarvård och processande dömdes hon av tingsrätt att betala försäkringsbolagen 40 miljoner kronor för deras konsult- och rättegångskostnader.

På väg till Arlanda för utlandstjänstgöring väjde Helena instinktivt för två rådjur som hoppade ut ur skogen från vänster. Bilen flög över den stubbiga dikesslänten och slog ned på en åker med höger framhjul. Efter en häftig gir åt vänster tvärstoppade bilen med framhjulen mot en vall i slänten.

Fortsätt läsa ”Försäkringsbolag ödelade hennes liv”

Tre års fängelse trots friande fakta

Rondellkrocken, som Omar dömdes till fängelse för, är bara ett i raden av tragiska exempel på hur omedveten okunnighet i rättsväsendet får människor att bli oskyldigt dömda.

Den här artikeln från augusti förra året fick ny aktualitet med DN:s huvudledare 12 maj, som menar att
Polisen måste börja lära av sina misstag”.

En muslim från Irak, som jag kallar ‘Omar’, krockade med sin svärson in spe. Att de kände varandra och hade varit i kontakt med polisen ledde till misstankar, som fick både tingsrätt och hovrätt att döma Omar till flera års fängelse – trots att fakta talade mot avsiktligt våld.

I rättsprocessen och i massmedias stigmatisering av Omar fick förarnas bekantskap och personliga kontroverser långt större uppmärksamhet än den haveridynamiska analysen. Händelseförloppet enligt min haveriutredning beskrivs nedan och i en separat artikel med länkar till fördjupningar: Faktablinda lagtolkare skrämde Omar ut ur Sverige

Bildserie med accelerometerutslag vid ett stopp i rondellen enligt 'Omars' syfte med färden
Prövning av hypotes genom rekonstruktion av körning i olycksrondellen med sikte på att stanna intill den yttre kantstenen enligt ‘Omars’ syfte med färden. G-tal (acceleration) i horisontalplanet visas på instrumentet med 1 sekunds intervall. Krocken ägde rum i en position mellan minus 1 sekund (-1s) och noll sekunder (0s) på bilderna. Då hade den påkörda bilen förts ut i rondellen i strid mot trafikreglerna.

Fortsätt läsa ”Tre års fängelse trots friande fakta”

Så mörkas livsfaror för individen

Cancer skylls på din livsstil och trafikskador på ditt beteende. Ansvariga myndigheter spenderar stora resurser mot kollektivets rökning och fortkörning, men undanhåller kunskaper för individen om vad som gör rökning och fortkörning farligt.

Fortsätt läsa ”Så mörkas livsfaror för individen”

Förblindade av dold övervakning

”Fortkörarna” fördöms i det offentliga samtalet. Så har patentmedicinen – fasta fartgränser – förblindat förnuftet under decennier. Enkelspåriga regler, ‘pinnjakt’ och plåtskyltar har gått före den kunskap och fantasi, som polisen sätter in mot avsiktlig skadegörelse. 

Foto Lennart Strandberg för bildrullen.se

Bilden tagen från en 40-väg. Till höger går en 70-väg och till vänster blir fartgränsen 80km/h. Skönt att Trafikverket vet exakt hur fort vi kan köra?

För kompetenta poliser torde det vara uppenbart att den pågående massövervakningen av de fasta fartgränserna och av enkla trafikregler inte hjälper den enskilde trafikanten att undvika de lömska faror, som ligger bakom trafikolyckor.

Eftersom olyckor är oavsiktliga ter sig dagens hastighetskontroller som en grov underskattning av rättsväsendets förmåga att förebygga, avslöja och stoppa planerade våldshandlingar – exempelvis med dold övervakning.

Fortsätt läsa ”Förblindade av dold övervakning”

Då skylls dödsolyckor på de omkomna

Haveriförlopp analyseras för att förhindra upprepningar. De efterlevande får kvalificerat stöd. Det gäller när många har dödats i stora olyckor eller terrorattacker. Men efter enskilda dödsolyckor i vägtrafiken är det ofta tvärtom. Då blockerar  skuldfrågan både säkerhetstänkande och medkänsla.

Även efter flygolyckor upprepas detta mönster, som påminner om häxprocesser*. Ett olustigt exempel är kravet från SFV, svenska Statens fastighetsverk, att Norge ska röja upp efter kraschen på Kebnekaise 15 mars. Artikeln i DN fick jag tips om i en kommentar från signaturen Pelle.

Det havererade flygplanet, C-130J-30 Super Hercules ur Norska luftförsvaret (Bild: Norska Forsvaret)
Det vid Kebnekaise kraschade flygplanet, C-130 Hercules ur Norska luftförsvaret (Bild: Norska Forsvaret). Återgiven enligt medgivande från rapport* 2012-05-11 av Statens Haverikommission, www.havkom.se *länk i textens nedre del

SFV framför kravet på ”sanering” innan olycksförloppet är kartlagt, utan hänsyn till att det innefattar besättningens kvarlevor –  förgäves eftersökta inför minnesstunden för de fem som dödades i arbetet med vår gemensamma säkerhet.

Mönstret känns igen från vägtrafiken

Svensk fordonsindustri har länge haft världsledande kompetens för både olycksanalys och förebyggande åtgärder. Men den ignoreras av utredningsansvariga myndigheter, som ibland inte ens är medvetna om sin okunnighet.

Så bemöttes föräldrarna till två grabbar med samma namn – Magnus. På tvåhjuling blev de ihjälkörda och grundlöst beskyllda för att själva ha ”orsakat” olyckan.
Fortsätt läsa ”Då skylls dödsolyckor på de omkomna”