Så mäter du halka med stoppur

Varför krånglar tidningarna till det med ojämförbara bromssträckor i sina däcktester? Med ett stoppur kan man ju få fram skillnaderna mellan olika däck och väglag oavsett testfart. Kanske blixthalka då blir mer begriplig?
Uppdaterad 2017-12-23

videon ovan krävs ungefär 18 sekunder för att stanna från 61 kilometer i timmen (km/h). Bilen har odubbade vinterdäck och låsningsfria ABS-bromsar, som slamrar hörbart på videon. Prova så här hur det känns!

En halv minuts nödbromsning krävs för att stanna från 100

För varje sekunds bromsning minskar farten med ungefär 3,4 km/h. Det motsvarar en stopptid på 29 sekunder från 100 km/h.

Med såna mått kan vi enkelt jämföra bromsförmågan hos olika däck utan att krångla till det med bromssträckor. De ökar ju kvadratiskt med farten. I tabellen här intill har jag räknat om bromssträckorna från en svensk biltidnings två artiklar under hösten 2016.

Tabell över beräknade stopptider
Stopptider från 100km/h beräknade med bromssträckor för olika fartintervall enligt artiklar i två nummer av en svensk biltidning hösten 2016. Siffrorna inom parentes avser vinterdäck av europeisk typ där våtgrepp prioriteras högre än isgrepp. I övrigt testades åtta dubbfria och åtta dubbdäck. Däckfabrikatet med längst och kortast stopptid varierade med väglagskategori.
Olika fartintervall gör bromssträckorna ojämförbara

Där finns siffror för bromssträckor på olika underlag. Men resultaten är inte jämförbara mellan de olika däcken, eftersom bromssträckorna har mätts i fem olika fartintervall:

Läs mer

Känner du lömsk halka i ratten?

Har din bils vinterdäck plötsligt tappat greppet när du kört på lömsk blankis? Det känns i ratten – om du vrider på den. Utan dubbar, som river när gummit planar på isen, blir tappet i procent mycket större än mellan olika däcktyper på barmark.

När slitbanans gummi kan drapera sig omkring vägytans ojämnheter ger även odubbade vinterdäck bra grepp. Friktionskrafterna på slitbanan deformerar däcksidorna, se videon.

Läs mer

Så bildas is på vägen

Vi har hört det förut i Trafikradion: “Halt blir det först i skugga, på broar och nära vattendrag.” Men varför? Här försöker jag enkelt förklara hur is bildas. 

Volvo på taket med framhjulsdrift och sämre dubbdäck bak. Ishalka i Linköping.
Volvo med framhjulsdrift sladdade mot mitträcket på kurvans insida. Det kan alltså inte ha gått särskilt fort. Ishalka i nedfarten till Tullbron i Linköping en morgon under omslag till mildare väder. Bilens däck diskuteras i en tidigare artikel med video.

Att en vägyta blir kallare i skuggan än i solen tänker du väl på när du kör i temperaturer nära noll grader. Och att luften är fuktigare nära vattendrag är kanske också självklart.

Men alla vet kanske inte att luftens osynliga vattenånga blir till vätska, om vägytan är tillräckligt kall. Är temperaturen under nollan, så omvandlas vattnet där sedan till is.

Läs mer

Gå på is utan att falla?

Smågropig is gömd under ett tunt snötäcke gör det lömskt att motionera till fots. Utan skobroddar eller dubbar i sulorna måste vi undvika lutande ytor och ta korta steg. Var går gränsen? Det kan fysiken sätta siffror på. 

Krafter som verkar på en gåendes skosula från ett lutande isunderlag.
På horisontell och plan is räcker normalkraften (N) för att bära upp tyngden (mg). Men om isen lutar (vinkeln v), krävs också en friktionskraft (F) för att inte sulan ska glida undan. Om friktionskoefficienten (Fmax/N) är för liten, glider foten nedåt och den gående eller stående förlorar balansen.

Du tycker kanske det är självklart att man halkar lättare på en lutande yta. Men snöröjning och halkbekämpning på våra gångbanor tar inte alltid såna hänsyn. Gropar och ojämnheter bäddar för fallolyckor när bergkrosset samlas längst ned, dit ingen skosula når.

Läs mer