Så bildas is på vägen

Vi har hört det förut i Trafikradion: “Halt blir det först i skugga, på broar och nära vattendrag.” Men varför? Här försöker jag enkelt förklara hur is bildas. 

Volvo på taket med framhjulsdrift och sämre dubbdäck bak. Ishalka i Linköping.
Volvo med framhjulsdrift sladdade mot mitträcket på kurvans insida. Det kan alltså inte ha gått särskilt fort. Ishalka i nedfarten till Tullbron i Linköping en morgon under omslag till mildare väder. Bilens däck diskuteras i en tidigare artikel med video.

Att en vägyta blir kallare i skuggan än i solen tänker du väl på när du kör i temperaturer nära noll grader. Och att luften är fuktigare nära vattendrag är kanske också självklart.

Men alla vet kanske inte att luftens osynliga vattenånga blir till vätska, om vägytan är tillräckligt kall. Är temperaturen under nollan, så omvandlas vattnet där sedan till is.

Energiutbyten

Luftens vattenånga kan bli till is på vägytan direkt. Men normalt sker det i två steg.
Då fördröjs det hela av att energi frigörs vid övergångarna – både från ånga till vätska och från vätska till fast is. Halkan kan ändå komma snabbt, oavsett om solen lyser eller inte.

Omvändningen gäller också. Energi måste tillföras för att is ska smälta och för att vatten ska förångas. Vatten på vägytan, som har omättad luft ovanför sig, kan avdunsta och gå upp i ånga. Ångbildningsenergin tas från vägkroppen och från omgivande vatten, som därigenom blir kallare och kan frysa till is.

Växelverkan kan intensifieras av luftväxling i blåst och fartvind. Våt hud reagerar likadant och avkyls, ibland så att vi fryser – dessbättre inte till is 🙂

Horisontella och svarta ytor utomhus kan förlora mycket energi genom värmestrålning uppåt. Är det molnfritt ökar avkylningen och halkrisken.

Från barmark till is utan synlig orsak

Vägytan kan förlora energi även nedåt så att vattnet där fryser till is. På broar och över tunnlar kyls ibland vägbanan mer underifrån än på fast mark – där vägkroppen har magasinerat energi och är varmare.

Det kanske fortfarande finns vägavsnitt med ett lager av cellplast i övre delen av vägkroppen. Där kan energiförsörjningen till ytskiktet bli lika lika snål som på broar – med svårförklarlig isbildning som följd

Halkrisk när vädret blir mildare

Ju varmare luften är desto mer vatten kan den behålla i ångform. När vädret blir mildare kan alltså luften ovanför vägen innehålla så mycket vattenånga att den blir till vätska i kontakt med den ännu kalla vägytan. Vägytan kyls ju underifrån av vägkroppen, som har antagit minusgrader under köldperioden.

Bättre info från proffs på meteorologi och vägteknik …

… Dit hör inte jag.

Vill du tränga djupare i fysiken, så sök i meteorologiska källor.
Där kan du exempelvis se skillnaden mellan dimfrost och rimfrost eller få underkylt regn förklarat.

Rättelser och förtydliganden tar jag tacksamt emot i direktkontakt eller via kommentarsformuläret nedan. / Lennart S


Detta är lucka 15 i Bildrullens Hjulkalender 2015.
Tidigare upplagor: 2014 och 2013

Författare: Lennart Strandberg

Professor (emeritus) vid Linköpings universitet; Oberoende haveriutredare och olycksanalytiker i eget företag stop.se; Körkort A BE CE DE; Tävlingsförare i svenska bileliten och på mc i enduro; Experimentell och epidemiologisk forskning om trafikantbeteende, biomekanik och kördynamik i kritiska situationer; Professor i teknisk olycksfallsforskning vid tidigare Arbetsmedicinska institutet.

Dina insikter och konstruktiva förslag: