Bildrullen - med Lennart Strandberg
Bild-rulle för bildning – inte enbart mot bil-drullen
Dödskraschen 22 juli på Kuba antogs vara avsiktlig. Det kan prövas med haveridynamiska analyser. Så visade jag i domstol hur en kvinna kunde misshandlas med bil. Jämförelser med fallet Thomas Quick illustrerar kriminalteknikens betydelse.
Mitt sakkunnigutlåtande med PowerPoint-bilder och domstolens slutsatser finns länkade under rubriken
Misshandel med bilen som tillhygge
Söndagens arbetsolycka vid Kolmårdens djurpark påminner om vår okunnighet om naturens lagar. Vargattacken som dödade vårdaren väcker förvåning bland många, som tror att regler och normalitet skyddar oss från faror.
Men avvikelser från det normala och regelbundna är typiska för olyckor. Säkerhetshöjande olycksanalyser måste därför tränga djupare än regelverket och klara ut vilka systemproblem, som kan åtgärdas för att förebygga upprepningar.
När det nu var djur som åstadkom skadan, öppnas en möjlighet till systematisk fördjupning. Det saknas ofta i det offentliga samtalet efter trafik- och andra färdolyckor, där “mänskliga faktorn” eller någon specifik person utses till syndabock och uppges vara “orsak” till olyckan.
Effektiv prevention blockeras och glöms bort för ansvarsfrågan – ungefär som i forna tiders häxprocesser. Jämför artiklarna här via kategorierna Faror och Krascharkiv med det som förs fram efter söndagens vargattack:
“Fortkörarna” fördöms i det offentliga samtalet. Så har patentmedicinen – fasta fartgränser – förblindat förnuftet under decennier. Enkelspåriga regler, ‘pinnjakt’ och plåtskyltar har gått före den kunskap och fantasi, som polisen sätter in mot avsiktlig skadegörelse.
För kompetenta poliser torde det vara uppenbart att den pågående massövervakningen av de fasta fartgränserna och av enkla trafikregler inte hjälper den enskilde trafikanten att undvika de lömska faror, som ligger bakom trafikolyckor.
Eftersom olyckor är oavsiktliga ter sig dagens hastighetskontroller som en grov underskattning av rättsväsendets förmåga att förebygga, avslöja och stoppa planerade våldshandlingar – exempelvis med dold övervakning.
Haveriförlopp analyseras för att förhindra upprepningar. De efterlevande får kvalificerat stöd. Det gäller när många har dödats i stora olyckor eller terrorattacker. Men efter enskilda dödsolyckor i vägtrafiken är det ofta tvärtom. Då blockerar skuldfrågan både säkerhetstänkande och medkänsla.
Även efter flygolyckor upprepas detta mönster, som påminner om häxprocesser*. Ett olustigt exempel är kravet från SFV, svenska Statens fastighetsverk, att Norge ska röja upp efter kraschen på Kebnekaise 15 mars. Artikeln i DN fick jag tips om i en kommentar från signaturen Pelle.
SFV framför kravet på “sanering” innan olycksförloppet är kartlagt, utan hänsyn till att det innefattar besättningens kvarlevor – förgäves eftersökta inför minnesstunden för de fem som dödades i arbetet med vår gemensamma säkerhet.
Svensk fordonsindustri har länge haft världsledande kompetens för både olycksanalys och förebyggande åtgärder. Men den ignoreras av utredningsansvariga myndigheter, som ibland inte ens är medvetna om sin okunnighet.
Så bemöttes föräldrarna till två grabbar med samma namn – Magnus. På tvåhjuling blev de ihjälkörda och grundlöst beskyllda för att själva ha “orsakat” olyckan.