Tre års fängelse trots friande fakta

Rondellkrocken, som Omar dömdes till fängelse för, är bara ett i raden av tragiska exempel på hur omedveten okunnighet i rättsväsendet får människor att bli oskyldigt dömda.

Den här artikeln från augusti förra året fick ny aktualitet med DN:s huvudledare 12 maj, som menar att
Polisen måste börja lära av sina misstag“.

En muslim från Irak, som jag kallar ‘Omar’, krockade med sin svärson in spe. Att de kände varandra och hade varit i kontakt med polisen ledde till misstankar, som fick både tingsrätt och hovrätt att döma Omar till flera års fängelse – trots att fakta talade mot avsiktligt våld.

I rättsprocessen och i massmedias stigmatisering av Omar fick förarnas bekantskap och personliga kontroverser långt större uppmärksamhet än den haveridynamiska analysen. Händelseförloppet enligt min haveriutredning beskrivs nedan och i en separat artikel med länkar till fördjupningar: Faktablinda lagtolkare skrämde Omar ut ur Sverige

Bildserie med accelerometerutslag vid ett stopp i rondellen enligt 'Omars' syfte med färden
Prövning av hypotes genom rekonstruktion av körning i olycksrondellen med sikte på att stanna intill den yttre kantstenen enligt ‘Omars’ syfte med färden. G-tal (acceleration) i horisontalplanet visas på instrumentet med 1 sekunds intervall. Krocken ägde rum i en position mellan minus 1 sekund (-1s) och noll sekunder (0s) på bilderna. Då hade den påkörda bilen förts ut i rondellen i strid mot trafikreglerna.

Fortsätt läsa “Tre års fängelse trots friande fakta”

Tre rättsfall för kriminaltekniken

Dödskraschen 22 juli på Kuba antogs vara  avsiktlig. Det kan prövas med haveridynamiska analyser. Så visade jag i domstol hur en kvinna kunde misshandlas med bil. Jämförelser med fallet Thomas Quick illustrerar kriminalteknikens betydelse.

Bild ur presentationen för domstol av den haveridynamiska analys, som jag gjorde på uppdrag av Polismyndigheten.

Mitt sakkunnigutlåtande med PowerPoint-bilder och domstolens slutsatser finns länkade under rubriken
Misshandel med bilen som tillhygge

Fortsätt läsa “Tre rättsfall för kriminaltekniken”

Då skylls dödsolyckor på de omkomna

Haveriförlopp analyseras för att förhindra upprepningar. De efterlevande får kvalificerat stöd. Det gäller när många har dödats i stora olyckor eller terrorattacker. Men efter enskilda dödsolyckor i vägtrafiken är det ofta tvärtom. Då blockerar  skuldfrågan både säkerhetstänkande och medkänsla.

Även efter flygolyckor upprepas detta mönster, som påminner om häxprocesser*. Ett olustigt exempel är kravet från SFV, svenska Statens fastighetsverk, att Norge ska röja upp efter kraschen på Kebnekaise 15 mars. Artikeln i DN fick jag tips om i en kommentar från signaturen Pelle.

Det havererade flygplanet, C-130J-30 Super Hercules ur Norska luftförsvaret (Bild: Norska Forsvaret)
Det vid Kebnekaise kraschade flygplanet, C-130 Hercules ur Norska luftförsvaret (Bild: Norska Forsvaret). Återgiven enligt medgivande från rapport* 2012-05-11 av Statens Haverikommission, www.havkom.se *länk i textens nedre del

SFV framför kravet på “sanering” innan olycksförloppet är kartlagt, utan hänsyn till att det innefattar besättningens kvarlevor –  förgäves eftersökta inför minnesstunden för de fem som dödades i arbetet med vår gemensamma säkerhet.

Mönstret känns igen från vägtrafiken

Svensk fordonsindustri har länge haft världsledande kompetens för både olycksanalys och förebyggande åtgärder. Men den ignoreras av utredningsansvariga myndigheter, som ibland inte ens är medvetna om sin okunnighet.

Så bemöttes föräldrarna till två grabbar med samma namn – Magnus. På tvåhjuling blev de ihjälkörda och grundlöst beskyllda för att själva ha “orsakat” olyckan.
Fortsätt läsa “Då skylls dödsolyckor på de omkomna”

Omedveten okunskap i rättsprocesser om skador

Barnläkarmålet är bara ett exempel i toppen på ett isberg, där polis, åklagare och försäkringsbolag kan agera på tvärs mot både vetenskap och beprövad erfarenhet. Utan adekvat kompetens tolkar rättsväsendets jurister vittnesuppgifter, mätdata och resultat från naturvetenskapliga analyser, som parterna själva har beställt.

Misstänkta människor kan därför lätt bli överkörda av “experter” som ignorerar skadedynamikens komplexitet – av okunnighet eller för att uppfylla uppdragsgivarens önskemål om ett visst resultat.

Partssakkunniga med stor rättegångsvana må ge ett trovärdigt intryck i domstol. Men har de adekvat kompetens? Det kan rättsväsendet inte avgöra i dag.

Mönstret illustreras av repriser från 4/9 , 4/10, 21/10 och 8/11 apropå bl.a. barnläkarmålet och DN:s kritik mot polisarbetets kvalitet 

Utbildningar och kunskapsmål saknas för dem som ska rekonstruera och analysera händelseförloppen bakom haverier och plötsliga skador. Liknande natur- och humanvetenskaplig kompetens behövs också för att kunna skilja olyckor från avsiktliga krockar och misshandel.

Det torde vara centralt även i den uppmärksammade HD-domen, där berusning tycks kunna fria från misstanke om uppsåt. Hur ska jurister själva kunna avgöra en sådan fråga utan hjälp av opartisk expertis och utan insikter om skadedynamikens komplexitet?

Åtalad kan hävda fylla och gå fri (SvD 04:45 1 november)
HD godtar berusning som ursäkt för brott (DN 05:45, 1 nov)
Berusade kan slippa straff (GP med faktaruta, 1nov)
Kritik mot HD felvinklad (SvD 11:18, 1nov)
Expert: “Jag tycker domen är bra” (SvD 14:54, 1nov)
Notera att rubrikens “expert” är professor i straffrätt
HD upphöjer inte alls berusning till ursäkt (SvD 22:20, 1nov)

Här skulle DNA från trädet T kunna fria föraren från den extrema fortkörning han pådyvlades av en försäkringskonsult med ett datorprogram som fick den simulerade bilen (trots hög fart) att sladda av vägen på insidan av högerkurvan bakom kameran. Programmet (PC-Crash) har en förarmodell som rycker i ratten så att bilen sladdar även med fullgoda bakdäck. Domstolen förstod inte detta när jag visade ett diagram med modellens onaturliga styrvinkelförlopp. Flera fynd tydde på att sladden orsakades av pyspunktering på vänster bakhjul, men det förnekades av både försäkringsbolaget och domstolen. Mer info bakom fliken Krascher och i min rapport på stop.se/utred/

Trafikolyckor med personskador och stora ekonomiska förluster som inte ersätts trots gällande försäkringar – det är vad som följer i kölvattnet efter sådana rättsprocesser, där okunniga utredare drar naturlagsstridiga slutsatser åt sin kapitalstarka uppdragsgivare.

Se fallen med Omar, som JO ignorerade och bilden här intill från Ferrarikraschen, som HD vägrade pröva.

Därtill kommer oberättigad skuldbeläggning från omgivningen och ibland böter, fängelse, förlorat jobb och familjeruin.

Olycksdödade människor blir ofta syndabockar. Då göms och glöms systembristerna, som kvarstår och bidrar till risken för upprepningar.

Kommer pedalstället att modifieras i flygplanstypen som kraschade med Stefan Liv. Eller nöjer man sig med att piloten trampade fel?
Mänskliga faktorn bakom flygkraschen (DN, GP, SvD text, SvD webb-TV)

När jag började urskilja det här mönstret av hur systematisk okunnighet slår mot enskilda människor, var det svårt att hålla irritationen tillbaka mot dem som bidrog till rättsövergreppen. Mina gamla bloggar, och debattartiklar vittnar om det.

Men kloka vänner och universitetskolleger har hjälpt mig se problemet i ett större perspektiv och dra historiska paralleller till andra typer av omedveten okunnighet.

Det gäller alltså först att göra okunnigheten medveten. Sedan borde det inte vara så svårt att få upp intresset för utbildning och så småningom konkurrera ut eventuellt kvarvarande utredare, som fortfarande saknar adekvat kompetens.

I dag är det en lukrativ bransch för teknikvetenskapligt och biomekaniskt obildade konsulter, som med ett flashigt datorprogram snabbt kan producera önskade resultat till sina uppdragsgivare.

Med nya välutbildade haverideckare skulle kanske Polisen och SKL kunna lyfta trafikutredningarna från dagens skräpstatus till popularitetshöjder, som motsvarar det TV-serierna CSI har uppnått.

________________________
Tillägg
22/9, 1/10, 2/10, 4/10, 21/10, 2/11, 8/11
En mer allmän fråga är hur rättsväsendet ska kunna skilja mellan partiska charlataner och sakligt kompetenta personer som uttalar sig om avsiktliga eller oavsiktliga skador.
Den gäller även andra områden och aktualiserades av följande nyhetsrubriker – innan HD-domen om berusning seglade upp i media 1 november.

Två månader för dödskrock i fyllan (DN 110921)

Uppblåsta siffror över uppklarade brott (DN 111002)
Polisen backar om redovisning (DN 111002)

Åtalade barnläkarens kollegor hörs i rätten 110922 i SvD, GP
… och i DN med länkar till tidigare artiklar i målet, exempelvis
Vittnen hörs som om läkaren hade dolda avsikter (DN 110916)
Läkaren talade i rätten (DN 110915)
Åtalet mot barnläkaren saknar stöd i straffrätten (DN Debatt 110912)
Förtroendet för åklagarväsendet (DN Ledare 100202)
Har åklagaren förstått hur läkare arbetar med döende? (DN 090309)

Läkaren: Ni kan inte det här (SvD 110917)

Tunga vittnen i läkarrättegång (DN 110930)
Vittne: flickan dog en onaturlig död (SvD 110930)

Sista dagen i läkarrättegången (DN 111003)
Direktrapportering från dråprättegången  (SvD 111003)

Även om barnläkaren friades i domen 21 oktober, skriver massmedia om processen på ett sätt som påminner om reaktionerna efter *trafikskademål.

DN:
Läkare oskyldig till spädbarnsdöd

Bakgrund: Många turer efter nyfödds död
Läkarförening: Nu kan kåren gå vidare
Målsägandebiträdet: Föräldrarna har inte fått svar*

*Så känner nog flera anhöriga till trafikdödade, exempelvis
Motorcyklist överkörd och dödad vid möte med vänsterstyrande bilist

GP:
Åtalad läkare frias
Många turer efter nyfödds död
Det här har hänt
: Tidslinje 28/9 2008 – 21/10 2011

SvD:
Läkaren frias i uppmärksammat mål
8 frågor om fallet som skakat Vårdsverige
“Föräldrarna har inte fått svar” *


Ny Teknik:
RMV: här blev det också fel (2 november)


Åklagaren beslutade 8 november att inte överklaga den friande domen: 
Barnläkarmålet överklagas inte
(TT via DN, GP, SvD och SVT)

Våldsoffer blir syndabockar

Människor som utsatts för oavsiktligt våld i trafikolyckor kan drabbas dubbelt, när inblandade personer döms för att ha “orsakat” händelseförloppet och skadorna. Det görs alltför ofta utan den professionella rekonstruktions- och kriminalteknik, som normalt anlitas efter mord och avsiktlig misshandel.

Okunnighet om skadeförloppens teknik- och naturvetenskapliga komplexitet gör att den haveridynamiska analysen ofta försummas, när det biomekaniska våldet härrör från bilar och fordon.

Omedvetna om sin okunnighet skyller massmedia, försäkringsbolag och rättsväsende det naturlagsbundna händelseförloppet på någon inblandad – utan att leta efter vilka avvikelser från det normala, som har överrumplat “den skyldiga”. Samma riskfaktorer i trafiksystemet kan därför förbli okända och leda till serier av liknande olyckor med flersiffriga dödstal över tid.

Norska vägverkets metod att mäta sladdspår överskattar farten. Det bidrog även här till att en bilförare dömdes för fortkörning. Bilen åkte av på kurvans insida efter en trolig bakhjulspunktering, som ignorerades i rättsprocessen. Som sakkunnig lyckades jag inte göra aktörerna medvetna om haveridynamikens komplexitet.

När utredarna och det offentliga samtalet saknar relevant kompetens, hotar dessutom rättsövergrepp och syndabocksjakt. Det förvärrar plågan för dem som redan drabbats av skador eller personliga tragedier efter olyckor.  Det finns många sådana exempel enbart bland mina haveriutredningar, som jag avser att återkomma till senare.

Nu nöjer jag mig med en sladdolycka, som tog livet av förarens barndomskamrat och bästa  vän. Bilen sladdade av vägen på insidan av den kurva som fotot här intill är taget ifrån. Trots att det är omöjligt att åka av vägen på insidan av en kurva, om man kör tillräckligt fort, så dömdes föraren till fängelse för fortkörning.

Varken åklagare, försvarsadvokat, domstol eller de två övriga sakkunniga, som vittnade i lagmannsretten (Norges motsvarighet till hovrätt) tycks ha förstått att bilen blev instabil på ett sätt som överensstämmer väl med de uppgifter som framkom om glassplitter på vägen strax före sladdspåren. Mina påpekanden om trolig pyspunktering på det kurvyttre bakhjulet ignorerades med hänvisning till att “Det ble ikke funnet tegn på felgkjöring” i den statliga utredningen.

Huvudförhandlingens redogörelse för händelseförloppet blev mer ett köpslående om farten. Utan att reservera sig för sina begränsade kunskaper om olycksförloppets fordonsdynamiska komplexitet hänvisade de två norska sakkunniga till Statens vegvesens invalida metod för fartbestämning utifrån sladdspårens radie. Med tresiffrig noggrannhet hävdade de att farten hade varit “minst 132” respektive “minst 112” kilometer i timmen. Den skyltade fartgränsen var 80 km/h.

I sin dom gör Agder lagmannsrett egna haveridynamiska bedömningar, men man tycks inte ha förstått att lågt lufttryck bak kan få bilar att sladda i lägre farter utan att fälgen lämnar spår i vägbanan. I domen dras slutsatsen att det
“er her tale om en massiv og fortsettlig fartsovertredelse …”
.

Efter denna subjektiva värdering följer ett resonemang om förarens grupptillhörighet, som förefaller irrelevant för det specifika rättsfallet. Till skillnad från de situationer som tas upp i sista stycket av pressombudsmannen Ola Sigvardssons artikel på DN Debatt i dag är förarens personlighet ovidkommande för sakfrågan om varför olyckan inträffade. Ändå skriver lagmannsretten på sid.6 i domen 30/9 2010:

“Unge menn i [förarens] aldersgruppe står för en ikke ubetydelig andel av de mange alvorlige trafikulykkene vi har, og det er påkrevd å möte utviklingen med effektive sanksjoner.”

Här kan man ana samma ‘vi-mot-dem-tänkande’, som skymtat fram efter massakern av Anders Behring Breivik i Norge 22/7 – exempelvis på DN Debatt hos Dan Andersson 27/7 (“mäns underlägsenhetskänslor leder dem till högriskbeteende“) och i artikeln 24/7 med rubriken “Hur ska vi identifiera de ensamma farliga männen?” av Anna-Lena Lodenius.

Dessbättre beter vi oss inte så här mot barn som cyklar omkull eller råkar ut för andra olyckor genom sin oerfarenhet eller upptäckarlusta. Det är inte heller något framträdande problem i den stora mängden av trafikolyckor med små personella och måttliga materiella skador. Normalt behandlas där skuldfrågan rutinmässigt utan stora negativa effekter för de direkt inblandade personerna i ekonomiskt eller socialt avseende.

Moderna bilar skyddar de åkande så väl att en hejdande krock till och med kan försvåra kriminalitet och avsiktligt våld mot andra människor. Dit hör bilolyckan på E18 förra fredagen som uppmärksammades exempelvis av DN, GP och HD med den smått paradoxala rubriken Trafikolycka räddade liv i Norge.

Flera signerade artiklar om tragedin i Norge manar till försiktighet med orden. En ledarskribent (Erik Helmerson på DN 29/7) menade att vi bör vänta med slutsatserna men fick mothugg i går (2/8 också i DN) av Lena Sundström, som vill medvetandegöra det omedvetna. För att förstå vad som hände och undvika upprepningar måste samhället granskas anser den norska juristen Anne Holt. Polisen avser att inrätta en speciell utredningsenhet för att hitta eventuella medbrottslingar till den gripne massmördaren (enligt DN, GP, HD, SvD 31/7 & 2/8).

Även måndagens ledare i GP vill att vi lär av historien och drar paralleller till häxprocesserna. Liksom Bildrullen 22/7 påpekar GP-ledaren att människan söker enkla orsaker – dock utan att beröra det våld som oavsiktligt utlöses i olyckor när vi har missförstått kritiska naturlagar och funktioner i trafiksystemet.

Att det kan finnas flera orsaker och ansvariga framförs i DN såväl bland kulturnyheterna som på debattplats av Torbjörn Tännsjö när det gäller avsiktligt våld. Även Peter Wolodarski, Jan Kjaerstad (pappers-DN 30/7 sid.K6) och Malin Ullgren uppehåller sig vid döden och det uppsåtliga våldet, men de tar upp problem som är minst lika relevanta för oavsiktliga skador och det olyckspreventiva arbetet.

De hemska och utdragna upplevelser, som beskrivits av överlevande från Utöya 22/7 fick mig tveka om att dra paralleller till – vanligtvis snabba – olycksförlopp. Jag ber om överseende med att jag ändå har gjort det här – i syfte att minska framtida upprepningar av att våldsutsatta olycksoffer också blir syndabockar för oavsiktliga skador.

Ingen kan klandra andra för okunskap som är omedveten. Men jag vill påminna om behovet av bättre kompetensförsörjning till de myndigheter och institutioner som ansvarar för analys, behandling och prevention av oavsiktligt  våld genom olyckor.

Djupare insikter genom massmedia kan också öppna för samspel med allmänheten eller med yrkesutövare som tar hand om havererade fordon och röjer olycksplatser. Ungefär som i Danmark skulle då vanligt folk kunna bistå polisen med fakta även för identifiering av olycksrisker.

Efterspelet till förra fredagens tragedi i Oslo och på Utöya visar vilket engagemang och vilken handlingskraft vi skulle kunna uppbåda för efterlevande och skadade – även från olyckor som drabbar någon eller några enskilda åt gången.
Sorgen och besvären blir ju inte mindre för att man är ensam om dem.