Okunnig övermakt väcker ilska

Okunnig maktutövning framkallar känslor, som inte kan trollas bort varken med repressiva åtgärder eller med naiv eftergivlighet för aggressioner från provocerade människor.
Länspolismästarens respektfulla människosyn och taktik i Husby* kan vara värd att anamma även i andra sammanhang, när läget inte är akut. *Fler länkar nederst

Renault påkörd i sidan av berusad Opelförare, som friades för dödsolyckan.

Föraren (från Grekland) i den här Renaulten skadades svårt men överlevde, genom att han inte var fastspänd. I domstol klandrades han för vårdslös körning utan bilbälte. Svensken, som berusad körde in i Renaulten med cirka 100km/h i en skymd 50-korsning, dömdes för rattfylleri – men ansågs oskyldig till krocken.  Genom domen fick Renaultföraren skulden även moraliskt i sin grekiska vänkrets för att deras kamrat i baksätet dog av sina skador.

Som sakkunnig i det rättsliga försvaret för olycksinblandade bilförare anar jag en grund för våldsverkarnas känslor i storstädernas förorter*. I många av de tvister och brottmål med krascher, som jag har analyserat, är okunnigheten skrämmande om den haveridynamikens komplexitet.

Det värsta är kanske när okunnigheten hos makthavarna är omedveten. Då kan fördomar mot avvikande människor väcka sakligt ogrundade misstankar, exempelvis om försäkringsbedrägeri eller om vårdslös körning.

Misstankarna biter sig sedan fast ungefär som i forna tiders häxprocesser. Varken vittnesuppgifter eller teknisk bevisning förmår då rubba den legala och finansiella övermaktens övertygelse om avvikarens skuld.

Läs mer

Knuffen som stoppar bilmarodörer

Apropå artiklar om spikmattor i NyTeknik 5/3 och om polisens biljakt i GP och TT/DN.

Svensk polis behöver lära sig  den amerikanska metoden för att stoppa bilmarodörer. Annars inser man inte heller att kriminella personer oupptäckta kan misshandla eller mörda personer i en annan bil genom att preja bakhjulen till sladd.

Prinsessan Dianas död i Paris och flera andra medialt uppmärksammade krascher kan ha satts igång på samma sätt. En lätt sidoknuff från fronten på en liten bil kan få en mycket större bil att sladda utom all kontroll.

USA-polisens så kallade PIT-manöver på (den läskiga?) videon ovan fungerar även med en liten Fiat mot en stor Mercedes, som rykten gör gällande om Diana-kraschen. Den bakomliggande bilfysiken har jag beskrivit i Nationalencyklopedin under uppslagsordet kursstabilitet.

Läs mer

Tre års fängelse trots friande fakta

Rondellkrocken, som Omar dömdes till fängelse för, är bara ett i raden av tragiska exempel på hur omedveten okunnighet i rättsväsendet får människor att bli oskyldigt dömda.

Den här artikeln från augusti förra året fick ny aktualitet med DN:s huvudledare 12 maj, som menar att
Polisen måste börja lära av sina misstag”.

En muslim från Irak, som jag kallar ‘Omar’, krockade med sin svärson in spe. Att de kände varandra och hade varit i kontakt med polisen ledde till misstankar, som fick både tingsrätt och hovrätt att döma Omar till flera års fängelse – trots att fakta talade mot avsiktligt våld.

I rättsprocessen och i massmedias stigmatisering av Omar fick förarnas bekantskap och personliga kontroverser långt större uppmärksamhet än den haveridynamiska analysen. Händelseförloppet enligt min haveriutredning beskrivs nedan och i en separat artikel med länkar till fördjupningar: Faktablinda lagtolkare skrämde Omar ut ur Sverige

Bildserie med accelerometerutslag vid ett stopp i rondellen enligt 'Omars' syfte med färden

Prövning av hypotes genom rekonstruktion av körning i olycksrondellen med sikte på att stanna intill den yttre kantstenen enligt ‘Omars’ syfte med färden. G-tal (acceleration) i horisontalplanet visas på instrumentet med 1 sekunds intervall. Krocken ägde rum i en position mellan minus 1 sekund (-1s) och noll sekunder (0s) på bilderna. Då hade den påkörda bilen förts ut i rondellen i strid mot trafikreglerna.

Läs mer

Okänd fara värre än grön laser?

Att akuta ögonskador har orsakats av laserpekare förnekades nyligen i en hovrättsdom. Liknande nedvärdering av naturvetenskap och bilteknik har drabbat många trafikanter på två olika sätt.

Först har de skadats i sladdolyckor med bilar, som haft bättre väggrepp fram än bak. Sedan har de felaktigt dömts för fortkörning på grund av haveridynamiskt undermåliga utredningar.


Videon ovan illustrerar att även framhjulsdrivna bilar kan bli instabila, om däckens sidgrepp är bättre fram än bak (över 95000 visningar på Youtube).

Läs mer

Tre rättsfall för kriminaltekniken

Dödskraschen 22 juli på Kuba antogs vara  avsiktlig. Det kan prövas med haveridynamiska analyser. Så visade jag i domstol hur en kvinna kunde misshandlas med bil. Jämförelser med fallet Thomas Quick illustrerar kriminalteknikens betydelse.

Bild ur presentationen för domstol av den haveridynamiska analys, som jag gjorde på uppdrag av Polismyndigheten.

Mitt sakkunnigutlåtande med PowerPoint-bilder och domstolens slutsatser finns länkade under rubriken
Misshandel med bilen som tillhygge

Läs mer

Då skylls dödsolyckor på de omkomna

Haveriförlopp analyseras för att förhindra upprepningar. De efterlevande får kvalificerat stöd. Det gäller när många har dödats i stora olyckor eller terrorattacker. Men efter enskilda dödsolyckor i vägtrafiken är det ofta tvärtom. Då blockerar  skuldfrågan både säkerhetstänkande och medkänsla.

Även efter flygolyckor upprepas detta mönster, som påminner om häxprocesser*. Ett olustigt exempel är kravet från SFV, svenska Statens fastighetsverk, att Norge ska röja upp efter kraschen på Kebnekaise 15 mars. Artikeln i DN fick jag tips om i en kommentar från signaturen Pelle.

Det havererade flygplanet, C-130J-30 Super Hercules ur Norska luftförsvaret (Bild: Norska Forsvaret)

Det vid Kebnekaise kraschade flygplanet, C-130 Hercules ur Norska luftförsvaret (Bild: Norska Forsvaret). Återgiven enligt medgivande från rapport* 2012-05-11 av Statens Haverikommission, www.havkom.se *länk i textens nedre del

SFV framför kravet på ”sanering” innan olycksförloppet är kartlagt, utan hänsyn till att det innefattar besättningens kvarlevor -  förgäves eftersökta inför minnesstunden för de fem som dödades i arbetet med vår gemensamma säkerhet.

Mönstret känns igen från vägtrafiken

Svensk fordonsindustri har länge haft världsledande kompetens för både olycksanalys och förebyggande åtgärder. Men den ignoreras av utredningsansvariga myndigheter, som ibland inte ens är medvetna om sin okunnighet.

Så bemöttes föräldrarna till två grabbar med samma namn – Magnus. På tvåhjuling blev de ihjälkörda och grundlöst beskyllda för att själva ha ”orsakat” olyckan.
Läs mer

Här odlas 1800-talets syn på barnsängsfeber

Barnsängsfeber skylldes förr på psykisk labilitet. Det tog många kvinnors liv, innan mikroberna upptäcktes och höjde statusen på sjukhushygienen. Nutidens syn på olyckor är likartad. Förmenta experter vägrar erkänna samband mellan besvär och pisksnärtsvåld – whiplash, där kvinnor är särskilt utsatta.

Internationella kvinnodagen 8 mars

Dagens DN-reportage om dödsrisken för gravida kvinnor i Afghanistan tar upp två förklaringar, som principiellt gäller även för 1800-talets barnsängsfeber och för nutidens olyckor.

Okunskap och övertro på auktoriteter får oss att avstå från åtgärder, som skulle kunna stoppa fortsatt elände.

Fördomar om barnsängsfeber hos 1800-talets medicinska experter tog många kvinnors liv. Under mitten av 1800-talet upptäckte förlossningsläkaren Semmelweis ett mönster hos dödsfallen i barnsängsfeber. Han märkte att risken minskade drastiskt om de som haft lektion i obduktionssalen tvättade händerna innan de började arbetet på förlossningskliniken.

Men detta enkla råd nonchalerades på grund av akademisk prestige. Det tolkades som ett angrepp på både lärare och undervisning. Dödligheten på den aktuella avdelningen förblev hög. Först på 1890-talet förstod man varför Semmelweis’ erfarenhet borde fått råda. Då upptäcktes mikroorganismerna av Pasteur och likförgiftning fick en biologisk förklaring.

Sedan dess har sjukvården mognat både vetenskapligt och etiskt. Att forska med utgångspunkt från sin praktik har blivit naturligt för läkarna. Så borde det vara även i trafiksäkerhetsarbetet.

Utdrag från min artikel på DN Debatt 1995-08-02
Prestige kostar människoliv

Läs mer