Snabb feedback som efter JAS-kraschen

Sedan känslor tilläts och togs tillvara i utvecklingen har svenskt stridsflyg hamnat i världstopp inom haveriprevention. Men i vägtrafiken skuldbelägger vi  förare för mänskligt beteende i stället för att ta itu med bakomliggande systemproblem.

Är det rätt? Ska vi försöka identifiera problem i trafiksystemet för att åtgärda sådan teknik, organisation, lagstiftning och information, som retar eller förvirrar många trafikanter – med ökad risk för farligt beteende? Eller? Se tidigare inlägg med etiketten syndabockar.

JAS 39 Gripen i videoklippet ovan blev instabil ungefär på samma sätt som när en bil får sladd. Då åtgärdades styrsystemet av reglerteknikerna på Saab i samspel med den kraschande piloten och andra med adekvat kompetens. Men olyckor med bilar som sladdar – exempelvis med dåliga bakdäck – skyller vi på föraren. Om lågt lufttryck, litet dubbutstick eller nedslitet mönster hos bakhjulen är överrepresenterat i bilolyckor har vi därför ingen aning om.

Fortsätt läsa “Snabb feedback som efter JAS-kraschen”

Okunnig övermakt väcker ilska

Okunnig maktutövning framkallar känslor, som inte kan trollas bort varken med repressiva åtgärder eller med naiv eftergivlighet för aggressioner från provocerade människor. Sådana kravallfrön sprids med fördomar som alla har.

Länspolismästarens respektfulla människosyn och taktik i Husby* kan vara värd att anamma även i andra sammanhang, när läget inte är akut. *Fler länkar nederst

Renault påkörd i sidan av berusad Opelförare, som friades för dödsolyckan.
Föraren (från Grekland) i den här Renaulten skadades svårt men överlevde, genom att han inte var fastspänd. I domstol klandrades han för vårdslös körning utan bilbälte. Svensken, som berusad körde in i Renaulten med cirka 100km/h i en skymd 50-korsning, dömdes för rattfylleri – men ansågs oskyldig till krocken.  Genom domen fick Renaultföraren skulden även moraliskt i sin grekiska vänkrets för att deras kamrat i baksätet dog av sina skador.

Som sakkunnig i det rättsliga försvaret för olycksinblandade bilförare anar jag en grund för våldsverkarnas känslor i storstädernas förorter*. I många av de tvister och brottmål med krascher, som jag har analyserat, är okunnigheten skrämmande om den haveridynamikens komplexitet.

Det värsta är kanske när okunnigheten hos makthavarna är omedveten. Då kan fördomar mot avvikande människor väcka sakligt ogrundade misstankar, exempelvis om försäkringsbedrägeri eller om vårdslös körning.

Misstankarna biter sig sedan fast ungefär som i forna tiders häxprocesser. Varken vittnesuppgifter eller teknisk bevisning förmår då rubba den legala och finansiella övermaktens övertygelse om avvikarens skuld.

Fortsätt läsa “Okunnig övermakt väcker ilska”