Brottsvåg i Malmö, färjekatastrofer i Italien och Papua Nya Guinea, dödsolyckor i vägtrafiken, larm om olycksrisker i trafikflyget. De bildar ett mönster i massmedia, som blandar samman avsiktligt våld och olyckor. Det öppnar såväl för dolda våldsbrott och terror som för orättvisor mot olycksförare i alla transportslag.
I det massmediala meningsutbytet om polisens effektivitet skiljer man inte mellan olyckor och avsiktligt våld eller egendomsbrott. Den sammanblandningen hämmar preventionen och öppnar för dold kriminalitet i trafiken, där fordon ostraffat kan användas som vapen.
Men olycksrisker uppmärksammas först när något har hänt. Då ägnar vi oss oftast åt att utreda vem (inte vad) som har “orsakat” skadorna.
Genom att peka ut en (1) person som skyldig bland aktörerna i det ovanliga och överrumplande händelseförloppet uppfattar många ärendet som avslutat. Ett aktuellt exempel:
Grundstötningen med den italienska lyxkryssaren kan ha utlösts av ett fenomen, som tidigare haveriutredningar varnat för. Åtminstone förvärrades skadorna på Costa Concordia av de sugkrafter som uppstår vid hög fart nära grund.