Må bra av att skratta utan anledning

av

Videon här är seg i början. Men dess sju minuter behövs nog, om man är ovan.

Vad ångrar döende allra mest? Den frågan besvaras  nu hos DN och SVT. Så synd om de inte hade provat på skrattyoga – att skratta ‘utan anledning’.

Det blev min spontana tanke när jag hade ögnat igenom artiklarna:
Det ångrar döende allra mest (DN)
Sakerna stockholmarna vill göra innan de dör (DN)
De fem saker människor ångrar på dödsbädden (SVT)

Lennart Strandberg med mer lycka än olycka i tankarna
Le(nnart) Strandberg

Att skratta utan (synbar) anledning tyckte jag först lät meningslöst. Tills jag tittade på en video från en flerdagars internationell forskarkonferens vid Linköpings universitet.

Varje morgon fick alla deltagare tillfälle att vara med på en halvtimmes skrattövningar.
Det var många som ville, och det var många som smittades – det både hördes och syntes på videon.

Två erfarna instruktörer* i dialog på podiet byggde successivt upp en stämning som smittade till skratt. De skeptiska forskarna i auditoriet blev nog mer mottagliga efter att ha fått höra om vetenskapliga studier av hur det fysiologiska skrattandet startar biokemiska processer som ökar välbefinnandet.

– Normalt skrattar vi för att något är skrattretande.
– Det fysiologiska skrattandet får oss att må bra.
– Välbefinnandet kan uppnås med skratt ‘utan anledning’.

Nåväl. Det här måste upplevas. Kanske behöver det tränas med kompetent ledning innan det fungerar av sig självt.

Läs mer

“Olycka” kan dölja våldsbrott

av

Brottsvåg i Malmö, färjekatastrofer i Italien och Papua Nya Guinea, dödsolyckor i vägtrafiken, larm om olycksrisker i trafikflyget. De bildar ett mönster i massmedia, som blandar samman avsiktligt våld och olyckor. Det öppnar såväl för dolda våldsbrott och terror som för orättvisor mot olycksförare i alla transportslag.

Läs mer

Så slipper myndigheter eget säkerhetsansvar

av

Transportstyrelsen kräver att läkare anmäler sina patienter för medicinska avvikelser från körkortskraven. Den enskilde trafikanten pekas ut – utan vetenskapligt underlag för sambandet med olycksrisker.

Annat var det i höstas när den tyska satelliten ROSAT störtade. Då kom säkerhetsansvariga myndigheter och organisationer lätt undan i massmedia,  trots att faran var uppenbar och katastrofen nära för människor i Kina.

Detsamma tycks gälla alla tekniska system med komplex dynamik som styrs av en människa. Även om säkerhetsansvaret ligger hos myndigheter, organisationer och företag läggs ofta skulden på en enskild person – föraren – när en olycka har inträffat i väg-, sjö-, eller luftfart.

De tankegångarna utvecklas här via etiketterna Etik och moral, Kompetensförsörjning, Myndighetsmiss, Orsaksbegreppet, Syndabockar.

Bilder, beräkningar och artiklar finns på och via bildrullen.se för två av höstens satellitkrascher: UARS och ROSAT. Rörelsen för ROSAT beskrivs på den inbäddade videon nedan.

Läs mer

TV: Hon testar skor på halkbana

av

Halka och falla är kanske kul att se andra göra. Men för att förebygga olyckor och skador krävs praktisk beredskap med stöd av fysik och biomekanik.

På 1980-talet bedrev vi i Sverige sådan forskning och utveckling. Flera av våra biomekaniska och friktionsfysikaliska upptäckter tycks stå sig internationellt även efter millennieskiftet – att döma av konferensinbjudningar och citeringar i vetenskapliga artiklar.
(Friktionsfysik kallas ibland för tribologi – från grekiskans tribo, som betyder gnida, nöta, slita).

En video från vårt gånglaboratorium ligger i spellistan Biomechanics på YouTube och är från mitt forskarlags experiment, där vi testade halkmotståndet hos olika typer av skosulor.
Fler videon och mer info via fotnoten här.

Då, på 1980-talet, använde vi super8-filmkameror för färgupptagningar. Även om upplösningen är dålig, visar videon hur stora skillnaderna kan vara mellan olika sko- och sultyper:

Läs mer