Så upptäcks fler risker om poliser forskar

Polisen ska fokusera på det man kan bäst. Men man når inte upp till sin potential i haveriutredning och trafikövervakning. Den nuvarande bristen på relevans äventyrar både polisens anseende och den enskildes trygghet.

Apropå ledaren i DN om Försvarets och Polisens “effektivitet” – oavsett relevans:
Svenska språket har bara ett ord, medan engelskan skiljer mellan effective och efficient.

Gamla strategier behöver ersättas och kompletteras med vetenskaplig hypotesbildning. Det ses här i olika perspektiv.

Polisen har utmärkta förutsättningar att lyfta skadepreventionen över den förlegade syn på olycksorsaker, som tycks dominera hos andra myndigheter.

Situationsbild från krockplats i Linköping. Polisen har möjlighet att – tillsammans med räddningstjänst och bärgare – säkra spår och samla in uppgifter om avvikelser från det normala i fordon, trafikantkompetens och trafikmiljö. Genom systematisk bearbetning av sådana data från hela landet med epidemiologiska metoder kan återkommande brister upptäckas – oavsett när och var de har förekommit.

Fortsätt läsa “Så upptäcks fler risker om poliser forskar”

Krocksäkerhet: Naturlagar mörkas?

En rad av olyckor kan visa hur naturlagarna mörkas i krocktesternas “säkrast i sin klass”. Fysikens impulslag och människokroppens biomekanik har inga åtskilda klasser.

Även om bilindustrin lyckats få ned dödstalen med förfinad teknik, har teststandarder med onödigt hög fart tvingat fram hårdare bilar. Det ökar  risken för whiplashrelaterade och andra inre skador oavsett bilens storlek.

Tvärstopp med intakt kupé kräver g-krafter som ökar med minskande deformationszon
Smart (hitre bilen) är nyare med bättre placering i den schabloniserade säkerhetsrankingen än den här Mercedes-bilen (bortre). Båda tillverkas i samma koncern. Men hur är det med den verkliga risken för personskador vid en krock?

Men ju mindre bil desto större blir rörelsen för kroppens inre organ vid en krock. Halveras deformationszonens längd så blir g-krafterna minst dubbelt så stora – oavsett krockkuddar, bältessträckare och andra finesser.

Om vi dessutom sitter i en bil som frontalkrockar med ett mycket tyngre fordon, så blir hastighetsförändringen och skaderisken nästan som att köra in i en bergvägg med fordonens sammanlagda fart. De som då åker i det tyngre fordonet utsätts bara för en måttlig stöt.

Fortsätt läsa “Krocksäkerhet: Naturlagar mörkas?”