Fronta i 50 mot tungt fordon är som bergvägg i 100 – Här finns formeln

Förare av tunga lastbilar lär sig krocka personbilar hellre än att köra av vägen och förstöra lasten. Det rapporterade media och illustrerade lastbilars fysiska övermakt med foton på ett krossat hus i DN, SvD och GP.

Redan vid 50 kilometer i timmen är överlevnadschansen minimal för åkande i personbilar som frontalkrockar mot ett 20 gånger tyngre fordon i samma fart.

Fronten behöver inte se ut så här på det tyngre fordonet för att det ska vara livsfarligt att krocka med i en personbil

Fortsätt läsa “Fronta i 50 mot tungt fordon är som bergvägg i 100 – Här finns formeln”

Omedveten okunskap i rättsprocesser om skador

Barnläkarmålet är bara ett exempel i toppen på ett isberg, där polis, åklagare och försäkringsbolag kan agera på tvärs mot både vetenskap och beprövad erfarenhet. Utan adekvat kompetens tolkar rättsväsendets jurister vittnesuppgifter, mätdata och resultat från naturvetenskapliga analyser, som parterna själva har beställt.

Misstänkta människor kan därför lätt bli överkörda av “experter” som ignorerar skadedynamikens komplexitet – av okunnighet eller för att uppfylla uppdragsgivarens önskemål om ett visst resultat.

Partssakkunniga med stor rättegångsvana må ge ett trovärdigt intryck i domstol. Men har de adekvat kompetens? Det kan rättsväsendet inte avgöra i dag.

Mönstret illustreras av repriser från 4/9 , 4/10, 21/10 och 8/11 apropå bl.a. barnläkarmålet och DN:s kritik mot polisarbetets kvalitet 

Utbildningar och kunskapsmål saknas för dem som ska rekonstruera och analysera händelseförloppen bakom haverier och plötsliga skador. Liknande natur- och humanvetenskaplig kompetens behövs också för att kunna skilja olyckor från avsiktliga krockar och misshandel.

Det torde vara centralt även i den uppmärksammade HD-domen, där berusning tycks kunna fria från misstanke om uppsåt. Hur ska jurister själva kunna avgöra en sådan fråga utan hjälp av opartisk expertis och utan insikter om skadedynamikens komplexitet?

Åtalad kan hävda fylla och gå fri (SvD 04:45 1 november)
HD godtar berusning som ursäkt för brott (DN 05:45, 1 nov)
Berusade kan slippa straff (GP med faktaruta, 1nov)
Kritik mot HD felvinklad (SvD 11:18, 1nov)
Expert: “Jag tycker domen är bra” (SvD 14:54, 1nov)
Notera att rubrikens “expert” är professor i straffrätt
HD upphöjer inte alls berusning till ursäkt (SvD 22:20, 1nov)

Här skulle DNA från trädet T kunna fria föraren från den extrema fortkörning han pådyvlades av en försäkringskonsult med ett datorprogram som fick den simulerade bilen (trots hög fart) att sladda av vägen på insidan av högerkurvan bakom kameran. Programmet (PC-Crash) har en förarmodell som rycker i ratten så att bilen sladdar även med fullgoda bakdäck. Domstolen förstod inte detta när jag visade ett diagram med modellens onaturliga styrvinkelförlopp. Flera fynd tydde på att sladden orsakades av pyspunktering på vänster bakhjul, men det förnekades av både försäkringsbolaget och domstolen. Mer info bakom fliken Krascher och i min rapport på stop.se/utred/

Trafikolyckor med personskador och stora ekonomiska förluster som inte ersätts trots gällande försäkringar – det är vad som följer i kölvattnet efter sådana rättsprocesser, där okunniga utredare drar naturlagsstridiga slutsatser åt sin kapitalstarka uppdragsgivare.

Se fallen med Omar, som JO ignorerade och bilden här intill från Ferrarikraschen, som HD vägrade pröva.

Därtill kommer oberättigad skuldbeläggning från omgivningen och ibland böter, fängelse, förlorat jobb och familjeruin.

Olycksdödade människor blir ofta syndabockar. Då göms och glöms systembristerna, som kvarstår och bidrar till risken för upprepningar.

Kommer pedalstället att modifieras i flygplanstypen som kraschade med Stefan Liv. Eller nöjer man sig med att piloten trampade fel?
Mänskliga faktorn bakom flygkraschen (DN, GP, SvD text, SvD webb-TV)

När jag började urskilja det här mönstret av hur systematisk okunnighet slår mot enskilda människor, var det svårt att hålla irritationen tillbaka mot dem som bidrog till rättsövergreppen. Mina gamla bloggar, och debattartiklar vittnar om det.

Men kloka vänner och universitetskolleger har hjälpt mig se problemet i ett större perspektiv och dra historiska paralleller till andra typer av omedveten okunnighet.

Det gäller alltså först att göra okunnigheten medveten. Sedan borde det inte vara så svårt att få upp intresset för utbildning och så småningom konkurrera ut eventuellt kvarvarande utredare, som fortfarande saknar adekvat kompetens.

I dag är det en lukrativ bransch för teknikvetenskapligt och biomekaniskt obildade konsulter, som med ett flashigt datorprogram snabbt kan producera önskade resultat till sina uppdragsgivare.

Med nya välutbildade haverideckare skulle kanske Polisen och SKL kunna lyfta trafikutredningarna från dagens skräpstatus till popularitetshöjder, som motsvarar det TV-serierna CSI har uppnått.

________________________
Tillägg
22/9, 1/10, 2/10, 4/10, 21/10, 2/11, 8/11
En mer allmän fråga är hur rättsväsendet ska kunna skilja mellan partiska charlataner och sakligt kompetenta personer som uttalar sig om avsiktliga eller oavsiktliga skador.
Den gäller även andra områden och aktualiserades av följande nyhetsrubriker – innan HD-domen om berusning seglade upp i media 1 november.

Två månader för dödskrock i fyllan (DN 110921)

Uppblåsta siffror över uppklarade brott (DN 111002)
Polisen backar om redovisning (DN 111002)

Åtalade barnläkarens kollegor hörs i rätten 110922 i SvD, GP
… och i DN med länkar till tidigare artiklar i målet, exempelvis
Vittnen hörs som om läkaren hade dolda avsikter (DN 110916)
Läkaren talade i rätten (DN 110915)
Åtalet mot barnläkaren saknar stöd i straffrätten (DN Debatt 110912)
Förtroendet för åklagarväsendet (DN Ledare 100202)
Har åklagaren förstått hur läkare arbetar med döende? (DN 090309)

Läkaren: Ni kan inte det här (SvD 110917)

Tunga vittnen i läkarrättegång (DN 110930)
Vittne: flickan dog en onaturlig död (SvD 110930)

Sista dagen i läkarrättegången (DN 111003)
Direktrapportering från dråprättegången  (SvD 111003)

Även om barnläkaren friades i domen 21 oktober, skriver massmedia om processen på ett sätt som påminner om reaktionerna efter *trafikskademål.

DN:
Läkare oskyldig till spädbarnsdöd

Bakgrund: Många turer efter nyfödds död
Läkarförening: Nu kan kåren gå vidare
Målsägandebiträdet: Föräldrarna har inte fått svar*

*Så känner nog flera anhöriga till trafikdödade, exempelvis
Motorcyklist överkörd och dödad vid möte med vänsterstyrande bilist

GP:
Åtalad läkare frias
Många turer efter nyfödds död
Det här har hänt
: Tidslinje 28/9 2008 – 21/10 2011

SvD:
Läkaren frias i uppmärksammat mål
8 frågor om fallet som skakat Vårdsverige
“Föräldrarna har inte fått svar” *


Ny Teknik:
RMV: här blev det också fel (2 november)


Åklagaren beslutade 8 november att inte överklaga den friande domen: 
Barnläkarmålet överklagas inte
(TT via DN, GP, SvD och SVT)

Dubbdäck politisk syndabock sedan 1975

Jönköpings kommuns “kärringkampanj” har anmälts till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Kampanjen pekar ut enskilda bilister med dubbdäck, som återigen blivit syndabockar för svårlösta problem med andra orsaker. Samma mobbning har pågått sedan 1970-talet.

  • På 70-talet skyllde man olyckor på däckdubbarna
  • Sedan blev det samhällsekonomin som skulle räddas av utökat dubbförbud
  • Nu är det luftföroreningarna som ska upphöra när dubbdäcksandelen minskar.

En ny kandidat till vandringspriset i okunskap har seglat upp hos Jönköpings kommun, som nu har DO-anmälts för sin kampanj mot dubbdäck. Det skriver DN, SvD och GP 31 oktober 2011.

I kommunens kampanj ingår en affisch med ordet “Kärring” i stora bokstäver.
Det syftar på bilförare som kör med dubbdäck.
Inte heller kampanjmakarnas sakkunskap ter sig särskilt briljant, när man läser deras webbsidor om däckval.

Den politiska dubbdäckshanteringen blottar ett principiellt problem med den långsiktiga kompetensförsörjningen för människors hälsa och säkerhet. Se mina debattartiklar från tidigare år, exempelvis
Okunnighet bakom dubbdäcksförbud (Newsmill 2010-12-04)
Dubbdäcksförbud lömskt mot fotgängare (Newsmill 2009-10-22)
Dubbdäcksförbudet kostar människoliv (DN Debatt 1988-09-29) Text utan gamla länkar

Nokian Hakkapeliitta 7 från Bythjul.com efter inkörning - ska ske på barmark
Nyligen inkört dubbdäck (Nokian Hakka 7 från Bythjul.com) med dubbutstick 1,2mm, som är max tillåtet att leverera när däcket är nytt. Men för användaren kan utsticket gärna vara något större för att ge bra grepp på is.

I botten ligger omedveten okunnighet om friktionsfysik och fordonsdynamik hos våra trafikmyndigheter, som sprids via massmedia. Det bidrar till haverier, personskador och trafikkaos på både vägar och järnvägar.

Kan man få bort de mest hälsovådliga luftföroreningarna i städerna genom att förbjuda dubbdäck på några gator?

Det är åtminstone en tacksam tes för konsulter som vill ha mätuppdrag och för politiker, som vill leda bort uppmärksamheten från svårstoppade partikelkällor i infrastrukturen – exempelvis bromsdamm i tunnelbanan eller rökgaspartiklar från uppvärmning av lokaler?

En politiker som i massmedia fått ta lätt på komplexa faktasamband och vetenskap i den tredje vågen mot dubbdäck ansätts betydligt hårdare av DN  och SvD i en enkel fråga om personliga resekostnader.

Nya argument och åtgärder mot däckdubbarna som syndabock – version 3 😉 – blandas nu (år 2011) med gamla välkända tongångar:
Nya regler för dubbdäck dröjer (DN 1 oktober)

Dessbättre varnar massmedia snabbt för höstens specifika halkrisktimmar – se länkarna i
Extrem ishalka för alla när ingen har dubbdäck
– och försvarar dubbdäckens säkerhetshöjande effekt:
Slopa dubbdäcksförbudet (Ledare i GP 14/10 2011)

För GP-ledaren 14/10 repeterades denna text från 2/10 (2011).
1/11 var det dags igen – efter DO-anmälan mot “kärringkampanjen”
… och 18/11 framgick allvaret bakom SMHI:s halkvarning:

Nu har svarthalkan slagit till med kraft (Expressen 18nov)
Bussbolag i Dalarna hjälplöst i halkan (DN 18nov)
Svår ishalka i regnet (GP, SvD)

Trafikmoralism och svensk drogpolitik – samma andas barn?

DN Motor 29 oktober beröms polisen för hårdare tag mot aggressiva bilförare. Sambandsanalysen ersätts dock med schabloner, som liknar dem svensk drogpolitik kritiserades för på DN Kultur 26 augusti. Konturerna förstärks nu i det mönster, som jag då försökte beskriva i följande text. 

Merparten av texten först publicerad 26 augusti.

I kritiken mot drogpolitiken kan flera paralleller dras till det offentliga trafiksäkerhetsarbetet:
Samhällets nollvisionära utopier går före individens verkliga behov.
Kampanjer och pekpinnar hjälper inte den enskilde till adekvata åtgärder.

Nu rasar grunden för svensk drogpolitik. Så skrev Magnus Linton för DN Kultur på nätet 26 augusti. Han hade läst en antologi som torpederar en nationalmyt.

Jag borde kanske undvika svårbegripliga liknelser från mina 40 år som forskare mot arbets- och trafikolyckor med olika uppdragsgivare. Men den intresserade läsaren får själv svara på rubrikens fråga.

Sedan är det kanske lättare att ta ställning till om åtgärderna, som applåderas i lördagens DN-krönika, är adekvata för att komma till rätta med grundproblemen.  Att fokus flyttas från enkla fartkontroller till mer komplexa förarbeteenden må krönikören, Lasse Swärd, ha en eloge för.

Men ropen på att den enskilde ska övervakas och straffas för regelöverträdelser klingar falskt, när myndigheterna själva inte hänger med i utvecklingen av relevanta regler, kampanjer och kontrollmetoder.

Med en liten verbal perspektivförskjutning kan man nog säga att Lintons artikel visar hur nollvisionära utopier för samhällsstatistiken undanhåller den exponerade individen det hon behöver för att skydda sig och sina närstående mot skador.

Först ett videoklipp, som låter oss ana kommande vintrars halka på gator och vägar.

Det är vad vi kan förvänta oss även i Sverige, när selekterad uppdragsforskning och märkligt enkelspåriga myndighetskampanjer har fått svenska bilister glömma ett tidigare välkänt faktum:
Is måste ruggas upp av däckdubbar för att ge grepp åt de så kallade dubbfria friktionsdäcken.

Det räcker inte med att “hålla rätt hastighet” eller att följa den så kallade tresekundersregeln, som saknar förankring i både fordonsfysik och matematik.
Även gående och andra oskyddade trafikanter utsätts för fara genom de vilseledande kampanjerna mot dubbdäck. Denna insikt lyser dock med sin frånvaro i DN:s artiklar 26 augusti om dubbdäcksförbud och  om den rapporterade opinionen i januari.

Låt mig sedan i följande stycken travestera Lintons argument (i kursiv stil) genom att byta ut “prövar droger” och “fastnar i tungt missbruk”  ungefär mot trafikens ‘överträder de skyltade hastighetsgränserna’ respektive ‘förorsakar olyckor’:

Det är klokt att prioritera polisresurser och spendera offentliga medel på automatisk hastighetsövervakning (ATK) – om det är ett värde i sig att så få som möjligt i ett samhälle kör ‘för fort’. Men bara då. Miljardrullningen saknar stöd från vetenskapligt påvisade samband mellan vilka som straffas för fortkörning genom fartkamerasystemet och dem som förorsakar trafikolyckor.

När fartkamerorna började användas under 1980-talet jämfördes fortkörning med mord, misshandel och dråp i helsidesannonser betalda med offentliga medel. Viktigare än allt annat var ”ett massivt folkligt stöd, vilket i praktiken betyder att tongivande massmedieorgan måste sluta upp kring politiken”.

Tesen om fartsyndarens farlighet har även hos statliga instanser varit så stark att den lett till ren förfalskning av information.

Här har jag ett antal specifika exempel från trafiksektorn, som publicerats av DN Debatt, SvD och Newsmill.
När det gäller generella aspekter är det slående hur lite som  behöver uteslutas för att fart- och trafikmoralismen ska träffas av en passage i DN:

… en intressant förklaring till att den svenska kursen kunnat ligga fast oberoende av fakta och förändrade förhållanden: skräcken för vetenskap. ”Den uteblivna omprövningen av …politiken bottnar sannolikt i att den aldrig utvärderats på ett vetenskapligt sätt”, … Utredningar har uttryckligen undanbett sig relevant forskning och i stället lutat sig mot ett slags moraliska entreprenörer över vilka man öst pengar och förtroenden. Ett slags inkompetensens karusell har snurrat i motvinden från omvärlden och ju mer faktaunderlaget sviktat, desto hårdare har politikerna klamrat sig fast vid så kallade värderingar.

När vetenskapliga rön talat emot modellen har de avvisats, inte så mycket för att de skulle vara felaktiga som för att de stör den nationella fronten.
(Magnus Linton, DN Kultur 2011-08-26)

Lintons artikel om drogpolitiken kan också ge paralleller till hur den enskilde drabbas av att staten ser trafiken utan att urskilja några trafikanter. Men jag nöjer mig med några exempel bakom fliken Myter, där statliga kampanjer länge förmedlat ett felaktigt intryck av att små bilar kan göras lika säkra som stora.
För ingen orkar väl läsa längre. Om någon ens kommer ända hit 😉

Scania går som tåget men hänger myndigheterna med?

Behovet av bättre kompetensförsörjning till Transportstyrelsen, Trafikverket och statliga regelmakare är nu akut, när lastbilarna snart kan köras som tåg på motorvägarna.

ABS-bromsar, antisladd, vintergrepp och skonsamma fronter för krockande personbilar. Allt det har Scania och Volvo Lastvagnar utvecklat och fått ut på marknaden utan att statliga bestämmelser och provmetoder har hängt med.

I stället har alla fabrikat dragits över en kam. Samhällsekonomiskt dålig teknik har fått konkurrensfördelar genom bättre förhållande mellan kostnad och nytta i företagsperspektiv. Samtidigt har bristerna i de sämre ekipagen dragit ned anseendet för alla efter olyckor och trafikstockningar.

Detta hämmar utvecklingen och kan göra att säkerhets- och miljömässigt utmärkta lösningar blir ekonomiskt omöjliga att få ut på marknaden.

Exempelvis måste den tågteknik, som Scania demonstrerar i videoinslaget ovan, stöttas av strikta regler för skillnaderna i bromsförmåga och avstånd mellan olika fordon i tåget. Det kan nog både Scania och Volvo hantera tekniskt.

Men den trafikpolitiska tankemodellen måste också beakta komplexiteten, så att erforderliga standarder tas fram. Annars kommer charlataner snabbt att kunna fördärva teknikens säkerhetsrykte.

Något liknande har redan inträffat när det gäller bestämmelserna för bromsar och vinterdäck. Där tycks myndigheterna ligga decennier efter branschen i fordonsdynamisk förståelse.  Se mina artiklar på Newsmill i ämnet.