Trafikmoralism och svensk drogpolitik – samma andas barn?

DN Motor 29 oktober beröms polisen för hårdare tag mot aggressiva bilförare. Sambandsanalysen ersätts dock med schabloner, som liknar dem svensk drogpolitik kritiserades för på DN Kultur 26 augusti. Konturerna förstärks nu i det mönster, som jag då försökte beskriva i följande text. 

Merparten av texten först publicerad 26 augusti.

I kritiken mot drogpolitiken kan flera paralleller dras till det offentliga trafiksäkerhetsarbetet:
Samhällets nollvisionära utopier går före individens verkliga behov.
Kampanjer och pekpinnar hjälper inte den enskilde till adekvata åtgärder.

Nu rasar grunden för svensk drogpolitik. Så skrev Magnus Linton för DN Kultur på nätet 26 augusti. Han hade läst en antologi som torpederar en nationalmyt.

Jag borde kanske undvika svårbegripliga liknelser från mina 40 år som forskare mot arbets- och trafikolyckor med olika uppdragsgivare. Men den intresserade läsaren får själv svara på rubrikens fråga.

Sedan är det kanske lättare att ta ställning till om åtgärderna, som applåderas i lördagens DN-krönika, är adekvata för att komma till rätta med grundproblemen.  Att fokus flyttas från enkla fartkontroller till mer komplexa förarbeteenden må krönikören, Lasse Swärd, ha en eloge för.

Men ropen på att den enskilde ska övervakas och straffas för regelöverträdelser klingar falskt, när myndigheterna själva inte hänger med i utvecklingen av relevanta regler, kampanjer och kontrollmetoder.

Med en liten verbal perspektivförskjutning kan man nog säga att Lintons artikel visar hur nollvisionära utopier för samhällsstatistiken undanhåller den exponerade individen det hon behöver för att skydda sig och sina närstående mot skador.

Först ett videoklipp, som låter oss ana kommande vintrars halka på gator och vägar.

Det är vad vi kan förvänta oss även i Sverige, när selekterad uppdragsforskning och märkligt enkelspåriga myndighetskampanjer har fått svenska bilister glömma ett tidigare välkänt faktum:
Is måste ruggas upp av däckdubbar för att ge grepp åt de så kallade dubbfria friktionsdäcken.

Det räcker inte med att “hålla rätt hastighet” eller att följa den så kallade tresekundersregeln, som saknar förankring i både fordonsfysik och matematik.
Även gående och andra oskyddade trafikanter utsätts för fara genom de vilseledande kampanjerna mot dubbdäck. Denna insikt lyser dock med sin frånvaro i DN:s artiklar 26 augusti om dubbdäcksförbud och  om den rapporterade opinionen i januari.

Låt mig sedan i följande stycken travestera Lintons argument (i kursiv stil) genom att byta ut “prövar droger” och “fastnar i tungt missbruk”  ungefär mot trafikens ‘överträder de skyltade hastighetsgränserna’ respektive ‘förorsakar olyckor’:

Det är klokt att prioritera polisresurser och spendera offentliga medel på automatisk hastighetsövervakning (ATK) – om det är ett värde i sig att så få som möjligt i ett samhälle kör ‘för fort’. Men bara då. Miljardrullningen saknar stöd från vetenskapligt påvisade samband mellan vilka som straffas för fortkörning genom fartkamerasystemet och dem som förorsakar trafikolyckor.

När fartkamerorna började användas under 1980-talet jämfördes fortkörning med mord, misshandel och dråp i helsidesannonser betalda med offentliga medel. Viktigare än allt annat var ”ett massivt folkligt stöd, vilket i praktiken betyder att tongivande massmedieorgan måste sluta upp kring politiken”.

Tesen om fartsyndarens farlighet har även hos statliga instanser varit så stark att den lett till ren förfalskning av information.

Här har jag ett antal specifika exempel från trafiksektorn, som publicerats av DN Debatt, SvD och Newsmill.
När det gäller generella aspekter är det slående hur lite som  behöver uteslutas för att fart- och trafikmoralismen ska träffas av en passage i DN:

… en intressant förklaring till att den svenska kursen kunnat ligga fast oberoende av fakta och förändrade förhållanden: skräcken för vetenskap. ”Den uteblivna omprövningen av …politiken bottnar sannolikt i att den aldrig utvärderats på ett vetenskapligt sätt”, … Utredningar har uttryckligen undanbett sig relevant forskning och i stället lutat sig mot ett slags moraliska entreprenörer över vilka man öst pengar och förtroenden. Ett slags inkompetensens karusell har snurrat i motvinden från omvärlden och ju mer faktaunderlaget sviktat, desto hårdare har politikerna klamrat sig fast vid så kallade värderingar.

När vetenskapliga rön talat emot modellen har de avvisats, inte så mycket för att de skulle vara felaktiga som för att de stör den nationella fronten.
(Magnus Linton, DN Kultur 2011-08-26)

Lintons artikel om drogpolitiken kan också ge paralleller till hur den enskilde drabbas av att staten ser trafiken utan att urskilja några trafikanter. Men jag nöjer mig med några exempel bakom fliken Myter, där statliga kampanjer länge förmedlat ett felaktigt intryck av att små bilar kan göras lika säkra som stora.
För ingen orkar väl läsa längre. Om någon ens kommer ända hit 😉

Hon körde mot mig på felskyltad motorvägsavfart

En ny frontalkrock inträffade på E4 söder om Linköping klockan 23  torsdag kväll. För en tid sedan var det nära ännu en nattlig motorvägskatastrof. Men då blev det ingen krock.

En ung kvinna körde sin Volvo V70 åt fel håll på Linköpings östra E4-avfart, vilseledd av vägmärkena. När hennes strålkastare kom emot mig kastade jag min bil åt höger och fick kvinnan att vända tillbaka.

Rastplats (med orienteringskarta) för fordon som kört av E4 från söder/väster. Linköpings norra/östra trafikplats.
Rastplatsen vid Mörtlösa i dagsljus. Inga skyltar förbjuder vänstersväng. Kvinnan körde därifrån åt vänster efter stoppskylten.

Fortsätt läsa “Hon körde mot mig på felskyltad motorvägsavfart”

Scania går som tåget men hänger myndigheterna med?

Behovet av bättre kompetensförsörjning till Transportstyrelsen, Trafikverket och statliga regelmakare är nu akut, när lastbilarna snart kan köras som tåg på motorvägarna.

ABS-bromsar, antisladd, vintergrepp och skonsamma fronter för krockande personbilar. Allt det har Scania och Volvo Lastvagnar utvecklat och fått ut på marknaden utan att statliga bestämmelser och provmetoder har hängt med.

I stället har alla fabrikat dragits över en kam. Samhällsekonomiskt dålig teknik har fått konkurrensfördelar genom bättre förhållande mellan kostnad och nytta i företagsperspektiv. Samtidigt har bristerna i de sämre ekipagen dragit ned anseendet för alla efter olyckor och trafikstockningar.

Detta hämmar utvecklingen och kan göra att säkerhets- och miljömässigt utmärkta lösningar blir ekonomiskt omöjliga att få ut på marknaden.

Exempelvis måste den tågteknik, som Scania demonstrerar i videoinslaget ovan, stöttas av strikta regler för skillnaderna i bromsförmåga och avstånd mellan olika fordon i tåget. Det kan nog både Scania och Volvo hantera tekniskt.

Men den trafikpolitiska tankemodellen måste också beakta komplexiteten, så att erforderliga standarder tas fram. Annars kommer charlataner snabbt att kunna fördärva teknikens säkerhetsrykte.

Något liknande har redan inträffat när det gäller bestämmelserna för bromsar och vinterdäck. Där tycks myndigheterna ligga decennier efter branschen i fordonsdynamisk förståelse.  Se mina artiklar på Newsmill i ämnet.

Nya förväxlingar mellan orsak och verkan

Rubrikerna hos DN, GP, SvD och BBC antyder nu att hjärnan påverkas av antalet vänner på Facebook*. Men brödtexten öppnar för att det kan vara tvärtom. Värre var det med statliga Bilprovningens klimatkampanj.

Där ritade man om kurvorna från FN:s klimatpanel, så att jordatmosfärens temperatur hamnade efter kodioxidhalten i tidsförloppen från några hundratusen år bakåt till nutid. Det bluffartade resonemanget med felritade kurvor spreds per post till miljoner svenska bilägare och låg kvar på webben i flera år.

Mina invändningar har publicerats av Newsmill i flera artiklar
Klimatbluff i statlig folder till miljontals svenskar (2009-12-09)
Bilprovningens klimatbluff tar priset (2011-01-19)
Statlig klimatbluff – nu döljs fusket (2011-01-26)

… men såvitt jag vet har inget offentligt svar kommit varken från Bilprovningen eller från andra, som vill få oss att övergå till mindre bilar.

Förutom att koldioxidutsläppens betydelse för klimatet vilar på bräcklig logisk grund, så ger småbilsvurmen i klimatkampanjerna negativa biverkningar. Exempelvis är säkerheten för både åkande och påkörda människor svårare att utveckla i mindre och lättare bilar. Det kan öka personskadorna och göra att ännu flera människor drabbas av whiplashrelaterade besvär – medicinska, ekonomiska och sociala.

Det tillhör inte mitt proffsområde, men av bilindustrins företrädare har jag förstått att bränslesnålare förbränningsmotorer (för minskat koldioxidutsläpp) kan medföra större utsläpp av kväveoxider med ökad övergödning som följd. Du som vet mer får gärna korrigera mina eventuella missuppfattningar och förklara i kommentarsfältet.

* För att återgå till frågan om antalet Facebook-vänner, så tar jag hjärna, förlåt gärna, emot massor av vänförfrågningar till mitt FB-konto. Med tanke på alla mina offentliga inlägg om däckdubbar, kanske jag nu behöver utöka vänkretsen på fejjan för att motverka intrycket av dubb i huv’et 😉 

Faktablinda lagtolkare skrämde Omar ut ur Sverige

Utvisningen av 91-åriga Ganna** påminner om rättsprocessen mot muslimen Omar* för en tid sedan. Omar utvisades inte för det brott han pådyvlades i strid mot logik och naturlagar. Men han dömdes till flera års fängelse och fick körkortet indraget. Därigenom förlorade Omar jobbet som bussförare och fick familjens ekonomi raserad.

Det räckte för att Omar ville flytta från Sverige och från våra myndighetsföreträdares blindhet för fakta, som talade för Omars oskuld.

De logiska och haveridynamiska aspekterna på rättsfallet beskrivs under rubriken “Dömd till fyra års fängelse efter rondellkrock” på stop.se/utred/ med länkar till mitt sakkunnigutlåtande, videofilmer och PowerPoint-presentation för Göta hovrätt.

Bildserie med accelerometerutslag vid ett stopp i rondellen enligt 'Omars' syfte med färden
Prövning av hypotes genom rekonstruktion av körning i haverirondellen med sikte på att stanna intill den yttre kantstenen enligt 'Omars' syfte med färden. G-tal (acceleration) i horisontalplanet visas på instrumentet med 1 sekunds intervall. Krocken ägde rum mellan -1s och 0s. Då hade den påkörda bilen förts ut i rondellen i strid mot trafikreglerna.

Hovrätten sänkte fängelsestraffet från tingsrättsdomens fyra år till tre år, men ansåg fortfarande att Omar var skyldig till att avsiktligt ha krockat mot bilen som kördes ut i rondellen i strid mot trafikreglerna.

Drygt ett år senare upptäckte en erfaren juridist i min bekantskapskrets att alla aktörer i rättsprocessen hade förbisett att Omar inte visste vem som satt bakom ratten i den påkörda bilen.

Omar saknade alltså motiv att begå brottet han misstänktes och straffades för. Detta påtalade vi i en anmälan till Justitieombudsmannen, som lämnade klagomålen utan åtgärd – med hänvisning till att en anmälan från försvarsadvokaten i en helt annan fråga redan hade behandlats av JO.

*Omar heter egentligen något annat
***********************************

** Även om konsekvenserna för Omar inte är direkt livshotande, påminner de faktablinda hänvisningarna till paragrafer och formalia om utvisningen till Ukraina av 91-åriga Ganna Chyzevska, som mediauppmärksamheten nu tycks ha fått hejd på:

Hon gör allt för att stoppa utvisningen av Ganna (SVT)
Ganna får stanna i Sverige (SVT)
Utvisning av 91-åring stoppas (SvD, GP)
Utvisning stoppad – ny prövning väntar (SvD)
Ganna får stanna i Sverige (DN)
Ministern: “Rättssäkra beslut från Migrationsverket” (SVT 19:49)
Gannas öde ännu inte avgjort (SVT 19:45)

Ganna fick aldrig någon rättssäker prövning
(Barbro Westerholm på SVT Debatt 19/10)