Sedan känslor tilläts och togs tillvara i utvecklingen har svenskt stridsflyg hamnat i världstopp inom haveriprevention. Men i vägtrafiken skuldbelägger vi förare för mänskligt beteende i stället för att ta itu med bakomliggande systemproblem.
Är det rätt? Ska vi försöka identifiera problem i trafiksystemet för att åtgärda sådan teknik, organisation, lagstiftning och information, som retar eller förvirrar många trafikanter – med ökad risk för farligt beteende? Eller? Se tidigare inlägg med etiketten syndabockar.
JAS 39 Gripen i videoklippet ovan blev instabil ungefär på samma sätt som när en bil får sladd. Då åtgärdades styrsystemet av reglerteknikerna på Saab i samspel med den kraschande piloten och andra med adekvat kompetens. Men olyckor med bilar som sladdar – exempelvis med dåliga bakdäck – skyller vi på föraren. Om lågt lufttryck, litet dubbutstick eller nedslitet mönster hos bakhjulen är överrepresenterat i bilolyckor har vi därför ingen aning om.
