Ännu en gång har bussarna i Stockholms kollektivtrafik visat sig säkerhetstekniskt underlägsna moderna privatbilar. Trots att en passagerare var fastklämd innanför dörren med en barnvagn i händerna utanför kunde bussen köras iväg.*
Tänkandet och lösningarna bakom all olyckspreventiv teknik, som finns i moderna privatbilar, tycks ha svårt att få fotfäste hos beställare och utförare av Stockholms kollektivtrafik.
Det som först såg ut enbart som en fråga om omodern bussteknik, har nu visat sig vara mer komplext med otillräcklig redundans i rutiner och utbildning för säkerhetskritiska funktioner.
Lördagens bussdrama vid Odenplan möjliggjordes genom att föraren ensam kunde koppla bort dörrarnas säkerhetssystem. Så skriver DN. Det är märkligt att det var möjligt utan professionellt samråd och intränad skärpning av uppmärksamheten.
I privata personbilar är det omöjligt att lika lättvindigt koppla bort säkerhetssystemen, exempelvis krockkuddar, antisladd- och antilåsfunktioner. Det har tillverkarna kommit överens om – med tanke på att ägare och förare inte behöver vara professionella.
Det är ingen vild gissning att fler liknande händelser kommer att inträffa, om inte beställarna förbättrar säkerhetstänkandet och ställer krav på både fordon och organisation hos utförarna med adekvata rutiner och utbildning.
Att skylla på föraren efter en olycka är enkelt för de ansvariga högre upp i hierarkin. Svårare är det kanske för trafikledningen att systematiskt ta vara på erfarenheterna och utveckla tekniska, pedagogiska och organisatoriska åtgärder, som minimerar farorna i systemet.
Checklistor och kontrollrutiner måste tas fram innan tekniken är på plats, som exempelvis blockerar bromsarna tills dörrarna är helt stängda.
I måndagens DN-artikel påstås att den aktuella bussen har “kännandekanter” som ska hindra den från att köras. Ändå tycks man i brödtexten dra samma märkliga slutsats som i rubriken: “Sannolikt inte fel på bussen“. Här framskymtar en viktig folkbildningsuppgift.
Både beställare och utförare av kollektivtrafiken möter flera utmaningar efter den senaste tidens händelser, där passagerare och trafikanter utanför bussen varit i akut fara.
Lördagens dramatik är ytterligare ett exempel på att
säkerhetsfunktionerna i bussar är sämre än i privatbilar
* Under lördagen lyckades en mamma fastklämd innanför dörrarna hålla kvar barnvagnen med ett av sina tre barn utanför bussen. Storebror sprang bredvid och fick föraren att upptäcka sitt misstag. Det inträffade på linje 42 vid Odenplan i Stockholm. Händelsen och dess direkta efterspel beskrivs i följande artiklar.
Barnvagn släpades efter buss (SvD 12nov)
Mamma fastnade i bussdörren med barnvagnen utanför (DN 12nov)
Barnvagn släpades – föraren avstängd
Med olyckslista i DN, GP, SvD, SVT (13nov)
Pappan kritiserar SL:s agerande (DN, SVT)
“Sannolikt inte fel på bussen” (märklig slutsats i DN 14nov)
Lördagens bussdrama vid Odenplan möjliggjordes genom att föraren ensam kunde koppla bort dörrarnas säkerhetssystem. Så skriver DN och SvD.
Det är märkligt att det gick utan professionellt samråd och intränad skärpning av uppmärksamheten.
I privata personbilar är det inte lika lätt att koppla bort exempelvis krockkuddar, antisladd- och antilåsfunktioner. Det har tillverkarna kommit överens om – med tanke på att ägare och förare inte behöver vara professionella.
Fler bussar med klämsensorn bortkopplad har upptäckts av polisen enligt GP (14nov).
Kom ihåg att det är vi som bestämmer lokalpolitikerna varje år. Och ändå är det SKRÄMMANDE lågt valdeltagande i kommunalvalet! Så alla som reagerat på dålig lokaltrafik, gå och rösta på kommunval samt regionalval nästa gång det är val 🙂
(vad ni röstar på får ni googla fram själva, men nåt parti måste ju ha en vettig infrastrukturplan.. eller?)
“som exempelvis blockerar bromsarna tills dörrarna är helt stängda.”
Är det inte bättre om de blockerar gaspedalen istället? 😀
Bemötandet är ett resultat av upphandling av kärnfunktionerna hos SL. Numera är SLs kundtjänst utlagd på entreprenad och de har egentligen samma gränssnitt gentemot SL som operatörerna har. Kontakt förekommer knappt alls mellan operatörerna och SLs Kundtjänst. Inte heller främjar SLs uppdelning detta.
Vad som är än mer skrämmande är att dörrarna på tunnelbanevagnen C20 inte har någon kontroll alls att dörrarna är stängda. Den enda kontroll som finns är att själva dörrmekanismen är i rätt läge men någon kontroll av dörrbladen finns inte. Det var detta som var den direkta orsaken till dödsolyckan på Rådmansgatan för ett antal år sedan. Ett flertal incidenter, inklusive tappade dörrar med bibehållen klarsignal har inträffat sedan dess och det är ett under att ingen mer har fått sätta livet till. Dörrkonstruktionen på de gamla tunnelbanevagnarna var i sin enkelhet mycket säkra i och med att klarsignal försvann så fort någonting drog i dörrarna. Tyvärr har dörrombyggnaden på dessa på senare tid fått en olycklig konstruktion som gör att dessa går i läs helt i stängt läge och därmed inte kan gå att få upp den minsta glipa vilket gör att klämda väskremmar eller klädesplagg kan orsaka dödsolyckor även i fortsättningen.