Krossade rutor och hot om fysiskt våld från förmenta djurrättsaktivister tas nu* på allvar av rättsväsendet.
Media* upplyser om tilltagen i de drabbades perspektiv.
Men i ett annat sammanhang har avundsjuka eller tanklösa däckpysare fått härja fritt utan att vi vet hur många människor som skadats och kanske dödats av deras tilltag.
Aningslösheten mot ‘Asfaltsdjungelns indianer’ och andra anonyma däckpysare fick ett ansikte förra året. I webb-TV förhärligade då en universitetsforskare smygpunktering av misshagliga bilars däck och kallade bilkörning med lågt lufttryck i däcken för “helt ofarlig”.
Läs mer om debatten vid Lunds universitet i min artikel på Newsmill: Livsfarliga sabotage hyllade i webb-TV
Där återges följande berättelse från en kommentar (nr.3) till ett av mina gamla blogginlägg:
Detta hände mig i tisdags kväll. Min bil hade blivit punkterad av Asfaltdjungelns indianer och jag körde ut i snögloppet med 2 småbarn bak i bilen ovetandes om detta tills jag sladdade … på motorvägen.
Inga personskador men 2 förstörda däck o 2 skräckslagna barn. En oläslig blöt lapp fanns under snön vid höger vindrutetorkare med texten “din stadsjeep dödar”.
Olyckan är polisanmäld och jag har skrivit ett inlägg på deras hemsida. Men skräcken finns kvar. Att vi kunde ha dött. Men de hade väl tyckt att det vore bra, trots att vår SUV är miljöklassad…
Många sladdolyckor har inträffat med urpysta däck. Vi vet inte hur många människor som har skadats och dödats i och utanför bilarna. Givetvis vet vi inte heller vilka bilar som tappats på luft i däcken av anonyma sabotörer.
Flera domstolar ignorerar eller förnekar att lågt lufttryck i bakdäcken kan få en bil att sladda även i måttlig hastighet. Det har jag tvingats konstatera som sakkunnig i flera brott- och tvistemål vid svenska och norska domstolar. Men i USA har myndigheterna tagit problemet på allvar och kräver nu ringtrycksvarnare i nya personbilar.
Den här nordiska aningslösheten står i bjärt kontrast till vad som nu rullas upp i media.
En av de drabbade är en kvinnlig företagare. Hon och hennes barn har utsatts för grova hot om våld efter vandalisering av butiken, där hon säljer pälsar som en liten del av klädsortimentet. Se webb-TV hos SvD.
*) Några axplock från massmedia om målet:
Djurrättsaktivist inför rätta för grova hot med webb-TV
(DN, GP, SvD, GT 15-16nov)
Dödshoten skickades till 53 personer (GP 16nov)
Hade knogjärn och rökbomber hemma (GT 16nov)
Aktivisten hotade ASTRA-anställda (GT 16nov)
En av de åtalade anses ha varit aktiv i Djurrättsalliansen och Djurens befrielsefront, som är en gren av den brittiska Animal Liberation Front (ALF). De får därigenom större uppmärksamhet i det offentliga samtalet än många av terroristernas offer.
Att media ger mer plats åt förövarperspektivet förminskar problemet i allmänhetens ögon och ökar risken för att fler människor skadas av däckpysning. Det förstärks av att uppviglande och mobbande kommentarer på nätet kan ligga kvar långa tider:
Medier får terrorn att blomstra (SvD 16nov)
Terrorister och sabotörer som ignoreras kan ställa till med mycket elände, så länge sambandet inte upptäcks. Även om avsikten inte är att skada människor, så kan däckpysning mycket väl ligga bakom flera dödsfall och svåra trafikskador.
Jag är tveksam till att dra en så långtgående parallell, men i princip kan den ignoransen jämföras med den tyska säkerhetstjänstens nedvärdering av högerextremismens roll i det fleråriga drama som beskrivs av SvD:
Butiksägare föll offer för tysk nazi-liga (SvD 16nov)