Videon skulle visa hur bilens specialstativ får kameran att följa förarens blick, när vägen svänger. Men bilfysiken glömdes nog bort i manuset och demofilmen blev en flopp. Här förklarar jag varför.
Filma bilåkning som proffsen. Så skriver Ny Teknik över ett foto på stativet med bildtexten
“En svängarm med en tyngd vrider kameran med hjälp av centrifugalkraften”:
Men i demonstrationsvideon körs bilen inte på väg utan på böljande sanddyner.
Där lutar underlaget så mycket att tyngdaccelerationens komposant i chassiplanet dominerar över sidaccelerationen (Ny Teknik skriver om “centrifugalkraften”). Spåren i sanden från bilarna framför visar inga skarpa svängar. Kameran vrids därför mer uppåt än i körriktningen.
Misstaget har observerats av läsarna på nyteknik.se och de är inte nådiga i sina kommentarer. Men stativet kan nog fungera i en bil som körs med stor sidacceleration (“centrifugalkraft”) på hyfsat horisontell vägbana. Då blir det girande vridmomentet från kamerans motvikt åtminstone riktat åt rätt håll. Sedan måste man troligen också justera hävarmens längd, så att motviktens girmoment blir lagom mycket större än kamerans eget girmoment.
Hur det skulle ha sett ut under mitt race i Volvo Original Cup på Gelleråsbanan i Karlskoga – det vet jag inte. Men där låg de horisontella accelerationerna på en betydligt högre nivå än tyngdaccelerationens komposant i banans plan. Se länkarna här till diagrammen med Niclas’ och min bils accelerationsfördelning över tiden. De upprepas nedan.
