En dödsolycka är ett kapitalt misslyckande även för alla överlevande. Men i stället för att analysera händelseförloppet och förebygga upprepningar fastnar vi ofta i skuldfrågan. Då är det utvecklingshistoriskt naturligt att ‘sparka nedåt’.
Finns inget företag eller överlevande trafikant, som enkelt kan beslås med formella regelbrott, så beskylls den omkomna för att ha “orsakat” skadorna och sin egen död.
Maktbalansen och de finansiella resurserna som krävs för rättsprocesser om skuldfrågan gör att enskilda personer står sig slätt mot både företag och myndigheter.
Men när ett företag ansvarar för sina anställdas säkerhet enligt arbetsmiljölagen kan det ovanliga ändå inträffa – att skulden läggs högre upp i hierarkin, ovanför den dödade personen och de inblandade arbetskamraterna:
Riskerna med maskinen var välkända på fabriken. Ändå saknades både skriftliga instruktioner och säkerhetsrutiner för operatörerna. Så skriver DN i dag om en dödsolycka 2009, som Blekinge tingsrätt nu har dömt företagets verkställande direktör för. Han anses ha åsidosatt sina skyldigheter för arbetsmiljön.
Otaliga paralleller finns till trafikolyckor, där riskerna med fordonens bristande kompatibilitet är välkända och tar många liv varje år.
Men Trafikverkets direktörer får opåtalt mörka skillnaderna, som är livsfarliga både för människorna i fordonen och för oskyddade trafikanter i närheten.
Det gäller såväl krocksäkerheten med olika storlek och vikt som körsäkerheten med varierande bromsförmåga, stabilitet och styrbarhet.
Trafikdirektörerna misstänks inte ens för att ha åsidosatt sina skyldigheter på samma sätt som arbetsgivare efter dödsolyckor. Jämför DN-referatet ovan, som utgår från artiklar i Dagens Arbete 15feb och 9feb med fakta från 123 arbetsolyckor där 126 personer dödats. I samtliga fall hade en förundersökning inletts med misstankar mot företaget och dess representanter.
I stället skylls många trafikolyckor på någon av de inblandade trafikanterna, även om ingen har förstått vilka brister och störningar som låg bakom det snabba och komplexa händelseförloppet. Trafikanten anses vara “skyldig”, trots att olyckor per definition är oavsiktliga med många lömska orsaker, som ansvariga myndigheter har fått rapporter om men ignorerat.
Här är dagens tågolycka i Norge (NRK-foton) intressant:
Norskt miljardtåg spårade ur under testkörning
(DN, GP)
Vestfoldbanen stengt ved Nykirke (Jernbaneverket)
Togursporingen i tekst, bilder og video (NRK, ABC, BT, VG)Kommer myndigheterna även i detta fall att undgå ansvar, trots att man tillåtit testkörning i hög fart på icke avlyst område? Något liknande vore otänkbart i bilindustrin.
Mönstret kan skönjas även i andra situationer:
TV: Praktikanter lever farligare på jobbet (SVT)
Byggarbetare dog efter fall (GP)
Fler exempel finns bland mina artiklar på Newsmill och här på bildrullen.se med etiketten Myndighetsmiss.