I dag är det hundra år sedan mina dagars upphov, Alvar Strandberg, föddes i Dalarna. Min far for fort på tävlingsbanorna med mc, bilar och båtar. Där gjorde han sig känd som Mas-Alvar med framskjutna placeringar i isracing, roadracing, formel-, enduro- rally- och bantävlingar.
Ett tappat bakhjul hindrade honom inte att vinna Formel 3 på Solvalla. Guld- och silvermedaljer i internationella sexdagars på motorcykel finns också i hans prissamling.
I min familj minns vi honom med värme på många sätt. Farfars glädje över sin sonkulla (min hustru alltså – på dalmål), sin sondotter och sin sonson gick inte att ta miste på och jag tror vänskapen var ömsesidig.
För mig har Mas-Alvar dessutom varit läromästare och sponsor för mångfacetterade erfarenheter av mc- och bilkörning nära naturlagarnas gränser. Lyckade räddningsmanövrer och misslyckanden med krascher såväl på som utanför tävlingsbanorna har varit en utmärkt erfarenhetsbas i min yrkesverksamhet som haveridynamiker.
Vårt gemensamma tävlande och upplevelserna med körning och mekande i bilbranschen har känts som en fin grogrund för hypoteser till vetenskaplig forskning om olycksorsaker. Utan att jag då insåg det, lärde nog Mas-Alvar sin son att se problemmönster, som kan brytas med konstruktiva åtgärder.
Några av mc-, bil- och båtmärkena, som team ALStra tävlade med finns bland nyckelorden under texten.
Efter dödsbudet från Spanien, där min far vistades när han gick ur tiden, lade jag ut en webbsida på nätet till hans minne. Den finns ännu kvar på internet. Men länkarna därifrån är inaktuella, och jag ber vänligen om överseende med den sidans ålderdomliga design.
På nätet är mycket förlegat, när sexton år har gått. Men IRL står sig de fina minnena även efter hundra.
Tack, Johan! Du bidrog med lite extra “eftervärme” (begrepp och titel för läsvärd bok av Tomas Sjödin).
Det var fint skrivet Lennart!
Mvh
Johan