Fortkörningsböter har nu blivit som gångna tiders avlatsbrev. Fokuseringen på rutinmässiga sanktioner mot ofarliga hastighetsöverträdelser avleder uppmärksamheten från lömska trafikrisker och från medvetet omoraliska handlingar, som skadar andra direkt eller indirekt.
Mobbningen av de storbilsåkande i (S)kuggbudgeten är kanske inte medveten skadegörelse. Men bristen på eftertanke väcker frågor om det moraliska i sådana förslag till åtgärder, som försvårar teknisk utveckling och individuellt ansvarstagande.
Dagen efter nedläggningen av förundersökningen mot Håkan Juholt visar Dagens Nyheter hur en fartsyndares ‘erkännande’ kan förleda både syndaren och hans omgivning att blunda för värre problem:
”Erkände” fortkörningar när han valdes – sedan blev det värre (DN 15/10)
Fartblindheten tycks sprida sig i alla samhällsskikt med okloka prioriteringar, mobbning och rättsövergrepp som följd. Mina artiklar på DN Debatt 1989 (6/8 och 14/9) är fortfarande aktuella, men nu är det en ny generation i det offentliga samtalet som rider på fartmoralismens syndabockar.
Att lägga skulden på en anonym grupp av fartsyndare är enkelt och ger lättköpta poäng.
När sedan enskilda personer oskyldigt drabbas av schablonerna har det offentliga strålkastarljuset släckts – oavsett om det är skyltvilsna bilförare, som bötfälls och blir av med körkortet eller trafikanter som skadats av någon lömsk och icke erkänd riskfaktor i trafiksystemet.
Mobbningsprocessen kanske kan jämföras med de opreciserade “förändringar” som är på gång hos socialdemokraternas partiledare
… enligt DN:
Förundersökningen nedlagd (14/10)
Juholt: På min nivå ska man klara en sådan här granskning
Juholts lag svajar betänkligt
S-väljare: Rätt att stanna
… enligt GP:
Gråsossen Juholt har trots allt en framtid (Debattartikel av Göran Greider)
… och enligt SvD:
Partiet måste hitta sin riktning
Tommy och jag kommer vara ett radarpar