Viltfaran i trafiken varierar med årstid. Men är det barmark kan du som förare minska krockfarten med ungefär 30 kilometer i timmen, oavsett vad som plötsligt dyker upp framför bilen. Kanske undviker du helt att krocka.
Metoden fungerar inte bara för älgar, rådjur, vildsvin och husdjur, utan också för människor med eller utan svårupptäckta fordon. Men det finns en hake: din bil bör ha låsningsfria ABS-bromsar och helst antisladdsystem, så att du kan stampa för fullt på bromspedalen utan att tappa styrningen eller få sladd.
“Knepet” tillämpar jag själv ofta vid viltstråk och när bilen kan rulla på länge med förinställd hastighet.
Farthållaren får reglera gaspådraget och högerfoten placerar jag i lätt kontakt med bromspedalen.
Det har räddat livet på några djur, och påminner mig om att skanna av vägens omgivningar lite närmare bilen än där uppmärksamheten normalt ligger vid körning på landsväg.
I princip skulle knepet kunna tillämpas även i tätortstrafik, där barn eller husdjur kan vara skymda bakom häckar och stillastående fordon. Men att där köra med konstant fart känns oftast fel i mitt tycke.
Tveksamt är också om man ska bromsa med vänsterfoten i bilar utan farthållare. Vänsterbromsning är en teknik som alerta tävlingsförare använder för att få bakvagnen att sladda ut, när bilen behöver gira tvärare än vad framhjulen klarar av.
Här är risken stor för mental blockering och jag känner inte till någon systematisk studie av hur ordinära bilförare reagerar i en kritisk situation med pedalkontakt som i en gocart.
Åter, alltså, till farthållargasning med högerfoten på bromspedalen. Din hjärnas val- och beslutsfunktioner behöver då inte kopplas in på samma sätt, som när du har högerfoten på gaspedalen.
Reaktionstiden förkortas och du slipper också att:
- lätta på gasfoten
- lyfta högerbenet
- flytta foten åt vänster
- placera fotbladet över bromspedalen
- och trampa till med högerbenet