Artiklarna om rankingen av högskolor och sjukvård kunde lika gärna handla om bilars säkerhet. Detaljerna är viktigare än totalpoäng och statistik när du väljer.
De intressantaste upplysningarna ligger i de många detaljerna bakom topplistans placeringar. Det framgick på dn.se i en artikel om den senaste rangordningen av Sveriges högskolor. En av professorerna bakom rankinglistan, Ingemar Lind, vill ge studenterna inspiration att gå vidare och ta reda på mer.
Likadant skulle den skattefinansierade rankingen av bilars säkerhet kunna presenteras för allmänheten. Resultaten av krocktesterna i Euro-NCAP med antal stjärnor utan viktning av bilens storlek blir i stället vilseledande.
- Oavsett antalet stjärnor i krocktesterna hos Euro-NCAP, så skyddar småbilar sämre mot inre skador. Den tekniska utvecklingen mellan 1950-talets Citroen och 2000-talets Smart ändrar inte på människans biomekanik. Halveras deformationszonens längd så dubbleras G-krafterna på de åkande vid tvärstopp.
Dimridåerna tätnar när skillnader i testrankingen mellan olika länder antas vara lika relevanta för individen som för kollektivet. Se exempelvis Ny Teknik om brasilianska bilar. Den som i god tro väljer en mindre bil utsätter sig och sina närmaste för betydligt större skaderisk än vad stjärnmärkningen avslöjar.
Bilstorlekens inverkan är bara ett av många exempel, som finns på bildrullen.se, där haveridynamikens komplexitet ignoreras i det offentliga samtalet. Därigenom hämmas den spontana nyfikenheten på tekniska lösningar och biomekaniska problem. I stället fastnar mediadiskussionen efter olyckor ofta i en destruktiv jakt på syndabockar bland de direkt inblandade människorna.
Kanske förstärks skygglapparna av trafikmyndigheternas “avprofessionalisering” och ensidiga jakt på “pinnar i statistiken”. Medan bilindustrin tar vara på sina “patienters berättelser” ignorerar myndigheterna sådan “anekdotisk information“.
Citaten är från två motställda artiklar om sjukvård på dagens DN Debatt. Argumenten från Socialdepartementet mot artikelserien av Maciej Zaremba och mot Svenska läkaresällskapet påminner om trafiksäkerhetsansvariga myndighetsföreträdares oförmåga att stimulera enskilda trafikanter och företag i det olycks- och skadepreventiva arbetet.
Trots att individuella observationer och episodiska kunskaper krävs för att generera hypoteser i vetenskaplig forskning och utveckling, behandlas de ofta som “detaljer tagna ur sitt sammanhang” och som ett “oseriöst” sätt att bedriva konstruktiv systemkritik.