Fysikens lagar är inget som gäller i domstol, när försäkringsbolagen inte vill betala ersättning för en trafikskada. Då kan välbetalda jurister och konsulter ta fram dyra utomvetenskapliga utredningar, som får domstolen att misstro robust teknisk bevisning från försäkringstagarens sakkunniga.
När försäkringstagaren förlorar tvistemålet, måste hon betala bolagets advokat- och konsultkostnader. Rättshjälpen i bilförsäkringen kan därför nå taket redan innan målet är avgjort i första instans. Skulle bolaget där förlora tvistemålet så kan man förstås överklaga – och därigenom skrämma försäkringstagaren till förlikning.
Det gör att få enskilda personer har råd med kvalificerat utredningsstöd, som dessutom kan dränkas med irrelevanta resonemang av domstolsvana bolagsrepresentanter.
Ett skräckexempel är en dikeskörning 1995, som försäkringsbolagen förhalade med kostsamma utredningar i mångmiljonklassen. Tingsrättsdomen meddelades till försäkringstagarens nackdel i mars 2010. Av dess cirka 400 sidor behandlas rekonstruktionerna av själva dikeskörningen på ungefär 10 sidor.
För andra som drabbats på liknande sätt borde jag offentliggöra fakta och teknikvetenskapliga analyser av haveridynamiken från mitt tolvåriga deltagande i den processen. Men formerna för detta återstår att diskutera med försäkringstagaren och den ende av hans advokater, som ännu är yrkesverksam.
Trots att en olycka är oavsiktlig med flera orsaker fäster man i domskälen ofta större avseende vid försäkringstagarens person och sociala beteende än vid teknik- och naturvetenskapliga fakta om själva händelseförloppet.
Rättsväsendet behöver förbättra sin kompetensförsörjning inom haveridynamik för att undvika ineffektiva processer och domslut, som strider mot naturens lagar.
Det räcker inte med att flytta om personalen. Rättsväsendet måste också se till att utredare och sakkunniga har adekvat kompetens. Värdefulla erfarenheter och specialistkunskap borde bättre tas tillvara från andra sektorer – exempelvis fordonsindustrin.
Här finns bränsle till diskussionen om vidareutbildning och förvärvsarbete oavsett ålder:
”Fler måste kunna byta karriär mitt i livet” (DN 7feb)
Höjd pensionsålder ifrågasätts (TT via GP, SvD 7feb)
Läsarna reagerar mot pensionsförslaget (SvD 7feb)
S: Regeringen motarbetar höjd pensionsålder (DN 7feb)
Facebookläsare ger pensionsförslaget tummen ner (SVT 7feb)
Reinfeldt tänker sig arbetsliv till 75 år (SVT 7feb)
Pensionsförslag får facklig kritik (SvD 7feb)
Ett särskilt stort ekonomiskt risktagande blir det alltså att överklaga för en försäkringstagare, som har fått domen emot sig i första instans.
Men det kan lyckas:
Fick ersättning för utbränd bil efter hovrättsdom (DN 7feb)… och för mindre ersättningar eller massmedialt uppmärksammade systemproblem behöver nog den skadelidande inte oroa sig:
Bussdörrar kan vara farliga (GP 7feb)
Sex bilar i krock på Hisingsleden (GP 7feb)
Svårare att få rätt är det dock för den som (1) totalkvaddar en dyr bil eller (2) drabbas av kostsamma personskador. Utan att jag har vetenskapligt stöd för observationen förefaller det ändå som om vi här har en överrepresentation av försäkringstagare, som (3) tillhör någon social minoritet utan massmedial uppbackning.
Exempel finns bland mina sakkunnigutlåtanden
… och debattartiklar på Newsmill.
Se också berättelsen på Bildrullen om Omars fängelsedom – apropå (3). Även om det var ett brottmål, så dömdes ‘Omar’ att själv betala skadorna på försäkrad egendom.