Arrangerade krascher i Nordkorea, sprängladdningarna i Breiviks bil och på gisslantagaren i London – alla avsåg att skada. Det gäller troligen inte de “bomber”, som du kan ha i din bil.
Annars är situationen likartad.
Breiviks felparkering var det enda som uppmärksammades före smällen i Oslo 22 juli förra året. Likadant kollas din körning, men livsfarliga fordonsbrister förblir okända – till och med efter dödsolyckor, exempelvis den på bilden nedan.
Den 22 juli 2011 exploderade alltså Breiviks bil på gatan ovanför regeringsbyggnadens övervakningsbunker i Oslo. Innan dess trodde säkerhetsvakten där att det bara var en vanlig felparkering.
Det framgick i tisdagens vittnesmål för Oslos tingsrätt om hur massmördaren Anders Behring-Breivik agerat:
”Trodde att det var en vanlig felparkering” (DN)
Angreppet i Oslo upp i rätten (GP)
“Zoomade in registreringskylten – då exploderade det” (SVT)
Insatschefen: “Trodde på flera gärningsmän” (Expressen)
Detta händer under rättegångens andra vecka (DN)
Domstolen avslog ansökan om tv-sändning (SVT)
Experten: Så stor var Oslobomben (Ny Teknik)
Direktrapport från Breivik-rättegången: Dag 7 (SvD)
En bil stod felparkerad – sedan exploderade det (DN)
Det kanske förefaller långsökt att jämföra en massmördares uppsåtliga skadegörelse i en bilsprängning med krascher och oavsiktliga trafikskador. Men för den enskilde är inte traumat mindre därför att man är ensam om det:
“Jag såg blodet pumpa ut från armen” (SVT)
“Mirakeljentens” starka vittnesmål (SVT)
Hon slungades ut på gatan (GP)
Rätten i dag: ”Splitter stack ut ur mitt huvud” (SvD)
Och i aningslösheten gentemot farorna finns likheter, som vi borde lära oss av:
I många trafikolyckor har förloppet satts igång av haveridynamiska fenomen, som är okända för allmänheten och ignoreras av ansvariga myndigheter.
Fordonsfysik och biomekanik tycks förbli en vit fläck på kunskapskartan när man via massmedia framställer uppenbara problem med vägarbeten och statiska betingelser som om de vore bedrägliga “fällor”:
Även om okunnigheten är omedveten, så är den farlig och öppnar faktiskt för mord och misshandel genom avsiktliga trafikskador:
Nordkoreanska tjänstemän döda i ”bilolyckor” (DN)
När det gäller de svenska “Asfaltdjungelns indianer” och liknande däckpysare:
Livsfarliga sabotage hyllas i webb-TV
… förstår de kanske inte vad de ställer till med. Men plötsliga sladdningsrörelser kan ta livet från de människor, som färdas i eller nära en bil med bakdäck utan tillräckligt lufttryck.
För den enskilde kan effekterna av naivt och okunnigt däckpysande bli desamma som om däcksabotaget skulle ingå i medveten terror med uppsåt att skada.
Trafikskadeproblemet accentueras av ignoransen mot tekniska brister som ofta medverkar till svåra olyckor. Inte ens fordonens lagstadgade säkerhetsfunktioner, stabilitet och bromsförmåga kontrolleras på ett adekvat sätt i besiktning och trafikövervakning. Många exempel finns här och bland mina debattartiklar på Newsmill.
Där berörs också rättsväsendets tendens att leta efter lagbrott, motiv och förvanskningar i berättelserna från “misstänkta” personer.
Det belyses av andra uppmärksammade brottmål:
Slutförhör med kidnappningsåtalade (DN)
Skobombare: bin Ladin ville krossa USA:s ekonomi (DN)
I oavsiktliga olycksförlopp leder denna tradition till ett fokus på irrelevanta detaljer, som överskuggar både haveridynamikens generella komplexitet och de specifika betingelserna bakom skadorna efter enskilda olyckor.
Fredagens gisslandrama i London illustrerar vår kapacitet att hindra skador när vi väl är medvetna om den akuta risken:
Gisslandrama i centrala London (DN, GP, SvD, SVT)
Byggnaden evakuerades efter hotet (DN med TV)