Videofilmer från bilkameror (car dashcams) visar nu på internet både komiska trafikincidenter och hemska krascher. De behövs ibland som bevis mot falska anklagelser. Men vad ska man tänka på innan köp förutom VARNINGEN nedan? Det får du veta i den här videon, som också förklarar olika begrepp i “Techmoan’s” alla tester av specifika kameror. Själv … Läs mer
GPS-navigering och vägledning med Waze gratisapp bygger på vänlig samverkan mellan trafikanter. När Waze-rösten varnar för ett akut hinder, som jag närmar mig, förstärks känslan av samhörighet – både med andra bilister och med företaget.
Även om jag inte kastar en enda blick på bildskärmen hjälper jag andra bara genom att köra med appen aktiverad. Servern som jag är ansluten till i Waze (uttalas Oejs) loggar mitt vägval och min hastighet.
Sedan känslor tilläts och togs tillvara i utvecklingen har svenskt stridsflyg hamnat i världstopp inom haveriprevention. Men i vägtrafiken skuldbelägger vi förare för mänskligt beteende i stället för att ta itu med bakomliggande systemproblem.
Är det rätt? Ska vi försöka identifiera problem i trafiksystemet för att åtgärda sådan teknik, organisation, lagstiftning och information, som retar eller förvirrar många trafikanter – med ökad risk för farligt beteende? Eller? Se tidigare inlägg med etiketten syndabockar.
JAS 39 Gripen i videoklippet ovan blev instabil ungefär på samma sätt som när en bil får sladd. Då åtgärdades styrsystemet av reglerteknikerna på Saab i samspel med den kraschande piloten och andra med adekvat kompetens. Men olyckor med bilar som sladdar – exempelvis med dåliga bakdäck – skyller vi på föraren. Om lågt lufttryck, litet dubbutstick eller nedslitet mönster hos bakhjulen är överrepresenterat i bilolyckor har vi därför ingen aning om.
På Nobeldagen upptäckte jag att en närmast oumbärlig funktion för mörkerkörning har funnits på Volvobilar sedan i våras. Med ny teknik avskärmas bara den del av helljusloben, som är riktad mot andra fordon.