Mediavinklat gruppsamband slagträ mot individen?

Artikeln repeterad 25/1 apropå insiktsfull gestaltning i teatern Rain Man: SvD1&2, SVT: 

Flera studier av barns autism har nyligen presenterats i massmedia. Där kan lekmän feltolka statistiska gruppsamband som om de vore enkla orsakssamband på individnivå. Det underblåser fördomar och skapar nya problem.

I USA rapporteras (PDF, 4.4MB) en kraftig ökning av autism hos barn de senaste åren. Den illustrerade sammanfattningen från Centers for Disease Control and Prevention (CDC) 29 mars refereras av DN samma dag. Där betonas vikten av att tidigt identifiera barn som behöver stöd för sina autistiska besvär.

Lovande resultat för en sådan testmetod beskrivs i Translational Psychiatry 13 mars av forskare från Sverige och Iran. Enligt intervjuer av SVT (video ovan)  och av TT hoppas forskarna “att det snart ska bli möjligt att med hjälp av ett blodprov på ett tidigt stadium hitta och behandla barn med autism” (DN, GP, HD, SvD 29/3). Se också Sydsvenskan med länk till Science Daily.

Här torde risken vara obefintlig för att massmedias beskrivningar av samband ska feltolkas av lekmän och leda till fördomsfulla attityder mot barn.  Detsamma gäller de metoder som används av proffs inom sjukvården för att tidigt ställa diagnoser. Där finns ju inga enkelt observerbara individvariabler, som lekmän kan övertolka och som inte heller vinklas så i media, se exempel i DN 2011-10-21.

Faran är betydligt större för de gruppsamband, som beskrevs under rubriken  Autism går att se på ansiktsformen (DN).

Den studien bidrar till grundforskningen om autismens utvecklingsstadier på gruppnivå och syftade inte till att identifiera individer. Men rubriken och artikeltexten i DN kan ge grogrund för att lekmän övertolkar enskilda människors utseende.

Sådan massmedial vinkling av forskningsrapporter i allmänhet och av denna i synnerhet är kanske ett allvarligare problem än de specifika frågor som jag väckte här i förra veckan.

Likadana feltolkningar är vanliga i olycksprevention och -rekonstruktion.

Även om de inte förekommer i den professionella sjukvården, så har sådana enkla tolkningar av samband (mellan trafikskador och medelhastighet) fjärmat det offentliga trafiksäkerhetsarbetet från individens behov av haveridynamiska insikter. Läs mer om denna parallell i mina artiklar på DN Debatt (2, 3, 4, 5) och på Newsmill.