Efter en trafikolycka skyller vi den ofta på en inblandad person. Trots att olyckor är oavsiktliga med månganödvändiga orsaker drar vi alltför snabbt slutsatsen att ett enkelt brott mot trafikreglerna var tillräckligt för att utlösa händelseförloppet.
Kö efter krock i ökänd korsning 23 maj 2012. Både två och tre år senare* såg platsen likadan ut – med skymd sikt och tvetydig anslutning till huvudleden av två trevägskorsningar cirka fem meter från varandra. Om Volvons eller (den till bärgaren kopplade) Audins förare ansågs vara vållande vet jag inte, men vägutformaren tycks inte ha fått något incitament att åtgärda korsningen.
Rondellkrocken, som Omar dömdes till fängelse för, är bara ett i raden av tragiska exempel på hur omedveten okunnighet i rättsväsendet får människor att bli oskyldigt dömda.
En muslim från Irak, som jag kallar ‘Omar’, krockade med sin svärson in spe. Att de kände varandra och hade varit i kontakt med polisen ledde till misstankar, som fick både tingsrätt och hovrätt att döma Omar till flera års fängelse – trots att fakta talade mot avsiktligt våld.
I rättsprocessen och i massmedias stigmatisering av Omar fick förarnas bekantskap och personliga kontroverser långt större uppmärksamhet än den haveridynamiska analysen. Händelseförloppet enligt min haveriutredning beskrivs nedan och i en separat artikel med länkar till fördjupningar: Faktablinda lagtolkare skrämde Omar ut ur Sverige
Prövning av hypotes genom rekonstruktion av körning i olycksrondellen med sikte på att stanna intill den yttre kantstenen enligt ‘Omars’ syfte med färden. G-tal (acceleration) i horisontalplanet visas på instrumentet med 1 sekunds intervall. Krocken ägde rum i en position mellan minus 1 sekund (-1s) och noll sekunder (0s) på bilderna. Då hade den påkörda bilen förts ut i rondellen i strid mot trafikreglerna.