Fyrbilskrocken 21 juli på E18 föregicks av ett körbanebyte vid en av motorvägens katastrofövergångar utan staket. Olyckan följer mönstret från en rad av incidenter, som skylls på inblandade personer.
Men usel skyltning och intoleranta system åtgärdas inte:
Riksdagsbeslutet om Nollvisionen utgår från att fartgränser, nykterhet och skadeförebyggande teknik ska tillåta olyckor, utan att någon skadas svårt. Samma okunnighet skymtar i många artiklar om haverier – även med tåg, båt och flyg.
Exempel i webb-TV ovan: Sportbil i kortege rände in i folkmassa.
En motorcykelvurpa på E4 utanför Linköping den 28 juli fick den 8 augusti ett alltför vanligt efterspel i Östgötacorrespondenten. Där talar Trafikverkets representant mer om förarens ansvar än om den egna myndighetens. Samma passiva attityd har ansvariga myndigheter intagit efter många andra trafikolyckor.
Correns TV-bilder och lite fordonsfysik här kanske kan belysa bristerna i Trafikverkets och Transportstyrelsens egna föreskrifter. På sid.B2 i Correns papperstidning 8 augusti (2011*) och efter cirka 1½ minut i 24Correns TV-inslag nedan finns bilder som visar att det nog inte var någon “grop” som motorcykeln “slant” på.
Spårlagningen är glatt och bucklig enligt bilderna. Det effektiva väggreppet där kan närma sig vinterväglag när en vattenfilm skiljer däckets molekyler från den fasta vägbanans. Den buckliga ytan gör att delar av däckets kontaktyta tidvis har sämre anliggning, de nästan flyger över ytans dalar direkt efter topparna.
För bilar och andra tvåspåriga fordon ger det inga dramatiska effekter eftersom hälften av – det för kursstabiliteten erforderliga – väggreppet kommer från det andra spårets hjul.