Ett gott skratt förlänger det goda livet. Reflekterad kunskap om komplexa problem och lekfull stimulans bidrar till att lösa dem. Den inställningen behövs i forskning mot olyckor, särskilt när inblandade personer fördöms med statistiska skygglappar.
I Hjulkalendern har det kanske blivit alltför mycket av allvarsamma problembeskrivningar med försök till kunskapsförmedling om bilteknik och dynamik. Så låt mig avsluta med tre videoklipp i lite lättsammare stämning.
SKÄMT kan locka fram reflekterad kunskap om ovanliga händelser
– här med Tage Danielsson:
SKRATT gör gott för kropp och själ
Med Skrattyoga skrattar vi utan (annan) anledning och utan språkbarriärer.
Skratt som smittar i en T-banevagn. Stillbild från den nedan inbäddade videon. Se och lyssna på den – åtminstone halva tiden av dess sju minuter! Då kanske du också är med på tåget som på den här bilden (tagen efter cirka tre minuter).
Med antisladdsystemen har bilindustrin hjälpt oss undvika livsfarliga sladdolyckor. Men alla vet inte hur de fungerar. Så kraschade en lätt driftande Porsche när föraren gasade i panik utan att styra dit bilen skulle.
Som sakkunnig i åtföljande försäkringstvist fick jag ännu en bekräftelse på problemet.
Antisladdsystemen hjälper föraren att komma dit styrhjulen pekar. Om bilen börjar svänga på annat sätt än föraren beordrar med ratten, så ingriper systemet genom att bromsa enstaka hjul tills ordningen är återställd.
Det här kan ske så snabbt att den begynnande sladden aldrig hinner utvecklas till någon märkbar girrörelse hos bilen. Däremot kan slamret från bromssystemet och blinkande varningslampor tala om att man kör nära gränsen för vad däcken och naturlagarna medger.
Videon nedan visar hur antisladdsystemet arbetar. När bakvagnen sladdar och bilen girar ur kurs bromsas enbart ett framhjul. Där finns också en situation när föraren vill minska stabiliteten för att få bilen att ta styrning och gira till en ny kurs. Då bromsas ena bakhjulet.
Men videon förklarar inte varför antisladdsystemet häver bakvagnssladden (överstyrningen) med framhjulets bromsar medan framhjulsplogningen (understyrningen) avbryts med bakhjulsbromsning.
Den som har roat sig med handbromsvändning är nog med på noterna rent praktiskt och vill kanske inte veta mer om den bakomliggande teorin. Men har du köpt resonemanget om friktionscirkeln i Hjulkalendern 19, så är det bara att utöka analysen från den nedre figuren i Hjulkalendern 21 och lägga till individuell bromsning med ABS enligt Hjulkalendern 22.
Med en (1) bromspedal krävs låsningsfria bromssystem, ABS, för att nödbromsa alla fyra (4) hjulen maximalt, när de har olika väggrepp. Men du måste trampa hårt på pedalen, inte pumpa som många gjorde på 1990-talet innan ABS och antisladd fanns mot sladd och styrsläpp:
Om bakhjulen bromsas för hårt jämfört med framhjulen sladdar bilen och girar av sig själv. Omslagsbild till min rapport anno 1996: “Olycksrisker och bromskraftfördelning i personbilar” (VTI Meddelande 768).Med låsningsfria ABS-bromsar i moderna bilar kan nödbromsning bli både effektivare och säkrare. Men okunskap eller reflexmässiga reaktioner från många års körning med äldre fordon gör att många förare släpper bromspedalen, när ABS-ventilerna slamrar.
Kastpilars rörelse får här illustrera varför bilar kan bli instabila, om framhjulens däck har bättre sidgrepp än bakhjulens. Resonemanget bygger på fenomen och begrepp som introducerades i Hjulkalendern 18, 19 och 20.
En farkost med tyngdpunkten i T rör sig här i ett omgivande medium – luft eller vatten. Illustrationen gjordes för Nationalencyklopedin – då utan tanke på att farkosten sedan skulle associeras med en kastpil. 🙂 Alla sidkrafter (s) ger ett summerat vridmoment omkring T motsvarande en enda kraftresultant F med angreppspunkt i tryckcentrum (P). Eftersom P ligger bakom T är farkosten stabil och återgår till rak kurs av sig själv – oberoende av färdhastigheten (v).
