Smågropig is gömd under ett tunt snötäcke gör det lömskt att motionera till fots. Utan skobroddar eller dubbar i sulorna måste vi undvika lutande ytor och ta korta steg. Var går gränsen? Det kan fysiken sätta siffror på.
Du tycker kanske det är självklart att man halkar lättare på en lutande yta. Men snöröjning och halkbekämpning på våra gångbanor tar inte alltid såna hänsyn. Gropar och ojämnheter bäddar för fallolyckor när bergkrosset samlas längst ned, dit ingen skosula når.
För avtal mellan beställare och utförare behövs mått och gränsvärden som är relevanta. Några förenklade exempel gav jag i texten till artikeln Isvinkeln som får gående på fall.
Den kom på trettonde plats i visningsstatistiken mellan 141201 och 151130. Det passade därför utmärkt att lägga in dess tema här – bakom lucka 13 i Hjulkalendern 2015.
Vi nordbor har lärt oss gå på halt underlag med kortare steg än vanligt för en viss gånghastighet. Men för att räkna på de biomekaniska sambanden krävs lite mer än kraftparallellogrammen i bilden ovan. Referenser till mitt forskarlags publikationer finns i artiklarna:
TV: Hon testar skor på halkbana
Halkfysik för gående och fordon
Halkbekämpningen kan aldrig bli perfekt överallt. Vi som gillar att gå oavsett årstid och väglag måste skaffa broddar och skor, som ger grepp även där det är halt och buckligt. Vi vill att bra grejor blir kända och kan vidareutvecklas genom effektiv marknadsföring.
Därför är tillverkare med såna produkter på marknaden välkomna att kontakta mig via IT-adresserna eller genom formuläret på min företagssajt stop.se. Dessvärre måste jag avråda från att okritiskt klicka på kommentarernas länkar, som kan leda till ondsinta webbplatser eller plantera skadlig kod. Annars hade det förstås varit enklast att låta vem som helst lägga info med länkar direkt i kommentarerna.
Detta är lucka 13 i Bildrullens Hjulkalender 2015.
Tidigare upplagor: 2014 och 2013