På blankis ändras bilars köregenskaper dramatiskt. Stora skillnader mellan olika fordon omöjliggör normal trafik.
Såväl seriekrockar som mötes- och singelolyckor blir då en naturlig följd av den drastiska förändringen från förhållandena på barmark.
Söndagens krasch i Japan med åtta Ferrari visar att bilvraken har hamnat på insidan av motorvägskurvan. Då är det knappast för hög fart som har triggat förloppet. Inte heller måndagens alla halkolyckor i södra Sverige har en så enkel förklaring.
Att man inte kan göra någon djupare analys i massmedia är förklarligt, när rapporter om halkolyckor duggar tätt så här års:
SMHI: “Osynlig” blixthalka hotar under dagen (Expressen 5dec)
Över 20 halkolyckor i västra Sverige (SvD 5dec)
Många olyckor i blixthalkan (GP 5dec)
Typiskt väder för blixthalka (GP 5dec)
Buss och bilar i krock (GP 5dec)
Buss i halkolycka i Skåne (DN, GP, HD, SvD, SVT 5dec)
Svår halka i söder (SVT)
Risk för halka och snöblandat regn (HD 5dec)
Okunnigheten om den komplexa bilfysiken och haveridynamiken blir mer problematisk när “fortkörning” och liknande förenklingar används som undanflykt från betalningsansvar hos försäkringsbolag i tvister mot enskilda trafikanter.
Även hos trafiksäkerhetsansvariga myndigheter är den slarvige trafikanten en bekväm syndabock. Se länkarna i artiklar med etiketten myndighetsmiss.
1 svar på ”Halkolyckornas fysik också glömd?”