Moderna bilars vindfång fram vrider dem ur kurs som bakvända vindflöjlar. Last bak förvärrar problemet. Fenan på flygplan och kanoter saknas hos bilar och bussar. Därför är de aerodynamiskt instabila.
Trendiga* bilkarossers runda former med smalt och lågt bakparti gör att luftkrafterna tar tag i bilen långt framför tyngdpunkten. Om den då vrids ur kurs, ökar vindfånget och giren blir ännu större ungefär som på videon nedan:
Observera att bilen först girar åt vänster i en bredsladd innan den lyfter helt från marken.
Dagen före 9-11, lördag 10 september, passerade vi en krockplats på Haningeleden i Linköping. Senare fann jag haveriet på Polisens webbplats: 2011-09-10 10:14, Trafikolycka, personskada, Linköping För att inte störa räddningsarbetet tog jag ett par foton utan att be föraren sakta in eller stanna. Där syns allvaret och koncentrationen hos de engagerade proffsen. Då anade … Läs mer
Halka och falla är kul att se andra göra. Men för den som jobbar med fysik och biomekanik är det nog ännu roligare att studera hur vi håller balansen. Båda perspektiven illustreras här med 3 videoklipp. Det äldsta ligger i spellistan Biomechanics på YouTube och är från mitt forskarlags experiment*, där vi testade halkmotståndet hos … Läs mer
Viltfaran i trafiken varierar med årstid. Men är det barmark kan du som förare minska krockfarten med ungefär 30 kilometer i timmen, oavsett vad som plötsligt dyker upp framför bilen. Kanske undviker du helt att krocka.
Metoden fungerar inte bara för älgar, rådjur, vildsvin och husdjur, utan också för människor med eller utan svårupptäckta fordon. Men det finns en hake: din bil bör ha låsningsfria ABS-bromsar och helst antisladdsystem, så att du kan stampa för fullt på bromspedalen utan att tappa styrningen eller få sladd.
Serie i 5 bilder per sekund med beredd fot(o)modell, som ändå behövde nästan en sekund för att flytta högerfoten från gas- till bromspedal. Stillastående bil med motorn på tomgång. Kamerablixten var startsignal för fotarbetet.
“Knepet” tillämpar jag själv ofta vid viltstråk och när bilen kan rulla på länge med förinställd hastighet. Farthållaren får reglera gaspådraget och högerfoten placerar jag i lätt kontakt med bromspedalen.
Det har räddat livet på några djur, och påminner mig om att skanna av vägens omgivningar lite närmare bilen än där uppmärksamheten normalt ligger vid körning på landsväg.
I princip skulle knepet kunna tillämpas även i tätortstrafik, där barn eller husdjur kan vara skymda bakom häckar och stillastående fordon. Men att där köra med konstant fart känns oftast fel i mitt tycke.
Tveksamt är också om man ska bromsa med vänsterfoten i bilar utan farthållare. Vänsterbromsning är en teknik som alerta tävlingsförare använder för att få bakvagnen att sladda ut, när bilen behöver gira tvärare än vad framhjulen klarar av.
Här är risken stor för mental blockering och jag känner inte till någon systematisk studie av hur ordinära bilförare reagerar i en kritisk situation med pedalkontakt som i en gocart.
Åter, alltså, till farthållargasning med högerfoten på bromspedalen. Din hjärnas val- och beslutsfunktioner behöver då inte kopplas in på samma sätt, som när du har högerfoten på gaspedalen.
Reaktionstiden förkortas och du slipper också att:
