Lurade av 3-sekundersregeln?

Att hålla tre sekunders avstånd till fordonet framför påstås felaktigt räcka för att undvika påkörningar bakifrån och seriekrockar. Tresekundersregeln bygger på okunnighet om bilfysik och ignorans mot enkel matematik.

Problemet har preciserats med mätningar och beräkningar som rapporterats till ansvariga myndigheter sedan 1990-talets början. Bilisterna får ändå inget veta om hur luckan till fordonet framför måste anpassas såväl till trafikströmmens fart och till väglaget som till de egna däcken, bromssystemet och körtekniken.

Skillnaderna i bromsförmåga mellan olika fordon är så stor att tidsluckan måste öka med ökande hastighet i trafikströmmen. Att det gäller på vinterväglag  torde vilken körkortsinnehavare som helst kunna acceptera och förstå.

Ändå tycks de som ansvarar för kampanjer och förarutbildning hålla tyst om detta matematiska faktum:

Erforderlig tidslucka vid kolonnkörning för ett ekipage, som har sämre bromsförmåga än det framförvarande. Från rapport om normalförares bromsförmåga av Lennart Strandberg. Diagram med mätdata och ekvationer i flera rapporter till Vägverket - bl.a. 1995 för ett anslag från Skyltfonden.

Ännu enklare borde det vara för ansvariga att sprida insikt om vad som händer vid kolonnkörning i landsvägsfart, när ett fordon tvärstoppar.

På torr asfalt krävs 3 sekunders effektiv bromsning för att stanna från 90 kilometer i timmen.
På is som polerats av odubbade (“dubbfria”) däck handlar det om över en halv minut.

Om det enbart är en hård inbromsning på sommarväglag och inget rent tvärstopp, kan man kanske tro att tre sekunders lucka räcker. Men det förutsätter att alla omedelbart tvärbromsar minst lika effektivt som framförvarande. Om förarna inte ser längre än några fordon framåt i kolonnen, är annars de påbjudna luckorna på tre sekunder snart förbrukade i praktiken.

Kampanjerna och förbuden mot dubbdäck tyder på (omedveten?) okunnighet om problemet hos ansvariga myndigheter. Frågan är om inblandade förare ändå får hela skulden för seriekrockar, som är en naturlig följd av tät landsvägstrafik – även om alla skulle köra med tre sekunders lucka.

Se mina artiklar på Newsmill i ämnet och här med sökordet halka.

Påminnelserna duggar tätt i massmedia:

Tre skadade i blixthalka (DN, GP, SvD 13dec)

Blixthalka på E6:an (GP söndag 11 december)

Tre skadade i blixthalka (DN, GP, SvD 13dec)

Fler allvarligt skadade i seriekrock i Skåne (DN, GP, HD, SvD, SVT 20nov)
Storkrock på E22:an (Skånskan 20nov)
Stor krock på E22 – med webb-TV (Expressen 20nov)

Två skadade vid seriekrock i Göteborg (GP 20nov)

Varning för underkylt regn (SvD 20nov)
SMHI varnar för ishalka och snö (DN, SvD, SVT 20nov)
Ishala vägar i delar av Sverige (GP 19nov)

Tre bilar i krock på E20 (GP 19nov)

Kvinna svårt skadad efter masskrock i Jönköping 23dec
(DNSVT) kolonn med olika bromsprestanda?

Bromsproblem olycksorsak på både E6 och M5 – fyrverkeriet syndabock?

Fyrverkerirök tycks nu få all skuld för fredagens fatala seriekrock på M5 i England. Lastfordons instabilitet vid bromsning kan då fortsätta skörda offer – som vid branden på E6 för en månad sedan.

Frågan är om ansvariga myndigheter i Sverige ens bryr sig om sådana problem – sedan svenska riksdagen 1997 antog Nollvisionen, som “accepterar att olyckor sker“.

Foton och uppgifter på nätet om fredagens M5-inferno pekar på ett händelseförlopp, där en eller flera lastbilar med släp har bromsat hårt, vikt sig som en fällkniv (jack-knifed)*, ställt sig på tvären och blockerat körbanan i dimman.

Tvärbromsningarna kan ha föranletts av en parkerad bil eller av nedsaktande fordon vid ett fyrverkeri bredvid olycksplatsen.

En bilist säger till BBC att han bromsade hårt när sikten plötsligt försvann helt:
– I had to brake very sharply as we hit a solid wall of white that came out of nowhere.

Rök från fyrverkeriet kan ha förstärkt dimman och fått många att tvärnita.  Dåligt väggrepp på den våta vägbanan ökar risken för bakhjulslåsning på dragbilen i semitrailerekipage, som då viker ihop sig som en fällkniv*.

Liksom många andra stora trafikolyckor kan seriekrocken i England bygga på instabila lastfordon och stora skillnader i bromsningsegenskaper mellan olika ekipage.

I tät trafik och dålig sikt eller halt väglag, räcker det därför med att ett fordon får motorstopp eller minskar farten av andra skäl för att seriekrockar ska bli närmast ofrånkomliga.

I Sverige är detta vardagsmat vid vinterhalka. Frågan är varför ansvariga myndigheter fortsätter att ignorera dessa problem. Är det skygglappar efter riksdagsbeslutet 1997 om Nollvisionen som får okunnigheten att förbli omedveten?

Beslutet har “inneburit en radikal förändring av synsätt, ansvar och säkerhetsfilosofi. Nollvisionen sätter personskadorna i fokus men accepterar att olyckor sker. (Transportstyrelsen, 2011)

Den engelska motorvägskraschen beskrivs också av svenska massmedia. Men liksom i Nollvisionen handlar det mer om skadorna än om varför olyckan inträffade:
Tio döda i omfattande seriekrock i England (DN 5nov)
Svår olycka på brittisk motorväg (SVT 5nov)
Katastrofkrasch på engelsk motorväg (GP 5nov)
Dödlig ”eldboll” på engelsk motorväg (SvD, GP 5nov)

Mer utförliga uppgifter ges med videoklipp från brittisk TV:
Seven confirmed dead in M5 accident in Somerset
* (BBC flygfoto bekräftar jack-knife)
What may have caused the fatal M5 crash? (BBC News)
M5 crash: Reaction from witnesses (BBC News)

Tillägg söndag 6 november
Då hade även svenska media lyft fram det som under lördagen citerades här från brittiska media om fyrverkeri bredvid olycksplatsen (The Telegraph) enligt vad en bilist säger till BBC – se samma länkar ovan.

Fyrverkeri granskas efter masskrasch

… rubrik till artikel från TT 6 november hos DN, GP, SvD och SVT

Haverideckare tipsar polis och bilister om seriekrockar

Polisen ska utreda morgonens seriekrock på E6 vid Kungälv. Man misstänker fortkörning enligt GP. Men polisen behöver bättre insikter i haveridynamikens komplexitet för att undvika rättsövergrepp – eller dess motsats.

Mina erfarenheter från 40 års haveriutredningar tyder på att polisen behöver vetenskapligt och pedagogiskt stöd för att inse komplexiteten bakom trafikskadors dynamik.

Värst för alla parter är nog när rättsväsendets aktörer är omedvetna om sin okunnighet och felaktigt tror att alla relevanta fakta beaktats korrekt med giltiga fysikaliska modeller.

Jag försöker illustrera det med två diagram som berör upphinnandeolyckor, påkörning bakifrån, en seriekollision – eller vad onsdagsmorgonens kökrock nu ska kallas.

Diagrammen bygger på enkel matematik, men visar hur felaktiga  förenklingar och schabloner kan leda till missuppfattningar av bromssträckor, köavstånd och krockfarter efter trafikolyckor.

Fartminskning vid konstant retardation. Från Lennart Strandbergs utbildningspaket för NTF, Sveriges trafikskolor och halkbanor.

Det andra diagrammet visar hur den så kallade tresekundersregeln saknar matematisk och fordonsteknisk förankring:

Erforderlig tidslucka vid kökörning för ett ekipage, som har sämre bromsförmåga än det framförvarande. Från rapport om normalförares bromsförmåga av Lennart Strandberg.

Därtill kompliceras bilden av bilars varierande bromskraftfördelning, vägbanans skiftningar och förares olika reaktioner på hjullåsning eller ABS-slammer, med mera, med mera.

Ett urval av förklaringar finns här på bildrullen.se eller länkade till mina artiklar på olika webbplatser. Listan på stop.se/lennarts/ behöver uppdateras, men den får duga som utgångspunkt ännu en tid.