Där får systemfelen vara ifred

Människor måste förenkla beslutsfattandet för att överleva och utvecklas.  Vi behöver snabbt hitta enkla orsaker för att kunna agera mot sjukdomar, olyckor och annat elände.

Men det bidrar också till att befästa fördomar med inkvisitionsdomstolar, häxprocesser och mobbning eller rättsövergrepp mot enskilda, som skuldbeläggs med tidens schabloner.

Renault påkörd i sidan av berusad Opelförare. Åtalet lades ned mot Opelföraren för dödsolyckan.
Föraren till denna Renault överlevde med svåra skador, men fick skulden för att ha brutit mot väjningsplikten i en korsning och mobbades socialt för att hans vän i baksätet dog, när en berusad Opelförare körde in i sidan med cirka hundra km/h - enligt mina beräkningar* med impulslagen. Domstolen trodde dock på en fordonsdynamiskt outbildad konsults försäkran att Opelns fart inte var mycket över högsta tillåtna 50km/h. Opelföraren frikändes i tingsrätten och åklagaren vägrade överklaga. Renaultföraren väckte därför enskilt åtal, som ogillades av hovrätten - till stora kostnader för Renaultföraren. Hovrätten reagerade inte ens på att korsningen hade byggts om till rondell efter olyckan. Skymd sikt gjorde att man inte hann över korsningen, om fordon kom med hög fart på huvudleden. Detta systemproblem åtgärdades alltså trots att det hade avfärdats av rättsväsendet - med stöd av en statstjänsteman, som var partssakkunnig för åklagarsidan i både tingsrätt och hovrätt.

Fortsätt läsa “Där får systemfelen vara ifred”

Dubbdäck politisk syndabock sedan 1975

Jönköpings kommuns “kärringkampanj” har anmälts till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Kampanjen pekar ut enskilda bilister med dubbdäck, som återigen blivit syndabockar för svårlösta problem med andra orsaker. Samma mobbning har pågått sedan 1970-talet.

  • På 70-talet skyllde man olyckor på däckdubbarna
  • Sedan blev det samhällsekonomin som skulle räddas av utökat dubbförbud
  • Nu är det luftföroreningarna som ska upphöra när dubbdäcksandelen minskar.

En ny kandidat till vandringspriset i okunskap har seglat upp hos Jönköpings kommun, som nu har DO-anmälts för sin kampanj mot dubbdäck. Det skriver DN, SvD och GP 31 oktober 2011.

I kommunens kampanj ingår en affisch med ordet “Kärring” i stora bokstäver.
Det syftar på bilförare som kör med dubbdäck.
Inte heller kampanjmakarnas sakkunskap ter sig särskilt briljant, när man läser deras webbsidor om däckval.

Den politiska dubbdäckshanteringen blottar ett principiellt problem med den långsiktiga kompetensförsörjningen för människors hälsa och säkerhet. Se mina debattartiklar från tidigare år, exempelvis
Okunnighet bakom dubbdäcksförbud (Newsmill 2010-12-04)
Dubbdäcksförbud lömskt mot fotgängare (Newsmill 2009-10-22)
Dubbdäcksförbudet kostar människoliv (DN Debatt 1988-09-29) Text utan gamla länkar

Nokian Hakkapeliitta 7 från Bythjul.com efter inkörning - ska ske på barmark
Nyligen inkört dubbdäck (Nokian Hakka 7 från Bythjul.com) med dubbutstick 1,2mm, som är max tillåtet att leverera när däcket är nytt. Men för användaren kan utsticket gärna vara något större för att ge bra grepp på is.

I botten ligger omedveten okunnighet om friktionsfysik och fordonsdynamik hos våra trafikmyndigheter, som sprids via massmedia. Det bidrar till haverier, personskador och trafikkaos på både vägar och järnvägar.

Kan man få bort de mest hälsovådliga luftföroreningarna i städerna genom att förbjuda dubbdäck på några gator?

Det är åtminstone en tacksam tes för konsulter som vill ha mätuppdrag och för politiker, som vill leda bort uppmärksamheten från svårstoppade partikelkällor i infrastrukturen – exempelvis bromsdamm i tunnelbanan eller rökgaspartiklar från uppvärmning av lokaler?

En politiker som i massmedia fått ta lätt på komplexa faktasamband och vetenskap i den tredje vågen mot dubbdäck ansätts betydligt hårdare av DN  och SvD i en enkel fråga om personliga resekostnader.

Nya argument och åtgärder mot däckdubbarna som syndabock – version 3 😉 – blandas nu (år 2011) med gamla välkända tongångar:
Nya regler för dubbdäck dröjer (DN 1 oktober)

Dessbättre varnar massmedia snabbt för höstens specifika halkrisktimmar – se länkarna i
Extrem ishalka för alla när ingen har dubbdäck
– och försvarar dubbdäckens säkerhetshöjande effekt:
Slopa dubbdäcksförbudet (Ledare i GP 14/10 2011)

För GP-ledaren 14/10 repeterades denna text från 2/10 (2011).
1/11 var det dags igen – efter DO-anmälan mot “kärringkampanjen”
… och 18/11 framgick allvaret bakom SMHI:s halkvarning:

Nu har svarthalkan slagit till med kraft (Expressen 18nov)
Bussbolag i Dalarna hjälplöst i halkan (DN 18nov)
Svår ishalka i regnet (GP, SvD)

Nya förväxlingar mellan orsak och verkan

Rubrikerna hos DN, GP, SvD och BBC antyder nu att hjärnan påverkas av antalet vänner på Facebook*. Men brödtexten öppnar för att det kan vara tvärtom. Värre var det med statliga Bilprovningens klimatkampanj.

Där ritade man om kurvorna från FN:s klimatpanel, så att jordatmosfärens temperatur hamnade efter kodioxidhalten i tidsförloppen från några hundratusen år bakåt till nutid. Det bluffartade resonemanget med felritade kurvor spreds per post till miljoner svenska bilägare och låg kvar på webben i flera år.

Mina invändningar har publicerats av Newsmill i flera artiklar
Klimatbluff i statlig folder till miljontals svenskar (2009-12-09)
Bilprovningens klimatbluff tar priset (2011-01-19)
Statlig klimatbluff – nu döljs fusket (2011-01-26)

… men såvitt jag vet har inget offentligt svar kommit varken från Bilprovningen eller från andra, som vill få oss att övergå till mindre bilar.

Förutom att koldioxidutsläppens betydelse för klimatet vilar på bräcklig logisk grund, så ger småbilsvurmen i klimatkampanjerna negativa biverkningar. Exempelvis är säkerheten för både åkande och påkörda människor svårare att utveckla i mindre och lättare bilar. Det kan öka personskadorna och göra att ännu flera människor drabbas av whiplashrelaterade besvär – medicinska, ekonomiska och sociala.

Det tillhör inte mitt proffsområde, men av bilindustrins företrädare har jag förstått att bränslesnålare förbränningsmotorer (för minskat koldioxidutsläpp) kan medföra större utsläpp av kväveoxider med ökad övergödning som följd. Du som vet mer får gärna korrigera mina eventuella missuppfattningar och förklara i kommentarsfältet.

* För att återgå till frågan om antalet Facebook-vänner, så tar jag hjärna, förlåt gärna, emot massor av vänförfrågningar till mitt FB-konto. Med tanke på alla mina offentliga inlägg om däckdubbar, kanske jag nu behöver utöka vänkretsen på fejjan för att motverka intrycket av dubb i huv’et 😉 

Så döljer “fortkörning” mer komplexa problem

Fortkörningsböter har nu blivit som gångna tiders avlatsbrev. Fokuseringen på rutinmässiga sanktioner mot ofarliga hastighetsöverträdelser avleder uppmärksamheten från lömska trafikrisker och från medvetet omoraliska handlingar, som skadar andra direkt eller indirekt.

Mobbningen av de storbilsåkande i (S)kuggbudgeten är kanske inte medveten skadegörelse. Men bristen på eftertanke väcker frågor om det moraliska i sådana förslag till åtgärder, som försvårar teknisk utveckling och individuellt ansvarstagande.   

Dagen efter nedläggningen av förundersökningen mot Håkan Juholt visar Dagens Nyheter hur en fartsyndares ‘erkännande’ kan förleda både syndaren och hans omgivning att blunda för värre problem:
”Erkände” fortkörningar när han valdes – sedan blev det värre (DN 15/10)

Fartblindheten tycks sprida sig i alla samhällsskikt med okloka prioriteringar, mobbning och rättsövergrepp som följd. Mina artiklar på DN Debatt 1989 (6/8 och 14/9) är fortfarande aktuella, men nu är det en ny generation i det offentliga samtalet som rider på fartmoralismens syndabockar.

Att lägga skulden på en anonym grupp av fartsyndare är enkelt och ger lättköpta poäng.

Ovanlig kameraskylt med maxfarten visad
En av få kameraskyltar som visar gällande fartgräns

När sedan enskilda personer oskyldigt drabbas av schablonerna har det offentliga strålkastarljuset släckts – oavsett om det är skyltvilsna bilförare, som bötfälls och blir av med körkortet eller trafikanter som skadats av någon lömsk och icke erkänd riskfaktor i trafiksystemet.

Mobbningsprocessen kanske kan jämföras med de opreciserade “förändringar” som är på gång hos socialdemokraternas partiledare

… enligt DN:
Förundersökningen nedlagd (14/10)
Juholt: På min nivå ska man klara en sådan här granskning
Juholts lag svajar betänkligt
S-väljare: Rätt att stanna

… enligt GP:
Gråsossen Juholt har trots allt en framtid (Debattartikel av Göran Greider)

… och enligt SvD:
Partiet måste hitta sin riktning
Tommy och jag kommer vara ett radarpar

Visar studien bara att glada kvinnor fikar oftare?

Ett samband finns mellan hög koffeinförtäring och mindre risk för depression. Det visar en färsk studie. Men resultaten framställs i massmedia som om koffeinintag i sig skulle ge ett visst skydd mot depression. Då tycks man betrakta statistiska samband som direkta orsakssamband.

Att koffeinintaget i sig skulle skydda mot depression förefaller vara en förhastad slutsats, som inte heller dras av forskarna enligt TT-artikeln.

Störfaktorer som man inte har kompenserat för i studien kan ge en annan bild av orsakssambanden – även om vissa faktorer eliminerades genom att man enbart tog med  kvinnor.

I liknande fall tidigare har sådan brådska med slutsatserna vilselett både enskilda och myndigheter till verkningslösa, resursförbrukande eller rent skadliga beslut.

Framsida med diagramexempel på dubbdäckens riskreduktion
Rapport av Lennart Strandberg om epidemiologiskt pilotprojekt med data för trafiken på olycksplatser insamlade av polisen direkt efter akutinsats vid trafikolyckor i Östergötland.

Exemplet som först poppar upp i mitt minne är när man i mitten på 1900-talet såg ett samband mellan alkoholförtäring och förhöjd risk för hjärtinfarkt.

Då missade man först att de som drack mycket samtidigt rökte många cigaretter. Det var alltså tobaksrökningen, inte alkoholförtäringen, som var boven i dramat.

Här kan det handla om något liknande. Människor som fikar ofta gör kanske det på grund av att deras biokemiska och neurofysiologiska status motiverar till umgänge och livsglädje.

Stort koffeinintag skulle alltså kunna vara en följd av ‘psykiskt’ välbefinnande – inte tvärtom, som man nu kan få intryck av i media:

Kaffeälskare mindre deppade
(DN, GP, SvD, HD, BT, Skånskan)

En anledning för mig att överge (den sunda) skepsisen var artikelns
“Bland de kvinnor som drack koffeinfritt kaffe såg man ingen minskad risk.”

Å andra sidan kan man fråga sig varför de valde koffeinfritt. Var det kanske något liknande den urvalsfaktor som spökade i två amerikanska sjukhusstudier, där mycket kaffedrickande föreföll dubblera risken för hjärtinfarkt?

Inom mitt forskningsområde finns exempel i rapporten härintill och i mer sentida debattartiklar, som publicerats av Newsmill:
Klimatbluff i statlig folder till miljontals svenskar 2009
Okunnighet bakom dubbdäcksförbud 2010