Livshotande sabotage hyllade i webb-TV

Krossade rutor och hot om fysiskt våld från förmenta djurrättsaktivister tas nu* på allvar av rättsväsendet.
Media* upplyser om tilltagen i de drabbades perspektiv.

 

Men i ett annat sammanhang har avundsjuka eller tanklösa däckpysare fått härja fritt utan att vi vet hur många människor som skadats och kanske dödats av deras tilltag.

Aningslösheten mot ‘Asfaltsdjungelns indianer’ och andra anonyma däckpysare fick ett ansikte förra året. I webb-TV förhärligade då en universitetsforskare smygpunktering av misshagliga bilars däck och kallade bilkörning med lågt lufttryck i däcken för “helt ofarlig”.

Läs mer om debatten vid Lunds universitet i min artikel på Newsmill: Livsfarliga sabotage hyllade i webb-TV

Där återges följande berättelse från en kommentar (nr.3) till ett av mina gamla blogginlägg:

Detta hände mig i tisdags kväll. Min bil hade blivit punkterad av Asfaltdjungelns indianer och jag körde ut i snögloppet med 2 småbarn bak i bilen ovetandes om detta tills jag sladdade … på motorvägen.

Inga personskador men 2 förstörda däck o 2 skräckslagna barn. En oläslig blöt lapp fanns under snön vid höger vindrutetorkare med texten “din stadsjeep dödar”.

Olyckan är polisanmäld och jag har skrivit ett inlägg på deras hemsida. Men skräcken finns kvar. Att vi kunde ha dött. Men de hade väl tyckt att det vore bra, trots att vår SUV är miljöklassad…

Många sladdolyckor har inträffat med urpysta däck. Vi vet inte hur många människor som har skadats och dödats i och utanför bilarna. Givetvis vet vi inte heller vilka bilar som tappats på luft i däcken av anonyma sabotörer.

Flera domstolar ignorerar eller förnekar att lågt lufttryck i bakdäcken kan få en bil att sladda även i måttlig hastighet. Det har jag tvingats konstatera som sakkunnig i flera brott- och tvistemål vid svenska och norska domstolar. Men i USA har myndigheterna tagit problemet på allvar och kräver nu ringtrycksvarnare i nya personbilar.

Den här nordiska aningslösheten står i bjärt kontrast till vad som nu rullas upp i media.

En av de drabbade är en kvinnlig företagare. Hon och hennes barn har utsatts för grova hot om våld efter vandalisering av butiken, där hon säljer pälsar som en liten del av klädsortimentet. Se webb-TV hos SvD.

*) Några axplock från massmedia om målet:
Djurrättsaktivist inför rätta för grova hot med webb-TV
(DN, GP, SvD, GT 15-16nov)
Dödshoten skickades till 53 personer (GP 16nov)
Hade knogjärn och rökbomber hemma (GT 16nov)
Aktivisten hotade ASTRA-anställda (GT 16nov)

En av de åtalade anses ha varit aktiv i  Djurrättsalliansen och Djurens befrielsefront, som är en gren av den brittiska Animal Liberation Front (ALF). De får därigenom större uppmärksamhet i det offentliga samtalet än många av terroristernas offer.

Att media ger mer plats åt förövarperspektivet förminskar problemet i allmänhetens ögon och ökar risken för att fler människor skadas av däckpysning. Det förstärks av att uppviglande och mobbande kommentarer på nätet kan ligga kvar långa tider:
Medier får terrorn att blomstra (SvD 16nov)

Terrorister och sabotörer som ignoreras kan ställa till med mycket elände, så länge sambandet inte upptäcks. Även om avsikten inte är att skada människor, så kan däckpysning mycket väl ligga bakom flera dödsfall och svåra trafikskador.
Jag är tveksam till att dra en så långtgående parallell, men i princip kan den ignoransen jämföras med den tyska säkerhetstjänstens nedvärdering av högerextremismens roll i  det fleråriga drama som beskrivs av SvD:
Butiksägare föll offer för tysk nazi-liga (SvD 16nov)

Dubbdäck politisk syndabock sedan 1975

Jönköpings kommuns “kärringkampanj” har anmälts till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Kampanjen pekar ut enskilda bilister med dubbdäck, som återigen blivit syndabockar för svårlösta problem med andra orsaker. Samma mobbning har pågått sedan 1970-talet.

  • På 70-talet skyllde man olyckor på däckdubbarna
  • Sedan blev det samhällsekonomin som skulle räddas av utökat dubbförbud
  • Nu är det luftföroreningarna som ska upphöra när dubbdäcksandelen minskar.

En ny kandidat till vandringspriset i okunskap har seglat upp hos Jönköpings kommun, som nu har DO-anmälts för sin kampanj mot dubbdäck. Det skriver DN, SvD och GP 31 oktober 2011.

I kommunens kampanj ingår en affisch med ordet “Kärring” i stora bokstäver.
Det syftar på bilförare som kör med dubbdäck.
Inte heller kampanjmakarnas sakkunskap ter sig särskilt briljant, när man läser deras webbsidor om däckval.

Den politiska dubbdäckshanteringen blottar ett principiellt problem med den långsiktiga kompetensförsörjningen för människors hälsa och säkerhet. Se mina debattartiklar från tidigare år, exempelvis
Okunnighet bakom dubbdäcksförbud (Newsmill 2010-12-04)
Dubbdäcksförbud lömskt mot fotgängare (Newsmill 2009-10-22)
Dubbdäcksförbudet kostar människoliv (DN Debatt 1988-09-29) Text utan gamla länkar

Nokian Hakkapeliitta 7 från Bythjul.com efter inkörning - ska ske på barmark
Nyligen inkört dubbdäck (Nokian Hakka 7 från Bythjul.com) med dubbutstick 1,2mm, som är max tillåtet att leverera när däcket är nytt. Men för användaren kan utsticket gärna vara något större för att ge bra grepp på is.

I botten ligger omedveten okunnighet om friktionsfysik och fordonsdynamik hos våra trafikmyndigheter, som sprids via massmedia. Det bidrar till haverier, personskador och trafikkaos på både vägar och järnvägar.

Kan man få bort de mest hälsovådliga luftföroreningarna i städerna genom att förbjuda dubbdäck på några gator?

Det är åtminstone en tacksam tes för konsulter som vill ha mätuppdrag och för politiker, som vill leda bort uppmärksamheten från svårstoppade partikelkällor i infrastrukturen – exempelvis bromsdamm i tunnelbanan eller rökgaspartiklar från uppvärmning av lokaler?

En politiker som i massmedia fått ta lätt på komplexa faktasamband och vetenskap i den tredje vågen mot dubbdäck ansätts betydligt hårdare av DN  och SvD i en enkel fråga om personliga resekostnader.

Nya argument och åtgärder mot däckdubbarna som syndabock – version 3 😉 – blandas nu (år 2011) med gamla välkända tongångar:
Nya regler för dubbdäck dröjer (DN 1 oktober)

Dessbättre varnar massmedia snabbt för höstens specifika halkrisktimmar – se länkarna i
Extrem ishalka för alla när ingen har dubbdäck
– och försvarar dubbdäckens säkerhetshöjande effekt:
Slopa dubbdäcksförbudet (Ledare i GP 14/10 2011)

För GP-ledaren 14/10 repeterades denna text från 2/10 (2011).
1/11 var det dags igen – efter DO-anmälan mot “kärringkampanjen”
… och 18/11 framgick allvaret bakom SMHI:s halkvarning:

Nu har svarthalkan slagit till med kraft (Expressen 18nov)
Bussbolag i Dalarna hjälplöst i halkan (DN 18nov)
Svår ishalka i regnet (GP, SvD)

Trafikmoralism och svensk drogpolitik – samma andas barn?

DN Motor 29 oktober beröms polisen för hårdare tag mot aggressiva bilförare. Sambandsanalysen ersätts dock med schabloner, som liknar dem svensk drogpolitik kritiserades för på DN Kultur 26 augusti. Konturerna förstärks nu i det mönster, som jag då försökte beskriva i följande text. 

Merparten av texten först publicerad 26 augusti.

I kritiken mot drogpolitiken kan flera paralleller dras till det offentliga trafiksäkerhetsarbetet:
Samhällets nollvisionära utopier går före individens verkliga behov.
Kampanjer och pekpinnar hjälper inte den enskilde till adekvata åtgärder.

Nu rasar grunden för svensk drogpolitik. Så skrev Magnus Linton för DN Kultur på nätet 26 augusti. Han hade läst en antologi som torpederar en nationalmyt.

Jag borde kanske undvika svårbegripliga liknelser från mina 40 år som forskare mot arbets- och trafikolyckor med olika uppdragsgivare. Men den intresserade läsaren får själv svara på rubrikens fråga.

Sedan är det kanske lättare att ta ställning till om åtgärderna, som applåderas i lördagens DN-krönika, är adekvata för att komma till rätta med grundproblemen.  Att fokus flyttas från enkla fartkontroller till mer komplexa förarbeteenden må krönikören, Lasse Swärd, ha en eloge för.

Men ropen på att den enskilde ska övervakas och straffas för regelöverträdelser klingar falskt, när myndigheterna själva inte hänger med i utvecklingen av relevanta regler, kampanjer och kontrollmetoder.

Med en liten verbal perspektivförskjutning kan man nog säga att Lintons artikel visar hur nollvisionära utopier för samhällsstatistiken undanhåller den exponerade individen det hon behöver för att skydda sig och sina närstående mot skador.

Först ett videoklipp, som låter oss ana kommande vintrars halka på gator och vägar.

Det är vad vi kan förvänta oss även i Sverige, när selekterad uppdragsforskning och märkligt enkelspåriga myndighetskampanjer har fått svenska bilister glömma ett tidigare välkänt faktum:
Is måste ruggas upp av däckdubbar för att ge grepp åt de så kallade dubbfria friktionsdäcken.

Det räcker inte med att “hålla rätt hastighet” eller att följa den så kallade tresekundersregeln, som saknar förankring i både fordonsfysik och matematik.
Även gående och andra oskyddade trafikanter utsätts för fara genom de vilseledande kampanjerna mot dubbdäck. Denna insikt lyser dock med sin frånvaro i DN:s artiklar 26 augusti om dubbdäcksförbud och  om den rapporterade opinionen i januari.

Låt mig sedan i följande stycken travestera Lintons argument (i kursiv stil) genom att byta ut “prövar droger” och “fastnar i tungt missbruk”  ungefär mot trafikens ‘överträder de skyltade hastighetsgränserna’ respektive ‘förorsakar olyckor’:

Det är klokt att prioritera polisresurser och spendera offentliga medel på automatisk hastighetsövervakning (ATK) – om det är ett värde i sig att så få som möjligt i ett samhälle kör ‘för fort’. Men bara då. Miljardrullningen saknar stöd från vetenskapligt påvisade samband mellan vilka som straffas för fortkörning genom fartkamerasystemet och dem som förorsakar trafikolyckor.

När fartkamerorna började användas under 1980-talet jämfördes fortkörning med mord, misshandel och dråp i helsidesannonser betalda med offentliga medel. Viktigare än allt annat var ”ett massivt folkligt stöd, vilket i praktiken betyder att tongivande massmedieorgan måste sluta upp kring politiken”.

Tesen om fartsyndarens farlighet har även hos statliga instanser varit så stark att den lett till ren förfalskning av information.

Här har jag ett antal specifika exempel från trafiksektorn, som publicerats av DN Debatt, SvD och Newsmill.
När det gäller generella aspekter är det slående hur lite som  behöver uteslutas för att fart- och trafikmoralismen ska träffas av en passage i DN:

… en intressant förklaring till att den svenska kursen kunnat ligga fast oberoende av fakta och förändrade förhållanden: skräcken för vetenskap. ”Den uteblivna omprövningen av …politiken bottnar sannolikt i att den aldrig utvärderats på ett vetenskapligt sätt”, … Utredningar har uttryckligen undanbett sig relevant forskning och i stället lutat sig mot ett slags moraliska entreprenörer över vilka man öst pengar och förtroenden. Ett slags inkompetensens karusell har snurrat i motvinden från omvärlden och ju mer faktaunderlaget sviktat, desto hårdare har politikerna klamrat sig fast vid så kallade värderingar.

När vetenskapliga rön talat emot modellen har de avvisats, inte så mycket för att de skulle vara felaktiga som för att de stör den nationella fronten.
(Magnus Linton, DN Kultur 2011-08-26)

Lintons artikel om drogpolitiken kan också ge paralleller till hur den enskilde drabbas av att staten ser trafiken utan att urskilja några trafikanter. Men jag nöjer mig med några exempel bakom fliken Myter, där statliga kampanjer länge förmedlat ett felaktigt intryck av att små bilar kan göras lika säkra som stora.
För ingen orkar väl läsa längre. Om någon ens kommer ända hit 😉

Nya förväxlingar mellan orsak och verkan

Rubrikerna hos DN, GP, SvD och BBC antyder nu att hjärnan påverkas av antalet vänner på Facebook*. Men brödtexten öppnar för att det kan vara tvärtom. Värre var det med statliga Bilprovningens klimatkampanj.

Där ritade man om kurvorna från FN:s klimatpanel, så att jordatmosfärens temperatur hamnade efter kodioxidhalten i tidsförloppen från några hundratusen år bakåt till nutid. Det bluffartade resonemanget med felritade kurvor spreds per post till miljoner svenska bilägare och låg kvar på webben i flera år.

Mina invändningar har publicerats av Newsmill i flera artiklar
Klimatbluff i statlig folder till miljontals svenskar (2009-12-09)
Bilprovningens klimatbluff tar priset (2011-01-19)
Statlig klimatbluff – nu döljs fusket (2011-01-26)

… men såvitt jag vet har inget offentligt svar kommit varken från Bilprovningen eller från andra, som vill få oss att övergå till mindre bilar.

Förutom att koldioxidutsläppens betydelse för klimatet vilar på bräcklig logisk grund, så ger småbilsvurmen i klimatkampanjerna negativa biverkningar. Exempelvis är säkerheten för både åkande och påkörda människor svårare att utveckla i mindre och lättare bilar. Det kan öka personskadorna och göra att ännu flera människor drabbas av whiplashrelaterade besvär – medicinska, ekonomiska och sociala.

Det tillhör inte mitt proffsområde, men av bilindustrins företrädare har jag förstått att bränslesnålare förbränningsmotorer (för minskat koldioxidutsläpp) kan medföra större utsläpp av kväveoxider med ökad övergödning som följd. Du som vet mer får gärna korrigera mina eventuella missuppfattningar och förklara i kommentarsfältet.

* För att återgå till frågan om antalet Facebook-vänner, så tar jag hjärna, förlåt gärna, emot massor av vänförfrågningar till mitt FB-konto. Med tanke på alla mina offentliga inlägg om däckdubbar, kanske jag nu behöver utöka vänkretsen på fejjan för att motverka intrycket av dubb i huv’et 😉 

Faktablinda lagtolkare skrämde Omar ut ur Sverige

Utvisningen av 91-åriga Ganna** påminner om rättsprocessen mot muslimen Omar* för en tid sedan. Omar utvisades inte för det brott han pådyvlades i strid mot logik och naturlagar. Men han dömdes till flera års fängelse och fick körkortet indraget. Därigenom förlorade Omar jobbet som bussförare och fick familjens ekonomi raserad.

Det räckte för att Omar ville flytta från Sverige och från våra myndighetsföreträdares blindhet för fakta, som talade för Omars oskuld.

De logiska och haveridynamiska aspekterna på rättsfallet beskrivs under rubriken “Dömd till fyra års fängelse efter rondellkrock” på stop.se/utred/ med länkar till mitt sakkunnigutlåtande, videofilmer och PowerPoint-presentation för Göta hovrätt.

Bildserie med accelerometerutslag vid ett stopp i rondellen enligt 'Omars' syfte med färden
Prövning av hypotes genom rekonstruktion av körning i haverirondellen med sikte på att stanna intill den yttre kantstenen enligt 'Omars' syfte med färden. G-tal (acceleration) i horisontalplanet visas på instrumentet med 1 sekunds intervall. Krocken ägde rum mellan -1s och 0s. Då hade den påkörda bilen förts ut i rondellen i strid mot trafikreglerna.

Hovrätten sänkte fängelsestraffet från tingsrättsdomens fyra år till tre år, men ansåg fortfarande att Omar var skyldig till att avsiktligt ha krockat mot bilen som kördes ut i rondellen i strid mot trafikreglerna.

Drygt ett år senare upptäckte en erfaren juridist i min bekantskapskrets att alla aktörer i rättsprocessen hade förbisett att Omar inte visste vem som satt bakom ratten i den påkörda bilen.

Omar saknade alltså motiv att begå brottet han misstänktes och straffades för. Detta påtalade vi i en anmälan till Justitieombudsmannen, som lämnade klagomålen utan åtgärd – med hänvisning till att en anmälan från försvarsadvokaten i en helt annan fråga redan hade behandlats av JO.

*Omar heter egentligen något annat
***********************************

** Även om konsekvenserna för Omar inte är direkt livshotande, påminner de faktablinda hänvisningarna till paragrafer och formalia om utvisningen till Ukraina av 91-åriga Ganna Chyzevska, som mediauppmärksamheten nu tycks ha fått hejd på:

Hon gör allt för att stoppa utvisningen av Ganna (SVT)
Ganna får stanna i Sverige (SVT)
Utvisning av 91-åring stoppas (SvD, GP)
Utvisning stoppad – ny prövning väntar (SvD)
Ganna får stanna i Sverige (DN)
Ministern: “Rättssäkra beslut från Migrationsverket” (SVT 19:49)
Gannas öde ännu inte avgjort (SVT 19:45)

Ganna fick aldrig någon rättssäker prövning
(Barbro Westerholm på SVT Debatt 19/10)