Trafikmoralism och svensk drogpolitik – samma andas barn?

DN Motor 29 oktober beröms polisen för hårdare tag mot aggressiva bilförare. Sambandsanalysen ersätts dock med schabloner, som liknar dem svensk drogpolitik kritiserades för på DN Kultur 26 augusti. Konturerna förstärks nu i det mönster, som jag då försökte beskriva i följande text. 

Merparten av texten först publicerad 26 augusti.

I kritiken mot drogpolitiken kan flera paralleller dras till det offentliga trafiksäkerhetsarbetet:
Samhällets nollvisionära utopier går före individens verkliga behov.
Kampanjer och pekpinnar hjälper inte den enskilde till adekvata åtgärder.

Nu rasar grunden för svensk drogpolitik. Så skrev Magnus Linton för DN Kultur på nätet 26 augusti. Han hade läst en antologi som torpederar en nationalmyt.

Jag borde kanske undvika svårbegripliga liknelser från mina 40 år som forskare mot arbets- och trafikolyckor med olika uppdragsgivare. Men den intresserade läsaren får själv svara på rubrikens fråga.

Sedan är det kanske lättare att ta ställning till om åtgärderna, som applåderas i lördagens DN-krönika, är adekvata för att komma till rätta med grundproblemen.  Att fokus flyttas från enkla fartkontroller till mer komplexa förarbeteenden må krönikören, Lasse Swärd, ha en eloge för.

Men ropen på att den enskilde ska övervakas och straffas för regelöverträdelser klingar falskt, när myndigheterna själva inte hänger med i utvecklingen av relevanta regler, kampanjer och kontrollmetoder.

Med en liten verbal perspektivförskjutning kan man nog säga att Lintons artikel visar hur nollvisionära utopier för samhällsstatistiken undanhåller den exponerade individen det hon behöver för att skydda sig och sina närstående mot skador.

Först ett videoklipp, som låter oss ana kommande vintrars halka på gator och vägar.

Det är vad vi kan förvänta oss även i Sverige, när selekterad uppdragsforskning och märkligt enkelspåriga myndighetskampanjer har fått svenska bilister glömma ett tidigare välkänt faktum:
Is måste ruggas upp av däckdubbar för att ge grepp åt de så kallade dubbfria friktionsdäcken.

Det räcker inte med att “hålla rätt hastighet” eller att följa den så kallade tresekundersregeln, som saknar förankring i både fordonsfysik och matematik.
Även gående och andra oskyddade trafikanter utsätts för fara genom de vilseledande kampanjerna mot dubbdäck. Denna insikt lyser dock med sin frånvaro i DN:s artiklar 26 augusti om dubbdäcksförbud och  om den rapporterade opinionen i januari.

Låt mig sedan i följande stycken travestera Lintons argument (i kursiv stil) genom att byta ut “prövar droger” och “fastnar i tungt missbruk”  ungefär mot trafikens ‘överträder de skyltade hastighetsgränserna’ respektive ‘förorsakar olyckor’:

Det är klokt att prioritera polisresurser och spendera offentliga medel på automatisk hastighetsövervakning (ATK) – om det är ett värde i sig att så få som möjligt i ett samhälle kör ‘för fort’. Men bara då. Miljardrullningen saknar stöd från vetenskapligt påvisade samband mellan vilka som straffas för fortkörning genom fartkamerasystemet och dem som förorsakar trafikolyckor.

När fartkamerorna började användas under 1980-talet jämfördes fortkörning med mord, misshandel och dråp i helsidesannonser betalda med offentliga medel. Viktigare än allt annat var ”ett massivt folkligt stöd, vilket i praktiken betyder att tongivande massmedieorgan måste sluta upp kring politiken”.

Tesen om fartsyndarens farlighet har även hos statliga instanser varit så stark att den lett till ren förfalskning av information.

Här har jag ett antal specifika exempel från trafiksektorn, som publicerats av DN Debatt, SvD och Newsmill.
När det gäller generella aspekter är det slående hur lite som  behöver uteslutas för att fart- och trafikmoralismen ska träffas av en passage i DN:

… en intressant förklaring till att den svenska kursen kunnat ligga fast oberoende av fakta och förändrade förhållanden: skräcken för vetenskap. ”Den uteblivna omprövningen av …politiken bottnar sannolikt i att den aldrig utvärderats på ett vetenskapligt sätt”, … Utredningar har uttryckligen undanbett sig relevant forskning och i stället lutat sig mot ett slags moraliska entreprenörer över vilka man öst pengar och förtroenden. Ett slags inkompetensens karusell har snurrat i motvinden från omvärlden och ju mer faktaunderlaget sviktat, desto hårdare har politikerna klamrat sig fast vid så kallade värderingar.

När vetenskapliga rön talat emot modellen har de avvisats, inte så mycket för att de skulle vara felaktiga som för att de stör den nationella fronten.
(Magnus Linton, DN Kultur 2011-08-26)

Lintons artikel om drogpolitiken kan också ge paralleller till hur den enskilde drabbas av att staten ser trafiken utan att urskilja några trafikanter. Men jag nöjer mig med några exempel bakom fliken Myter, där statliga kampanjer länge förmedlat ett felaktigt intryck av att små bilar kan göras lika säkra som stora.
För ingen orkar väl läsa längre. Om någon ens kommer ända hit 😉

Extrem ishalka för alla om ingen har dubbdäck

Fartminskningen märks knappast när en bil panikbromsas på isig väg, som inte ruggats av däckdubbar. Det ser ibland ut som om bromsarna har slutat fungera.

Den ökade andelen odubbade (“dubbfria”) däck i trafiken förvärrar situationen jämfört med tidigare år. Det kan överrumpla flera trafikanter när frosten och isbarken plötsligt ligger där.

Utan dubbrivning kan väggreppet sjunka dramatiskt till så låga nivåer att man inte ens kan stå stilla om underlaget lutar. Förhållandena är då så extrema att normal fordonstrafik blir omöjlig. Det har is- och däckfysiken klargjort i decennier. Men sådana fakta ignoreras i de återkommande kampanjerna mot dubbdäck.

videon ovan är farterna så låga att det kanske ser lustigt ut. Inga frontalkrockar i landsvägsfart hotar heller. Men i stadstrafik utsätts även fotgängarna för risker genom övertron på bilars bromsförmåga.

Är det tillräckligt halt hjälper varken fyrhjulsdrift eller dubbfria vinterdäck.
Sök här på halka eller kolla videoklippen i min spellista Slippery – Halka.

Maktlös utan dubbdäck? Tja, kolla Expressens webb-TV 20 nov.

Fortsätt läsa “Extrem ishalka för alla om ingen har dubbdäck”

Video: Halka i skotest. Gå i PC. Cykelcirkus.

Halka och falla är kul att se andra göra. Men för den som jobbar med fysik och biomekanik är det nog ännu roligare att studera hur vi håller balansen. Båda perspektiven illustreras här med 3 videoklipp.

Det äldsta ligger i spellistan Biomechanics på YouTube och är från mitt forskarlags experiment*, där vi testade halkmotståndet hos olika typer av skosulor:

Då, på 1980-talet, använde vi super8-filmkameror för färgupptagningar.

Men mätinstrument, biomekaniska modeller och datorbehandling utgick från samma fysik som ligger bakom de animationer, som nu kan göras mycket tjusigare och snabbare.
Kolla exempelvis videon från New Scientist:

Uppdatering 2012-01-27:
Halk- och fallolyckor kan tas på allvar och bedömas som ett systemproblem även i rättsväsendet:
Halkande kvinna får skadestånd (HD, DN, GP, SvD, SVT)
Billigt för villaägare skippa skottning (HD)

IT-utvecklingen kan också roa oss med tekniken, när vi cyklar
… utan att behöva vara så ekvilibristiska som Danny MacAskill

När han är ute och cyklar är det garanterat enbart bokstavligt 🙂


Videoklippen kanske kan inspirera till mer cykling och gående i anslutning till artiklarna
Stockholm bör satsa på eldrivna trådbussar DN 1/9
Töm förrådet – få råd med det nya DN 28/8
SMS-biljetten höjs mest SvD 28/8
Fler väljer bort bussen när SL höjer biljettpriset SvD 27/8
Rätt storlek viktigast GP 31/8
Motion på rulle GP 31/8

* För dig som till äventyrs är intresserad av biomekaniken, tribologin och säkerhetstekniken bakom mina forskarlags halkstudier har jag ännu inte hunnit lägga ut så mycket mer på webben än min gamla publikationslista (som ännu finns på stop.se/LS/publist.htm). Men det kanske kommer lite mer utförligt och lättsmält info här, på universitetets webbplats eller på stop.se – när tillräcklig tid har kommit för att modernisera även den sajten.
Det sägs ju att tiden inte går, den kommer. Trösterikt 🙂

Gående varnas för kort gultid hos trafiksignalerna

Många kör mot rött vid övergångsställen. Men i vissa situationer är den gula signalens varaktighet alltför kort för att få stopp på fordonet innan signalen visar rött.

Det gäller många normalutrustade fordon i halt väglag, men också så här års för ekipage med nedsatt bromsförmåga.

Undersökningen som tidningen Motor beskriver refereras i dag av GP. Där framgår dock inte vikten av ögonkontakt mellan gående och fordonsförare vid övergångsställen. I vissa situationer är det nämligen fysikaliskt omöjligt för en förare att stanna sitt fordon på den tid som det är gult ljus.

Även om det nu är några månader innan vinterväglag överrumplar många trafikanter med så usel bromsförmåga som på videoklippet nedan, så kan liknande problem med retardationen uppkomma även sommartid på grund av kokande hydraulvätska i personbilar eller genom andra fenomen i bussars och tunga fordons komplexa bromssystem.


Videon visar en bil som bromsas med fullt pedaltryck, så att väggreppet utnyttjas till fullo på alla hjul av bilens låsningsfria ABS-bromsar. Vinterväg med dubbförbud och nya dubbfria vinterdäck på bilen.

Mer om signalernas gultid skrev jag på Newsmill förra året efter en olycka, då två flickor blev påkörda på ett övergångsställe i Stockholm:

Trafiksignalernas gultid för kort vid halka – flickor påkörda mot rött ljus

Att trafiksignalernas gultid är för kort vid vinterväglag framgick inte i medierapporteringen om onsdagens påkörning av två flickor på Ringvägen i Stockholm. Problemet förvärras av kampanjen mot dubbdäck, speciellt i den stadsdel där olyckan inträffade.

Haverideckare tipsar polis och bilister om seriekrockar

Polisen ska utreda morgonens seriekrock på E6 vid Kungälv. Man misstänker fortkörning enligt GP. Men polisen behöver bättre insikter i haveridynamikens komplexitet för att undvika rättsövergrepp – eller dess motsats.

Mina erfarenheter från 40 års haveriutredningar tyder på att polisen behöver vetenskapligt och pedagogiskt stöd för att inse komplexiteten bakom trafikskadors dynamik.

Värst för alla parter är nog när rättsväsendets aktörer är omedvetna om sin okunnighet och felaktigt tror att alla relevanta fakta beaktats korrekt med giltiga fysikaliska modeller.

Jag försöker illustrera det med två diagram som berör upphinnandeolyckor, påkörning bakifrån, en seriekollision – eller vad onsdagsmorgonens kökrock nu ska kallas.

Diagrammen bygger på enkel matematik, men visar hur felaktiga  förenklingar och schabloner kan leda till missuppfattningar av bromssträckor, köavstånd och krockfarter efter trafikolyckor.

Fartminskning vid konstant retardation. Från Lennart Strandbergs utbildningspaket för NTF, Sveriges trafikskolor och halkbanor.

Det andra diagrammet visar hur den så kallade tresekundersregeln saknar matematisk och fordonsteknisk förankring:

Erforderlig tidslucka vid kökörning för ett ekipage, som har sämre bromsförmåga än det framförvarande. Från rapport om normalförares bromsförmåga av Lennart Strandberg.

Därtill kompliceras bilden av bilars varierande bromskraftfördelning, vägbanans skiftningar och förares olika reaktioner på hjullåsning eller ABS-slammer, med mera, med mera.

Ett urval av förklaringar finns här på bildrullen.se eller länkade till mina artiklar på olika webbplatser. Listan på stop.se/lennarts/ behöver uppdateras, men den får duga som utgångspunkt ännu en tid.