Trafikmoralism och svensk drogpolitik – samma andas barn?

DN Motor 29 oktober beröms polisen för hårdare tag mot aggressiva bilförare. Sambandsanalysen ersätts dock med schabloner, som liknar dem svensk drogpolitik kritiserades för på DN Kultur 26 augusti. Konturerna förstärks nu i det mönster, som jag då försökte beskriva i följande text. 

Merparten av texten först publicerad 26 augusti.

I kritiken mot drogpolitiken kan flera paralleller dras till det offentliga trafiksäkerhetsarbetet:
Samhällets nollvisionära utopier går före individens verkliga behov.
Kampanjer och pekpinnar hjälper inte den enskilde till adekvata åtgärder.

Nu rasar grunden för svensk drogpolitik. Så skrev Magnus Linton för DN Kultur på nätet 26 augusti. Han hade läst en antologi som torpederar en nationalmyt.

Jag borde kanske undvika svårbegripliga liknelser från mina 40 år som forskare mot arbets- och trafikolyckor med olika uppdragsgivare. Men den intresserade läsaren får själv svara på rubrikens fråga.

Sedan är det kanske lättare att ta ställning till om åtgärderna, som applåderas i lördagens DN-krönika, är adekvata för att komma till rätta med grundproblemen.  Att fokus flyttas från enkla fartkontroller till mer komplexa förarbeteenden må krönikören, Lasse Swärd, ha en eloge för.

Men ropen på att den enskilde ska övervakas och straffas för regelöverträdelser klingar falskt, när myndigheterna själva inte hänger med i utvecklingen av relevanta regler, kampanjer och kontrollmetoder.

Med en liten verbal perspektivförskjutning kan man nog säga att Lintons artikel visar hur nollvisionära utopier för samhällsstatistiken undanhåller den exponerade individen det hon behöver för att skydda sig och sina närstående mot skador.

Först ett videoklipp, som låter oss ana kommande vintrars halka på gator och vägar.

Det är vad vi kan förvänta oss även i Sverige, när selekterad uppdragsforskning och märkligt enkelspåriga myndighetskampanjer har fått svenska bilister glömma ett tidigare välkänt faktum:
Is måste ruggas upp av däckdubbar för att ge grepp åt de så kallade dubbfria friktionsdäcken.

Det räcker inte med att “hålla rätt hastighet” eller att följa den så kallade tresekundersregeln, som saknar förankring i både fordonsfysik och matematik.
Även gående och andra oskyddade trafikanter utsätts för fara genom de vilseledande kampanjerna mot dubbdäck. Denna insikt lyser dock med sin frånvaro i DN:s artiklar 26 augusti om dubbdäcksförbud och  om den rapporterade opinionen i januari.

Låt mig sedan i följande stycken travestera Lintons argument (i kursiv stil) genom att byta ut “prövar droger” och “fastnar i tungt missbruk”  ungefär mot trafikens ‘överträder de skyltade hastighetsgränserna’ respektive ‘förorsakar olyckor’:

Det är klokt att prioritera polisresurser och spendera offentliga medel på automatisk hastighetsövervakning (ATK) – om det är ett värde i sig att så få som möjligt i ett samhälle kör ‘för fort’. Men bara då. Miljardrullningen saknar stöd från vetenskapligt påvisade samband mellan vilka som straffas för fortkörning genom fartkamerasystemet och dem som förorsakar trafikolyckor.

När fartkamerorna började användas under 1980-talet jämfördes fortkörning med mord, misshandel och dråp i helsidesannonser betalda med offentliga medel. Viktigare än allt annat var ”ett massivt folkligt stöd, vilket i praktiken betyder att tongivande massmedieorgan måste sluta upp kring politiken”.

Tesen om fartsyndarens farlighet har även hos statliga instanser varit så stark att den lett till ren förfalskning av information.

Här har jag ett antal specifika exempel från trafiksektorn, som publicerats av DN Debatt, SvD och Newsmill.
När det gäller generella aspekter är det slående hur lite som  behöver uteslutas för att fart- och trafikmoralismen ska träffas av en passage i DN:

… en intressant förklaring till att den svenska kursen kunnat ligga fast oberoende av fakta och förändrade förhållanden: skräcken för vetenskap. ”Den uteblivna omprövningen av …politiken bottnar sannolikt i att den aldrig utvärderats på ett vetenskapligt sätt”, … Utredningar har uttryckligen undanbett sig relevant forskning och i stället lutat sig mot ett slags moraliska entreprenörer över vilka man öst pengar och förtroenden. Ett slags inkompetensens karusell har snurrat i motvinden från omvärlden och ju mer faktaunderlaget sviktat, desto hårdare har politikerna klamrat sig fast vid så kallade värderingar.

När vetenskapliga rön talat emot modellen har de avvisats, inte så mycket för att de skulle vara felaktiga som för att de stör den nationella fronten.
(Magnus Linton, DN Kultur 2011-08-26)

Lintons artikel om drogpolitiken kan också ge paralleller till hur den enskilde drabbas av att staten ser trafiken utan att urskilja några trafikanter. Men jag nöjer mig med några exempel bakom fliken Myter, där statliga kampanjer länge förmedlat ett felaktigt intryck av att små bilar kan göras lika säkra som stora.
För ingen orkar väl läsa längre. Om någon ens kommer ända hit 😉

Faktablinda lagtolkare skrämde Omar ut ur Sverige

Utvisningen av 91-åriga Ganna** påminner om rättsprocessen mot muslimen Omar* för en tid sedan. Omar utvisades inte för det brott han pådyvlades i strid mot logik och naturlagar. Men han dömdes till flera års fängelse och fick körkortet indraget. Därigenom förlorade Omar jobbet som bussförare och fick familjens ekonomi raserad.

Det räckte för att Omar ville flytta från Sverige och från våra myndighetsföreträdares blindhet för fakta, som talade för Omars oskuld.

De logiska och haveridynamiska aspekterna på rättsfallet beskrivs under rubriken “Dömd till fyra års fängelse efter rondellkrock” på stop.se/utred/ med länkar till mitt sakkunnigutlåtande, videofilmer och PowerPoint-presentation för Göta hovrätt.

Bildserie med accelerometerutslag vid ett stopp i rondellen enligt 'Omars' syfte med färden
Prövning av hypotes genom rekonstruktion av körning i haverirondellen med sikte på att stanna intill den yttre kantstenen enligt 'Omars' syfte med färden. G-tal (acceleration) i horisontalplanet visas på instrumentet med 1 sekunds intervall. Krocken ägde rum mellan -1s och 0s. Då hade den påkörda bilen förts ut i rondellen i strid mot trafikreglerna.

Hovrätten sänkte fängelsestraffet från tingsrättsdomens fyra år till tre år, men ansåg fortfarande att Omar var skyldig till att avsiktligt ha krockat mot bilen som kördes ut i rondellen i strid mot trafikreglerna.

Drygt ett år senare upptäckte en erfaren juridist i min bekantskapskrets att alla aktörer i rättsprocessen hade förbisett att Omar inte visste vem som satt bakom ratten i den påkörda bilen.

Omar saknade alltså motiv att begå brottet han misstänktes och straffades för. Detta påtalade vi i en anmälan till Justitieombudsmannen, som lämnade klagomålen utan åtgärd – med hänvisning till att en anmälan från försvarsadvokaten i en helt annan fråga redan hade behandlats av JO.

*Omar heter egentligen något annat
***********************************

** Även om konsekvenserna för Omar inte är direkt livshotande, påminner de faktablinda hänvisningarna till paragrafer och formalia om utvisningen till Ukraina av 91-åriga Ganna Chyzevska, som mediauppmärksamheten nu tycks ha fått hejd på:

Hon gör allt för att stoppa utvisningen av Ganna (SVT)
Ganna får stanna i Sverige (SVT)
Utvisning av 91-åring stoppas (SvD, GP)
Utvisning stoppad – ny prövning väntar (SvD)
Ganna får stanna i Sverige (DN)
Ministern: “Rättssäkra beslut från Migrationsverket” (SVT 19:49)
Gannas öde ännu inte avgjort (SVT 19:45)

Ganna fick aldrig någon rättssäker prövning
(Barbro Westerholm på SVT Debatt 19/10)

Så döljer “fortkörning” mer komplexa problem

Fortkörningsböter har nu blivit som gångna tiders avlatsbrev. Fokuseringen på rutinmässiga sanktioner mot ofarliga hastighetsöverträdelser avleder uppmärksamheten från lömska trafikrisker och från medvetet omoraliska handlingar, som skadar andra direkt eller indirekt.

Mobbningen av de storbilsåkande i (S)kuggbudgeten är kanske inte medveten skadegörelse. Men bristen på eftertanke väcker frågor om det moraliska i sådana förslag till åtgärder, som försvårar teknisk utveckling och individuellt ansvarstagande.   

Dagen efter nedläggningen av förundersökningen mot Håkan Juholt visar Dagens Nyheter hur en fartsyndares ‘erkännande’ kan förleda både syndaren och hans omgivning att blunda för värre problem:
”Erkände” fortkörningar när han valdes – sedan blev det värre (DN 15/10)

Fartblindheten tycks sprida sig i alla samhällsskikt med okloka prioriteringar, mobbning och rättsövergrepp som följd. Mina artiklar på DN Debatt 1989 (6/8 och 14/9) är fortfarande aktuella, men nu är det en ny generation i det offentliga samtalet som rider på fartmoralismens syndabockar.

Att lägga skulden på en anonym grupp av fartsyndare är enkelt och ger lättköpta poäng.

Ovanlig kameraskylt med maxfarten visad
En av få kameraskyltar som visar gällande fartgräns

När sedan enskilda personer oskyldigt drabbas av schablonerna har det offentliga strålkastarljuset släckts – oavsett om det är skyltvilsna bilförare, som bötfälls och blir av med körkortet eller trafikanter som skadats av någon lömsk och icke erkänd riskfaktor i trafiksystemet.

Mobbningsprocessen kanske kan jämföras med de opreciserade “förändringar” som är på gång hos socialdemokraternas partiledare

… enligt DN:
Förundersökningen nedlagd (14/10)
Juholt: På min nivå ska man klara en sådan här granskning
Juholts lag svajar betänkligt
S-väljare: Rätt att stanna

… enligt GP:
Gråsossen Juholt har trots allt en framtid (Debattartikel av Göran Greider)

… och enligt SvD:
Partiet måste hitta sin riktning
Tommy och jag kommer vara ett radarpar

Tanklöst mobba storbilsåkande

S levererar i sin skuggbudget ännu ett skuldbeläggande utspel mot alla människor som ibland behöver åka i stora bilar. Man blundar för att deras bränsleförbrukning per personkilometer kan vara mindre – ungefär som hos bussar.

Den 25 mars 2012 fortsätter skuldbeläggningen i DN

Studenter
Är det bättre att en familj eller grupp med sex personer åker i 2-3 mindre bilar än i den här minibussen?

Med förmenta miljömotiv ger extraskatten på bränsletörstiga personbilar nytt (o)moraliskt stöd till däckpysande vandaler:
Livsfarliga sabotage hyllas i webb-TV (Newsmill 2010)

Liksom dubbdäcksförbuden leder mobbningen mot storbilsåkande bort uppmärksamheten från värre problem, som är svårare att lösa för politiker och myndigheter.

Den bidrar också till att överrösta saklig kritik mot småbilsvurmens avarter med statliga bluffar och halvsanningar.
Kolla krockvideon bakom fliken Myter och läs mer via länkarna, exempelvis till:
Livsfarligt satsa på småbilar (DN Debatt 1996)
Klimatbluff i statlig folder till miljontals svenskar (Newsmill 2009)
Statlig klimatbluff – nu döljs fusket (Newsmill 2011)

Sparsamhet med energi och naturresurser må stimuleras. Men det är svårt att stillatigande se hur allmänhetens vilja att skydda varandra och miljön utnyttjas egoistiskt med icke-transparenta, osakliga och moralistiska kampanjer för ineffektiva åtgärder, som ibland är skadliga och motverkar sitt förmenta syfte.

Har skuggbudgetmakarna inte reflekterat över att *skaderiskerna och bränsleförbrukningen per personkilometer kan vara betydligt mindre i en stor bil, som transporterar flera människor än i flera småbilar, som gör samma persontransportarbete under sin livslängd?
Det ser inte så ut i artikeln från TT i DN, SvD, GP och HD.
S-ledningens backade senare från det ursprungliga budgetförslaget enligt DN.

_______________________________________
* Tack till Niklas, som (i kommentaren kl.23:46 2/10) uppmärksammade mig på att *olycksrisken per personkilometer i princip inte påverkas av antalet åkande i bilen. Jag ändrade därför texten till *skaderiskerna, som vid en krock är större för mindre bilar.
Läs mer via fliken Myter, i artikeln Därför skadas man värst vid frontkrock mot tyngre fordon och i (kommentarerna till) artikeln Fronta mot lastbil är som bergvägg i 95 med personbil.

Varför förvirrar Folksam om fordons farlighet?

I dag rankas bilars säkerhet i massmedia med försäkringsbolaget Folksams glasögon. Men vi får inte veta vilka kommersiella och politiska hänsyn som ligger bakom. Biomekaniska naturlagar om människokroppen förtigs ännu en gång – till nackdel för alla som förleds att välja en liten bil eller avstå från SUV-bil oavsett konstruktion. 

Små bilar kan göras hårda, men inte skydda människokroppen mot inre skador. För det krävs långa deformationszoner. Blir du dessutom påkörd av – eller krockar med – en tyngre bil, hjälper det inte att du sitter i en småbil av nyaste årsmodell. Men det intrycket förmedlas återigen av artiklarna om Folksams senaste rankning i DN, GP, HD och SvD.

Fortsätt läsa “Varför förvirrar Folksam om fordons farlighet?”