Att viltstängsel klippts sönder och var viltfaran är störst får vi veta genom massmedia. Det förefaller mer användbart än det oprecisa påbudet “Bra koll och rätt hastighet befalls!”, som myndigheterna gick ut med 26 september genom TT i DN, GP, SvD och HD.
Därför hänvisade jag då till mina tidigare artiklar med mer konkreta tips för grynings-, skymnings- och mörkerkörning på viltsträckor:
Tuta på älgen, vildsvinet eller rådjuret som du inte ser
Svep med blicken vid sidan av vägen närmare bilen än vanligt
Håll foten på bromsen och låt farthållaren gasa
(bilen bör ha låsningsfria ABS-bromsar)
Bilden* på en berusad älg, som fastnat i ett träd, visade full fart i dubbel bemärkelse. Senare har fler rapporter droppat in om rusande och berusade älgar. Några finns samlade här. Repris från 7 september och 10 oktober apropå nya artiklar om vilt- och älgincidenter Älgarna i fråga hade visst fått någon tuting för mycket, … Läs mer
“Kissen var missen som röjde mördaren”. Så vitsar DN om en “strykarkatt”, som gjorde så att Jack Nicholsons motsvarighet i verkligheten blev schack matt. Betydligt trevligare är det nog att bli matt av skratt åt kattpratet nedan. Först försökte jag förstås förstå vad katterna säger: … för att sedan bli däckad av den här … Läs mer
Viltfaran i trafiken varierar med årstid. Men är det barmark kan du som förare minska krockfarten med ungefär 30 kilometer i timmen, oavsett vad som plötsligt dyker upp framför bilen. Kanske undviker du helt att krocka.
Metoden fungerar inte bara för älgar, rådjur, vildsvin och husdjur, utan också för människor med eller utan svårupptäckta fordon. Men det finns en hake: din bil bör ha låsningsfria ABS-bromsar och helst antisladdsystem, så att du kan stampa för fullt på bromspedalen utan att tappa styrningen eller få sladd.
Serie i 5 bilder per sekund med beredd fot(o)modell, som ändå behövde nästan en sekund för att flytta högerfoten från gas- till bromspedal. Stillastående bil med motorn på tomgång. Kamerablixten var startsignal för fotarbetet.
“Knepet” tillämpar jag själv ofta vid viltstråk och när bilen kan rulla på länge med förinställd hastighet. Farthållaren får reglera gaspådraget och högerfoten placerar jag i lätt kontakt med bromspedalen.
Det har räddat livet på några djur, och påminner mig om att skanna av vägens omgivningar lite närmare bilen än där uppmärksamheten normalt ligger vid körning på landsväg.
I princip skulle knepet kunna tillämpas även i tätortstrafik, där barn eller husdjur kan vara skymda bakom häckar och stillastående fordon. Men att där köra med konstant fart känns oftast fel i mitt tycke.
Tveksamt är också om man ska bromsa med vänsterfoten i bilar utan farthållare. Vänsterbromsning är en teknik som alerta tävlingsförare använder för att få bakvagnen att sladda ut, när bilen behöver gira tvärare än vad framhjulen klarar av.
Här är risken stor för mental blockering och jag känner inte till någon systematisk studie av hur ordinära bilförare reagerar i en kritisk situation med pedalkontakt som i en gocart.
Åter, alltså, till farthållargasning med högerfoten på bromspedalen. Din hjärnas val- och beslutsfunktioner behöver då inte kopplas in på samma sätt, som när du har högerfoten på gaspedalen.
Reaktionstiden förkortas och du slipper också att:
