Trafikverket tar mutor (DN, GP1, GP2, SvD) och sinkar uppkörningar (Ex, HD). Det uppmärksammas i media. Men inte att myndigheten länge mörkat ett projekt om livsfaror vid privat övningskörning.
Många svåra olyckor kan bero på att handledaren inte känt till nybörjarens svårigheter att sovra bland alla intryck i trafiken. Det är en insikt som kanske är viktigare för föräldrar än att korrigera sina egna “fel”, som framhålls i en statlig rapport 2013 medan trafikskolornas varningar från 1995 fortfarande ignoreras.
Men även om du ser faran i tid, så kan du – från passagerarplats – inte göra mycket för att hejda en bil utan dubbelkommando.
Dubbelkommando för privat övningskörning. Spaken (1) är kopplad till fotbromspedalen (2) med en kraftig wire under stolar och golvmattor. Parkeringsbromsen eller handbromsen (3) verkar enbart på bakhjulen och ger ingen signal till de låsningsfria ABS-bromsarna eller antisladdsystemet. Att dra i handbromsen när bilen har fått upp fart får därför bilen att sladda och ställa sig på tvären. Det blir som “ur askan i elden”, om situationen redan är pressad.
Haveriförlopp analyseras för att förhindra upprepningar. De efterlevande får kvalificerat stöd. Det gäller när många har dödats i stora olyckor eller terrorattacker. Men efter enskilda dödsolyckor i vägtrafiken är det ofta tvärtom. Då blockerar skuldfrågan både säkerhetstänkande och medkänsla.
Även efter flygolyckor upprepas detta mönster, som påminner om häxprocesser*. Ett olustigt exempel är kravet från SFV, svenska Statens fastighetsverk, att Norge ska röja upp efter kraschen på Kebnekaise 15 mars. Artikeln i DN fick jag tips om i en kommentar från signaturen Pelle.
Det vid Kebnekaise kraschade flygplanet, C-130 Hercules ur Norska luftförsvaret (Bild: Norska Forsvaret). Återgiven enligt medgivande från rapport* 2012-05-11 av Statens Haverikommission, www.havkom.se *länk i textens nedre del
SFV framför kravet på “sanering” innan olycksförloppet är kartlagt, utan hänsyn till att det innefattar besättningens kvarlevor – förgäves eftersökta inför minnesstunden för de fem som dödades i arbetet med vår gemensamma säkerhet.
Mönstret känns igen från vägtrafiken
Svensk fordonsindustri har länge haft världsledande kompetens för både olycksanalys och förebyggande åtgärder. Men den ignoreras av utredningsansvariga myndigheter, som ibland inte ens är medvetna om sin okunnighet.
Så bemöttes föräldrarna till två grabbar med samma namn – Magnus. På tvåhjuling blev de ihjälkörda och grundlöst beskyllda för att själva ha “orsakat” olyckan.
Från juli 2012. 365-dagars 3:e mest visade artikel: Lastbilen som halkade av den norska vintervägen ned i 60-metersdiket uppges ha haft dubbfria sommardäck och snökedjor enbart på högra drivhjulen. TV-filmen visar hur framaxeln börjar glida åt höger när bromsljusen tänds. Bärgningsbilens läge räcker sedan för att förklara förloppet.
Tisdagens bussolycka i Schweiz med 28 döda kallades i media för “obegriplig” av en belgisk minister. Sveriges trafiksäkerhetsdirektör spekulerade på onsdagen om sämre bältesanvändning på kontinenten – utan att reflektera över den betongbarriär som tvärstoppade bussen. Då är inre skador ett problem som bälten inte löser.
I intervjuerna saknas också insikter om att lufttrycket i bussars bromssystem kan sjunka till farliga nivåer i nedförsbackar. Inte heller kommenteras bussens bakre axel, som ser ut att ha medstyrande hjul – med åtföljande sämre kursstabilitet. Det befäster bilden av okunnighet om naturlagar och bussteknik, som framtonat hos säkerhetsansvariga myndigheter efter tidigare bussolyckor.
