Smal väg hotar alla där

De boende vid Stureforsvägen på bilden har länge haft ett skräckexempel på inkonsekvent trafikplanering inpå knutarna.

Bil backar ut på smal 50-väg med betongpelare, som omöjliggör möte
Avståndet mellan betongpelarna på Stureforsvägen är mindre än två fordonsbredder. Ändå finns där varken varningsskyltar för avsmalnande väg eller mötesförbud med prioriterad körriktning. De boende hotas av att ett tungt fordon kan krossa huset vid möte i mörker, om någon av förarna inte ser faran.

Mellan betongpelarna vid Peene Mynde nära Vist kyrka utanför Linköping är luckan fyra och en halv meter. I Sverige får fordon vara 2,6 meter breda, backspeglar ej inräknade. Där är det är alltså omöjligt för vanliga lastbilar och bussar att mötas.

Inte ens ett par större personbilar får plats bredvid varandra. Och även om den sammanlagda bilbredden för två vanliga personbilar är något mindre än luckan, så klarar ingen otränad förare ett möte med “rätt hastighet”, det vill säga 50 kilometer i timmen enligt nuvarande skyltar.

Oavsett fartgräns, så borde det vara självklart för trafikansvarig myndighet att skylta – såväl med varning för avsmalnande väg som med mötesförbud, där en körriktning ges företräde. Men den permanent skymda sikten vid betongpelarna tycks gälla även i överförd bemärkelse hos de instanser, som ansvarar för trafiksäkerhet och botrygghet.

Det bekräftades för några år sedan:
Då flyttades skyltarna med 50/70 några hundra meter bort från Sturefors, så att förträngningen vid Peene Mynde fick 50 som högsta tillåtna hastighet.

Myndighetens åtgärdssystem känner alltså till den farliga passagen, men saknar intelligens för att hjälpa trafikanterna med adekvata varningar och prioriteringar. Bakom detta skymtar en skrämmande övertro på de egna besluten om skyltade hastighetsbegränsningar.
Fartblindheten har blivit systematisk.

Innan man flyttade fartskyltarna sydost om Sturefors, förväntades passerande förare klara att möta varandra med bådas fordon i 70 kilometer i timmen. Inte illa att få ett sådant förtroende av Trafikverket, som tubbats av några fartblinda tjänstemän  att spendera skattemiljarder på stationära fartkameror där olycksrisken är minimal – även för omdömesgilla trafikanter, som råkar köra lite fortare än vad de senaste skyltarna påbjöd.

En liknande oförmåga att se lokala behov och enskilda människor i trafikstatistiken kryper nu fram i hanteringen av Göteborgs trängselskatt:
Smitvägarna kan bli dödsfällor

3 svar på ”Smal väg hotar alla där”

  1. Skälet bakom smalare vägar är ofta ekonomin. Många 2 till 1 vägar har exempelvis byggts smalare av det skälet vilket direkt omöjliggör cykling på allt fler sträckor om vägen inte kompletteras med en cykelbana vilket endast sker undantagsvis vad jag förstår.

    Vad gäller frånvaron av skyltning på aktuell plats håller jag med om att det är märkligt. Samtidigt är skyltad hastighet != lämplig hastighet och i trafikförordningen så är detta tydligt formulerat i kapitel tre. Men tyvärr är det ju tydligt att många körkortsinnehavare inte kan eller följer reglerna. Om sådan anarkism är vanlig bland bilförare finns skäl att överväga lämpligheten i att tillåta fenomenet alls. Frihet under ANSVAR så att säga.

  2. Tack, Per!

    Dina exempel stärker många trafikproffs’ misstankar om dolda agendor hos några – i praktiken oavsättliga – tjänstemän med myndighetsansvar för trafiksäkerheten. De tycks bygga på okunnighet om olyckors multipla kausalitet och på misstroende mot den enskilde trafikanten.

    Speciellt upplysande är det du skriver om att körbanans bredd minskas med det egentliga syftet att få ned trafikens fart. Liknande tankegångar känner jag igen från samma personer, som under1990-talet propagerade *mot* ABS-bromsar.

    Nu tror jag inte att problemet löses enbart genom att byta ut den eller de personer som makten under lång tid har ackumulerats hos. Det är nog snarare ett systemproblem som måste elimineras genom att undvika långvariga maktkoncentrationer till enstaka personer.

  3. Många ny eller ombyggda vägar de sista 10 åren har i mitt tycke gjorts avsiktligt smalare mot tidigare vägstandarder, och även om vägbredden är måttmässigt bredare än de fordon som körs där skapar känslan av smalhet en trafikfarlig osäkerhetsfaktor. Varför sker så många olyckor efter vajervägar t,ex?

    Precis som jag tidigare skrev om kraftigt minskad snöröjning i samband med hastighetssänkning från 90 till 80, tror jag tanken bakom de smala vägarna är att sänka hastigheten utan skylta om.

    Vi fick nyligen en ombyggd ( avsmalnad ) väg i närområdet där alla, och då inräknas alla från vanliga bilister till buss och lastbilschaufförer uttryckt stor oro för möten på vägen, ansvariga från TV och Kommun slår i från sig och hänvisar till att vägen är 6,5Meter bred. Ändå har 1 mycket allvarlig mötesolycka med skett där fordonen slagit varandra, och så gott som varje Meter av vägräcket närmast vägen redan första sommaren skrapats sönder av större fordon som tidigare utan problem kunde passera sträckan.

    Förr kördes maskintransporter ( skogs, gräv, lastmaskiner mm ) där lasten kunde sticka ut utanför flaket utan problem med räcken eller fara för mötande, idag tvingas de köra långa omvägar, eller köra 1,5Mil efter en ännu smalare och kurvig väg genom skogen mellan 3 byar.

    Jag har också sett att flera relativt smala 70km/h vägar gjorts ännu smalare genom att gång och cykelbana målats upp på asfalten, vägen har alltså inte gjorts bredare utan har samma bredd som tidigare. Enda skillnaden är att ca, 1meter på ena sidan av vägen målats och skyltats upp som gång och cykelbana och att mittlinjen justerats motsvarande bredd.

    Inga andra separerande åtgärder har gjorts. Hur är det tänkt att det ska fungera vintertid om nya trafikanter kör sträckan och möter gående som vet att de går på gångbanan under snön 1 Meter ut i vägen, samtidigt som de möter ett annat fordon?

Dina insikter och konstruktiva förslag:

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.