Försåtliga formuleringar i 1997 års riksdagsbeslut om Nollvisionen har konserverat en tragisk okunnighet om olyckors komplexitet i det offentliga samtalet.
Inblandade personer beskylls felaktigt för att ha “orsakat” trafikskador medan lömska haveridynamiska faktorer förblir okända även för ansvariga myndigheter. Det bidrar till en allmän övertro på regler och enkla lösningar (exempel: DN, GP 4/9; Ny Teknik i Tweet 3/9).
Riksdagens Nollvision anno 1997 utgår från att fartgränser, nykterhet och skadeförebyggande teknik ska tillåta olyckor – utan att någon skadas svårt. Samma okunnighet skymtar i många artiklar om haverier av olika typ.
DN uppmärksammar i dag en statistisk dimridå, som länge varit välkänd bland trafikskadeanalytiker. Själv skrev jag i början av 1990-talet om den officiella statistikens blinda fläckar i Nationalencyklopedin under uppslagsordet trafikolycka.
Länkar till fördjupningar:
Därför tar Trafikverket lätt på haverier: Krasch i TV