Förblindade av dold övervakning

“Fortkörarna” fördöms i det offentliga samtalet. Så har patentmedicinen – fasta fartgränser – förblindat förnuftet under decennier. Enkelspåriga regler, ‘pinnjakt’ och plåtskyltar har gått före den kunskap och fantasi, som polisen sätter in mot avsiktlig skadegörelse. 

Foto Lennart Strandberg för bildrullen.se

Bilden tagen från en 40-väg. Till höger går en 70-väg och till vänster blir fartgränsen 80km/h. Skönt att Trafikverket vet exakt hur fort vi kan köra?

För kompetenta poliser torde det vara uppenbart att den pågående massövervakningen av de fasta fartgränserna och av enkla trafikregler inte hjälper den enskilde trafikanten att undvika de lömska faror, som ligger bakom trafikolyckor.

Eftersom olyckor är oavsiktliga ter sig dagens hastighetskontroller som en grov underskattning av rättsväsendets förmåga att förebygga, avslöja och stoppa planerade våldshandlingar – exempelvis med dold övervakning.

Paragrafrytteriet trycker ned  trafikanternas förmåga att förutse faror. Utan att någon reagerar kan biltrafiken susa fram i drygt 50 i trånga tätortspassager – mindre än ett par steg från barngrupper på gångbanan intill.

Samma fart på en öde vägstump med 30-gräns intill en tom skola leder till omedelbar körkortsindragning – om polisen där har en hastighetskontroll. Radarn och laserpistolerna saknar kameror som kan registrera de yttre omständigheterna.

Denna enkelspårighet i metoderna skrämmer ambitiösa proffs i rättsväsendet från trafikproblem och konserverar en repressiv syn på olycksprevention, som biltillverkarna länge har höjt sig över.  För alla som är beroende av sitt körkort har det blivit viktigare att veta fartkamerornas placering och var polisen står, än att ha koll på faktiska faror.

För över tjugo år sedan utvecklade jag liknande tankar på DN Debatt under rubriken “Övertro på fartgränser“. Det ledde till våldsamma konvulsioner inom den statliga vägtrafiksektorn och DN Debatt fick ta emot ett sexhövdat 🙂 genmäle om att min debattöppnare var “ovetenskaplig”.

Därefter tog DN Debatt in min slutreplik under rubriken “Respektera individen i fartdebatten“. Sedan blev det tyst. I den öppna debatten alltså.

Mot den bakgrunden kan jag förstå att inte ens garvade journalister yttrar sig lite mer nyanserat. Det skulle kunna hämma viljan hos ledande paragrafryttare att uttala sig för massmedia.

Fortkörarna riskerar barnens liv vid skolor (DN)
Pulskanonen ska stoppa fartdårar (AB)

Att statiska regler inte täcker haveridynamikens komplexitet blir ibland tydligt efter krascher i den professionella sjö- och luftfarten. Men även då skyller man ofta på föraren utan att uppmärksamma de bakomliggande systemproblemen – som därför kan fortsätta hota andra människors liv och hälsa.

Ryskt flygplan försvunnet (DN)
Vrakdelar från försvunnet flyg hittade (SVT)
Samtliga dog i indonesisk flygkrasch (DN)

Hatet mot kaptenen döljer systemfel till sjöss (Newsmill)

Lömska faror i bussar och tunnlar ignoreras (Newsmill)

 

Repeterad apropå ignoransen mot polisers kompetens:
SVT 17 feb 2013, DN 3 juni 2013 (först publicerad 12-05-10)

Författare: Lennart Strandberg

Professor (emeritus) vid Linköpings universitet; Oberoende haveriutredare och olycksanalytiker i eget företag stop.se; Körkort A BE CE DE; Tävlingsförare i svenska bileliten och på mc i enduro; Experimentell och epidemiologisk forskning om trafikantbeteende, biomekanik och kördynamik i kritiska situationer; Professor i teknisk olycksfallsforskning vid tidigare Arbetsmedicinska institutet.

2 reaktioner till “Förblindade av dold övervakning”

  1. Tills dess att trafikpolisen får resurser att titta efter trafikmarodörer – som filbytare (=jag MÅSTE fram FÖRST) – får vi hålla oss med hastighetsövervakning.
    Desto fånigare ser jag att skolan intill, kräver 30-fart även på sommarlovet
    Många fler fler konstigheter i trafiken kräver åtgärder, men högre fart ger större skador

  2. Tänk om…
    …det är dags att införa modern teknik?
    Även en påkörning i 30 medför hög risk för svåra personskador/dödsfall. När jag för några år sedan mätte hastigheterna förbi mina barns skola hemma i vår by, var det väntat att de skulle vara höga (max 30 gäller under skoltid på en lång sträcka genom byn, förbi både hpl o skola). Resultaten var värre än väntat. Inte minst andelen fortkörare. Detta visade att även vi bybor körde alldeles för fort under skoltid. Efter redovisning inför föräldrarna och diskussion om vår egen roll, var hastigheterna året därpå klart mindre skrämmande. Kanske hade vår diskussion del i det? Så har det iaf sagts av flera föräldrar. Samtidigt funderar man ju vad meningen är i att snigla fram i 30 under delar av skoldagen då man ser att ingen enda unge är nära vägen eller ens ute på gården. Detta drar ner acceptansen för fartgräns och indirekt antagligen för andra viktiga regler också.
    Vid ett uppdrag i Skottland nyligen, passerade jag ofta en skola med variabel skylt. Där var det 50 hela dygnet. Utom de korta stunder då barn en (eller annan) var nära; då slog skylten om till 20. Detta ger avsevärt bättre säkerhet än 30. Kostnaderna för vägtransportsystemet är enligt Trafikverket ca 11 % av BNP; över 200 Miljarder(!) per år. En stor del är självklart tidberoende. Ca hälften av trafikarbetet sker i tätort. En sänkning från 50 till 30 ger antagligen färre olyckor, men helt säkert till kostnad av många sorgliga miljarder i kapacitetsförluster. Hur mycket skulle det vara värt att investera i modern teknik som ger 20 km/tim istf 30 under de tillfällen då oskyddade är exponerade, men 50 km/tim när ingen är utsatt för risk?
    Tänk om…
    …det kan vara så att, med teknik a´la Skottland, det skulle gå att nå ännu bättre säkerhet till avsevärt lägre kapacitetsförlust?

Dina insikter och konstruktiva förslag: